Ingmar Nevéus: Putin har skäl att hoppas på ”seger” i Moldaviens val

Rysslands öppna valpåverkan i Moldavien når nya höjder

Sällan har Ryssland försökt påverka ett utländskt val lika öppet som det som hålls i Moldavien idag. Hundratals miljoner euro har slussats in i den tidigare sovjetrepubliken via säkerhetstjänsten FSB och Putinlojala oligarker. Pengarna har systematiskt använts till röstköp, trollfabriker och propaganda mot EU och västvärlden.

Det anmärkningsvärda är att Kreml knappt brytt sig om att dölja sina operationer. Mycket tyder på att den ryska regimen ser dessa finansiella satsningar som en strategisk investering med god avkastning.

För Vladimir Putin handlar det inte nödvändigtvis om att förvandla Moldavien till en fullständig vasallstat i stil med Aleksandr Lukasjenkos Belarus. Hans primära mål tycks vara att förhindra landet från att ansluta sig till vad Moskva betraktar som motståndarlägret – Europeiska unionen.

Detta står i direkt konflikt med det sittande regeringspartiet PAS och president Maia Sandus agenda. Både partiet och en klar majoritet av moldavierna önskar ett EU-medlemskap. Landet blev officiell kandidat för anslutning 2022, vilket markerade ett betydande steg i landets västerländska orientering.

Den ryska strategin bygger på att övertyga i grunden EU-positiva väljare att ändå rösta på ett sätt som i praktiken blockerar anslutningsprocessen. Detta görs genom omfattande propagandakampanjer som spelar på traditionella värderingar och rädsla för förändring.

Propagandan framställer EU-medlemskap som ett hot mot moldaviska värderingar. Budskapen hävdar att moldaviska barn kommer att överösas med ”hbtq-propaganda”, att landets män kommer att tvingas i strid i Ukraina, och att Moldavien kommer att behöva ta emot stora mängder muslimska flyktingar. Detta är välbekanta högerpopulistiska teman som anpassats för den moldaviska kontexten.

När dessa traditionella propagandamedel inte räcker till, tillgriper aktörerna grövre metoder. Dessa inkluderar deepfake-videor med president Maia Sandu och bisarra påståenden, exempelvis att hon skulle ha köpt spermier av kända homosexuella artister som Elton John och Ricky Martin – allt för att undergräva hennes trovärdighet.

Moskva får stöd från partier som utåt sett inte motsätter sig ett närmande till EU, men som ställer orimliga villkor för detta. Dessa grupper fungerar i praktiken som proryska aktörer samtidigt som de för vissa väljare kan framstå som rimliga kompromissalternativ.

Valet handlar i grunden om en enda avgörande fråga: EU eller Ryssland. För regeringspartiet PAS är situationen särskilt prekär eftersom det inte finns någon realistisk koalitionspartner att stödja sig mot om partiet inte skulle uppnå egen majoritet i parlamentet.

Tillgängliga opinionsmätningar, som är notoriskt osäkra i denna region, tyder på att PAS visserligen kommer att bli största parti, men bara få mellan 24 och 40 procent av rösterna – långt från den majoritet som krävs för att säkra landets västerländska kurs.

Skulle Sandus parti mot förmodan lyckas få mer än hälften av rösterna, finns det betydande oro för att Moskva, med stöd av lojala oligarker, kommer att initiera omfattande protester mot påstått ”valfusk”. Detta skulle kunna leda till en situation liknande den i USA efter valet 2020, när Trump underblåste sina anhängares övertygelse om att valet hade stulits.

En än mer oroande jämförelse är utvecklingen i ukrainska Donetsk 2014, då Ryssland inledde ett regelrätt krig efter att en prorysk president hade avsatts. Moldaviens geografiska läge mellan Ukraina och Rumänien, samt landets historiska band till Ryssland, gör situationen särskilt känslig i dagens geopolitiska landskap.

Rysslands inblandning i Moldaviens demokratiska process illustrerar tydligt Kremls bredare strategi i närområdet – att till varje pris förhindra tidigare sovjetrepublikers integration med västliga strukturer. För Moldavien står inte bara landets politiska inriktning på spel, utan även dess möjlighet att självständigt forma sin framtid.