Hon lär Ukrainas krigsveteraner att sova igen efter krigstrauman

I ett skogsområde utanför Kiev kämpar ukrainska veteraner för att läka psykiska sår

Dagsljuset strömmar in genom rummets stora fönster, men Pavlo Pavlov ser det inte. De tajta VR-glasögonen kapar sinnesintrycken och hans kroppshållning är trevande och osäker trots att han står stilla, mitt i rummet.

Behandlingen med virtuell verklighet är ny på rehabiliteringscentret Lisova Poliana. Varje session pågår omkring en kvart och ger deltagaren lugna naturupplevelser som skog och berg. Metoden hjälper mottagaren att slappna av, men också att under kontrollerade former sakta återfå kontakt med traumatiska upplevelser och känslor.

– Jag vet inte riktigt om jag fattar, faktiskt, säger Pavlo efteråt med en lätt skeptisk min.

Han håller inte fast blicken när han talar. Den flackar och har ett mörkt drag vid sidan av den lätta ironin.

– Jag kom hit för åtta dagar sedan. Jag har en skada i ett knä och har haft det tufft mentalt.

Pavlo kommer från staden Kryvyj Rih och tog värvning 2015. Sedan dess har han varit mest runt Dnipro, i Donetskregionen, ofta under långa perioder. Han visar upp ett litet skrivhäfte med tummade sidor. Schemat är fyllt av aktiviteter och klockslag – fysisk träning, psykisk rehabilitering, fri tid, samtal och yoga på kvällarna.

Rehabiliteringscentret ligger i ett lummigt skogsparti ett par mil utanför Kiev. Placeringen är ingen slump – när byggnaden uppfördes under Sovjettiden förnekade man helst att veteraner återvände med svåra lidanden och behövde någonstans att stuva undan dem.

Numera är Lisova Poliana en av Ukrainas mest framstående mottagningar för psykisk rehabilitering. Ksenija Voznitzyna, centrets chef, pekar mot den rymliga ljusgården innanför entrén. I mitten står pingisbord och biljardbord, bakom dem har en barberare öppnat en tillfällig mottagning. Väggarna är täckta av bilder och barnteckningar.

– Den psykiska hälsan står i centrum, men i en människa hänger allting ihop. Vår behandling är multidisciplinär. En del av våra patienter tror att de ska gå på ett fysiskt träningspass, fast det egentligen handlar om mental återhämtning, säger hon.

Lisova Poliana är i hög grad hennes skapelse. Sedan 2018 har över 18 000 soldater tagits emot. De utgör en brokig skara som har varit med om allt: strider, rysk fångenskap och tortyr. Många har tillbringat lång tid vid fronten utan avlösning, en följd av Ukrainas tärande brist på soldater.

De flesta stannar mellan två och fyra veckor. På den tiden hinner ingen posttraumatisk stress läka helt, men många tillstånd går att stabilisera.

– Här får man med sig strategier och redskap. Det handlar till exempel om andningsteknik, att hitta medvetenhet och närvaro. Om att förstå hur man reagerar och hur en panikattack kan bemötas, förklarar Voznitzyna.

Alla vistelser börjar med det mest grundläggande:

– Nästan ingen som kommer kan sova, så vi hjälper dem att få ordning på sömnen, först medicinskt. Sedan är nästa steg att få de inskrivna att förstå att psykologisk hjälp finns och att den fungerar. Att skapa tillit mellan en patient och en psykolog kan i sig vara en seger.

Krigets fysiska skador är ofta konkreta och uppenbara, medan de psykologiska såren sällan syns. Men det är troligen de mentala spåren som kommer att påverka det ukrainska samhället djupast när kriget är över.

Upp till fem miljoner veteraner ska då återintegreras till ett normalt liv. Betydligt fler – över 15 miljoner ukrainare eller nästan hälften av befolkningen – väntas vara i behov av psykologiskt stöd, enligt landets hälsodepartement.

Voznitzyna, som är neurolog i grunden, erkänner att utmaningen är enorm, men vill inte måla upp katastrofscenarier:

– Ukrainare har visat makalös styrka och motståndskraft. Vi har höga ideal och vi slåss för vår frihet, och jag tror att det hjälper oss också i detta.

Det holistiska arbetet på centret är en ledstjärna. Behandlingsteamet inkluderar läkare, psykologer, sjukgymnaster, socialarbetare och logopeder. Här finns rum för fysisk träning, massage, psykologsamtal och olika terapiformer som bild- och VR-terapi. Målet är ofta att den som kommer hit ska återfå självkänsla, integritet och kunna fungera socialt och känslomässigt igen.

Aktiviteterna skräddarsys till individuella program med en kombination av västerländsk medicin och östasiatiska metoder som akupunktur och olika typer av yoga. I korridorerna är väggarna täckta av målningar, och i en gungstol på administratörernas kontor sover två katter. På baksidan möter vi en ponny med skötare – djuren är en viktig del av behandlingen.

En ny utmaning som Voznitzyna noterat är omfattningen av hjärnskador hos patienterna:

– Numera lider nästan alla vi möter av lättare hjärntrauman eller postkontusionellt syndrom. Problemen är inte i första hand fysiska, men har orsakats av upprepade hjärnskakningar efter att ha befunnit sig i närheten av kraftiga explosioner. Många har haft åtta till tio hjärnskakningar. Omfattningen är enorm och helt oväntad.

Hon ritar upp Världshälsoorganisationens behovspyramid i ett anteckningsblock:

– Grunden för all mental hälsa är individens egen förmåga till självhjälp, det är den breda basen. Därefter kommer stödet från den närmaste omgivningen. Det vi står för är bara en liten bit allra högst upp.

Kriget har bidragit till att minska stigmat kring psykisk ohälsa i Ukraina. Även arbetet från tongivande personer som första damen Olena Zelenska har varit betydelsefullt, menar Voznitzyna.

– Vi trodde aldrig att kriget skulle pågå så här länge. Många är utmattade, vi också. Vi har ett program för att personalen ska hålla. Mår de anställda inte bra, kan de inte hjälpa någon.

Hon försöker leva som hon lär – sover mycket, använder helgerna väl och köper ibland tio biljetter till operan eller teatern för att bjuda med vänner.

För Pavlo Pavlov och andra veteraner är framtiden oviss. När behandlingstiden är över görs en bedömning om patienten är frisk nog att återgå i tjänst. Den som anses kapabel återvänder direkt till fronten.

– Vi får väl se om det fungerar, säger Pavlo om behandlingen. Det var bara andra gången för mig.