Spänningen i Hormuzsundet – Irans trumfkort i konflikten med USA

Regimen i Teheran har överlevnad som främsta mål medan Donald Trump eftersträvar en symbolisk seger. Men i den pågående konflikten mellan USA och Iran står mycket på spel, och Trump kan knappast utropa sig till segrare så länge Hormuzsundet förblir stängt.

Konsekvenserna av den iranska blockaden är allvarliga och omfattande. När 20 procent av världens oljetransporter stoppas påverkas alla – från Trumps väljarbas i Texas till bönder i Bangladesh – genom stigande bränslepriser och försämrade skördar.

Börsmarknaden, som Trump ständigt bevakar, reagerade omedelbart. New York-börsen föll på torsdagen snabbare än på två månader och nådde sin lägsta nivå på ett halvår. Endast elva minuter efter börsens stängning meddelade presidenten att Iran får ytterligare tio dagar, fram till den 6 april, innan USA inleder ”förstörelse av kraftverk” i landet.

Ur iranskt perspektiv visar Trumps agerande att strategin med strypgrepp om Hormuzsundet är effektiv. Öppnandet av sundet är ett av de 15 krav som USA ställer i de förhandlingar som enligt Trump ”går mycket bra”, men som Iran hävdar inte äger rum.

Flera länder har erbjudit sig att medla i konflikten. Pakistan är berett att stå värd för direkta samtal mellan parterna. Enligt Wall Street Journal har USA och Israel tagit bort två namn från sin ”dödslista” över iranska ledare som är mål för direkta attacker – utrikesminister Abbas Araghchi och parlamentets talman Mohammad Bagher Ghalibaf. Dessa två är tänkta som motparter i eventuella förhandlingar med amerikanska representanter som Steve Witkoff, Jared Kushner och möjligen vicepresident JD Vance och utrikesminister Marco Rubio.

Men framgångsrika förhandlingar kräver att båda parter är villiga att kompromissa. USA:s 15-punktsplan innehåller krav som Iran svårligen kan acceptera: att permanent avstå från urananrikning, överlämna befintligt anrikat uran till USA, kraftigt begränsa sin missiltillverkning och tillåta fri passage genom Hormuzsundet.

Samtidigt är Irans motkrav oacceptabla för USA. De inkluderar krigsskadestånd från USA och Israel, stängning av amerikanska militärbaser i regionen och rätten att i framtiden ta ut avgifter från fartyg som passerar genom Hormuz.

För att nå även en tillfällig vapenvila måste båda parter överge flera av sina krav eller skjuta upp dem till framtida förhandlingar. I praktiken skulle det innebära en återgång till situationen som rådde i februari, innan Trump beslutade att anfalla mitt under pågående samtal med den iranska regimen.

Vid den tiden hade Iran antytt att de kunde överväga att pausa urananrikningen under flera år i utbyte mot lättade sanktioner och säkerhetsgarantier. Men Hormuzsundet förblir den svåraste frågan. Blockaden är ett problem som uppstod efter Trumps beslut att gå i krig den 28 februari och utgör nu Irans främsta förhandlingskort.

Frågan är vad som kan förmå Iran att ge upp detta trumfkort gentemot en motpart de betraktar som opålitlig. Detta är en avgörande punkt som måste lösas för att konflikten ska kunna avslutas. Att Trump skulle kunna utropa seger under en global oljekris som han själv utlöst förefaller osannolikt.

Medan dagarna går och den förlängda tidsfristen närmar sig sitt slut, fortsätter världsmarknaden att reagera nervöst och oljepriserna att stiga. För både internationell handel och regional stabilitet i Mellanöstern står mycket på spel under de kommande förhandlingsdagarna.