Hennes son anslöt till IS och planerade terrordåd

Den 22 mars 2016 förändrades Bryssel för alltid när självmordsbombare slog till mot stadens flygplats och tunnelbana under morgonrusningen. Attackerna, som krävde 32 människoliv, var utförda av samma terrorcell som tidigare genomfört de förödande attackerna i Paris i november 2015, där 130 människor dödades.

Bakom dessa samordnade attacker stod terrororganisationen Islamiska staten (IS), som rekryterat ett stort antal belgiska och franska medborgare. Men historien börjar flera år tidigare, när IS etablerade sitt så kallade kalifat under inbördeskriget i Syrien och började utöva en stark dragningskraft på radikala islamister världen över.

Belgien blev särskilt hårt drabbat – landet hade flest medborgare per capita som anslöt sig till IS. Trots detta var inhemska jihadister inte på den belgiska polisens radar runt 2011-2012. En av få som uppmärksammade problemet var historikern och arabisten Pieter Van Ostaeyen.

”Genom kontakter i Syrien fick jag höra att européer anslöt till IS. Tillsammans med en journalist infiltrerade vi de belgiska jihadisternas Facebookgrupper och förde bok över vilka som reste”, berättar Van Ostaeyen.

De identifierade totalt 385 belgare som rest till IS, en siffra som först långt senare bekräftades av officiella källor. ”Politikerna försökte inte direkt blockera min forskning, men de viftade bort den”, säger Van Ostaeyen.

När IS publicerade foton på Paris-terroristerna i sin tidning kände Van Ostaeyen igen de flesta. ”De var på min lista”, minns han med chock.

En av nyckelpersonerna i planeringen av attackerna var den belgiske medborgaren Sammy Djedou. Han reste till Syrien 2012 som 23-åring och antas ha dödats i en amerikansk drönarattack 2016, något som hans mor Véronique Loute fortfarande har svårt att förhålla sig till.

”Jag har aldrig kunnat sörja min son. Är han död? Det är fruktansvärt, ibland inbillar jag mig att han lever någonstans”, säger 75-åriga Véronique Loute.

Sammys föräldrar var sekulära med katolsk bakgrund. Modern arbetade inom socialsektorn och fadern var matematiklärare. De bodde i ett övervägande muslimskt område i Bryssel där Sammy tidigt fick vänner med marockansk bakgrund.

”När han var 14 eller 15 år kom han hem och sade: Jag har konverterat till islam. Jag sade: Inga problem, så länge du praktiserar din religion på samma sätt som vi gjort”, berättar Véronique.

Sammy klarade skolan utan problem och började engagera sig i välgörenhetsarbete kring Bryssels norra tågstation. Vad Véronique inte visste då var att mannen som organiserade mathjälpen, Jean-Louis Denis, senare skulle identifieras som en centralfigur i rekryteringen av belgare till IS.

”Jag kände många muslimer och när jag berättade om Sammys umgänge var det vissa av dem som varnade mig. Enligt mitt sätt att se det hamnade min son i händerna på skurkar”, säger hon.

En dag försvann Sammy. Han hade rest till Syrien tillsammans med två barndomsvänner. ”Till mig sade Sammy att han var i Turkiet, att han skulle bygga en skola där. Men han ljög. Jag såg ju på landsnumret att han var i Syrien.”

Véronique kontaktade polisen men upplevde, precis som Van Ostaeyen, att hon inte blev tagen på allvar. Hon startade då en organisation med ett 20-tal andra föräldrar i samma situation för att förhindra att fler ungdomar radikaliserades.

Ironiskt nog åtalades flera av dessa föräldrar senare – däribland Véronique – för att ha skickat pengar till sina barn. Hon dömdes till fem års villkorligt fängelse för terrorfinansiering.

”Jag har liksom lämnat samhället nu”, säger hon uppgivet.

Efter terrordådet i Paris 2015 hörde hon aldrig mer av sin son. Utredningen slog fast att Sammy Djedou varit med och planerat terrordåden från Syrien. Han dömdes för terrorbrott 2021 i sin frånvaro och nyligen även för folkmord på yazidier och brott mot mänskligheten.

”Min bild av honom är inte av en kriminell, utan mitt barn. Jag hade aldrig några problem med honom och jag tycker inte att jag har brustit som förälder. Jag litade på min son, men han litade inte på mig”, säger Véronique Loute.

Sedan terrordåden i Paris och Bryssel har den belgiska polisen och säkerhetstjänsten kraftigt utökat sin kapacitet. Efter kalifatets fall 2019 har IS inte längre förmågan att organisera storskaliga terrordåd i Europa. Men det underliggande hotet kvarstår, varnar Van Ostaeyen.

”Vi ser att ideologin aldrig försvann. Den finns särskilt på sociala medier och riktas till unga. IS har infiltrerat varje plattform. Det finns ett massivt antal sovande propagandakonton, som nästan alla skapades sommaren 2014”, förklarar han.

Hans slutsats får stöd av OCAM, Belgiens organ för hotanalys, som i sin årsrapport observerar ”den starka radikaliseringen på internet och snabbheten med vilken i synnerhet unga radikaliseras”. Rapporten noterar att ”de tre senaste åren är nästan en tredjedel av de personer som planerat attentat i Belgien under 18 år”.

Detta mönster med allt yngre potentiella terrorister syns även i övriga Europa, enligt EU:s polisbyrå Europol. Terrorforskaren Mohamed Fahmi vid universitetet ULB i Bryssel påpekar att dagens radikaliserade ungdomar bara var små barn när kalifatet var på sin höjdpunkt. De upplever istället vad han kallar ”det virtuella kalifatet” eller ”jihadisfären”.

Två av de terrorattentat som förhindrats i Belgien på senare tid var riktade mot premiärminister Bart De Wever. Gärningsmännen var mellan 17 och 20 år.

”De väljer omöjliga mål. De har inga vapen, pengar eller kunskap. De pratar på nätet om att ’vi ska döda premiärministern’. De förstår inte att säkerhetstjänsten lyssnar. Så de grips enkelt”, säger Fahmi och tillägger: ”Dilemmat är vad samhället ska göra med dessa ungdomar sen.”