Tjeckiens politiska landskap skiftar när Babis återvänder till makten
En ny politisk era inleds i Tjeckien när Andrej Babis och hans parti ANO tar över regeringsmakten efter helgens parlamentsval. Segern väcker frågor om vilken väg landet kommer att ta i relation till EU, NATO och andra centrala frågor som klimatpolitik och stödet till Ukraina.
Omedelbart efter valresultatet gratulerades Babis av Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som utropade ”Sanningen har segrat!” på sociala medier. Både Orbán och Slovakiens Robert Fico räknas till Babis närmaste allierade i regionen, vilket har väckt oro i Bryssel om ytterligare en potentiellt EU-kritisk ledare i Centraleuropa.
ANO har tydliga likheter med sina grannländers styrande partier när det gäller invandringspolitik och klimatfrågor. Babis har uttryckt stark skepsis mot EU:s gröna omställning och kommer sannolikt att försöka bromsa unionens klimatpolitiska initiativ. I migrationsfrågor förespråkar han en strikt kontroll, helt i linje med sina centraleuropeiska kollegor.
När det gäller relationen till Ryssland skiljer sig dock Babis från Orbán och Fico. Han har efter valsegern deklarerat att ANO är ”tydligt för Europa och för NATO” och påpekar ofta att han, till skillnad från sina grannländers ledare, aldrig har träffat Vladimir Putin. Detta antyder en mer västorienterad utrikespolitik än vad kritiker befarade.
Ett orosmoln för Ukraina är dock Babis löfte att avsluta ett tjeckiskt initiativ som förser landet med artilleriammunition. Samtidigt förväntas han inte blockera nya sanktioner mot Ryssland, vilket tyder på en komplex hållning i konflikten.
Parlamentariskt står Babis inför utmaningar. ANO beräknas ha vunnit cirka 80 platser i parlamentet men behöver minst 100 för majoritet. Detta tvingar fram samarbete med två högerextrema partier: SPD, som fört en delvis rasistisk valkampanj, och Motoristerna, som vill stoppa alla klimatpolitiska åtgärder och till och med förbjuda cykelbanor.
Särskilt problematisk är SPD:s utrikespolitik, som förespråkar ett tjeckiskt utträde ur EU och har en Rysslandsvänlig tolkning av kriget i Ukraina som påminner om rysk statspropaganda. Här kommer Babis behöva navigera försiktigt för att balansera inrikespolitiska hänsyn med Tjeckiens traditionellt västorienterade utrikespolitik.
Babis valseger skriver in sig i ett större europeiskt mönster där partier som motsätter sig invandring och grön politik vinner mark. Utvecklingen syns i Storbritannien med Nigel Farages Reform UK, i Polen där högerpopulisten Karol Nawrocki vann presidentvalet i juni, och i Italien under Giorgia Melonis ledning.
Samtidigt är bilden inte entydig. I Rumänien segrade en liberal kandidat i presidentvalet tidigare i år, och i Tyskland lyckades den traditionella högern bilda regering trots framgångar för högernationalistiska AfD.
De högerradikala partierna i Europa har fördjupat sitt samarbete genom gemensamma toppmöten, som det i Madrid i vintras, men förblir djupt splittrade i centrala frågor – inte minst gällande relationen till Ryssland och kriget i Ukraina.
Andrej Babis själv har genomgått en ideologisk resa. Han såg sig tidigare som närmast liberal men har drivits allt längre högerut under åren i opposition. Från ett ytterhögerperspektiv betraktas han fortfarande som relativt moderat, men hans positioner har successivt hårdnat i frågor om migration och europeiskt samarbete.
För EU blir den stora frågan hur Babis kommer att agera i viktiga omröstningar framöver. Särskilt unionens gröna giv, som syftar till klimatneutralitet år 2050, kan möta hårt motstånd från den nya tjeckiska regeringen. I Bryssel hoppas man dock att Babis i frågor om Ryssland och säkerhetspolitik kommer att hålla fast vid en mer västorienterad linje trots tryck från sina koalitionspartners.
