Irans ledare gömmer sig – men dödspatrullerna måste synas

I skuggan av elektronisk övervakning – Iran tvingas återgå till kurirer och handskrivna meddelanden

De iranska makthavarna har tvingats byta strategi. Politiker, prästerskap, vetenskapsmän och befälhavare inom regimens väpnade styrkor har övergivit elektronisk kommunikation till förmån för kurirer och handskrivna meddelanden. Detta är en direkt följd av Israels sofistikerade övervakningskapacitet, som visat sig vara förödande för den iranska ledningen.

Bakgrunden till denna dramatiska förändring kan spåras till juni förra året. Då utförde Israel en precisionsattack där över tjugo av regimens toppfigurer dödades i sina egna hem. Nyckeln till operationens framgång var att livvakterna till dessa ledare hade fått sina telefoner infiltrerade av Israels signalspaningsenhet 8200. Bland offren fanns särskilt prominenta namn som Revolutionsgardets överbefälhavare Hossein Salame och Amir Hadjizadeh, chefen för Irans missilprogram. Över hundra flygplan deltog i denna omfattande attackvåg.

Det pågående konflikten inleddes med en liknande samordnad attack mot Irans ledarskikt. Även denna gång överraskades de drabbade, inklusive landets högste ledare sedan 1989, Ali Khamenei. Samtidigt dödades arméchefen, försvarsministern och flera högt uppsatta militära befälhavare.

Trots att den iranska regimen numera opererar från underjordiska anläggningar och har minimerat sin elektroniska närvaro fortsätter de riktade attentaten. Den israeliska sidan har visat en anmärkningsvärd förmåga att lokalisera och eliminera iranska makthavare även under dessa försvårade omständigheter.

Ett färskt exempel är Ali Larijani, en av regimens mest mångsidiga politiker och chef för det nationella säkerhetsrådet, som dödades i förra veckan tillsammans med sin son. Attacken genomfördes troligen med en JAGM, en avancerad attackrobot som väger mindre än 50 kilo. Kort dessförinnan dödades den paramilitära Basijstyrkans befälhavare Gholamreza Soleimani och hans stab när flera bomber fälldes över ett tält där de höll ett möte.

Israel opererar bevisligen drönare inne i Iran. Vissa av dessa är så små att de kan samla in underrättelser utan att upptäckas. Men för att kunna lokalisera nyckelpersoners senaste gömställen krävs även källor på marken. Israels utrikesspionage Mossad skickar kontinuerligt meddelanden till iranska mobiltelefoner med information om hur befolkningen kan lämna uppgifter om var regimens styrkor och ledare befinner sig. Enligt uppgifter till Dagens Nyheter har gensvaret varit betydande och lett till flera operationer, särskilt drönarattacker mot Basijs vägspärrar.

Israeliska säkerhetskällor hävdar att Basijstyrkorna har slutat använda sina ordinarie fordon och numera endast förflyttar sig i gula taxibilar. Enligt iranska oppositionsmedier har Basij få baser kvar och bedriver nu sin verksamhet från moskéer.

Irans ledarskap befinner sig i en svår situation. Medan toppskiktet tvingas hålla sig gömda måste de civilklädda Basij-volontärerna, utrustade med ryska automatvapen, fortsätta patrullera städerna dygnet runt. Om de upphör med att sprida skräck bland civilbefolkningen riskerar regimen att möta folkligt uppror.

Det är dock svårt att bedöma hur sårbar den iranska regimen faktiskt är för denna systematiska decimering av ledarskapet. Israeliska experter meddelade i torsdags till sin regering att de inte ser några tecken på regimsammanbrott, trots USA:s och Israels fullständiga luftherravälde.

Den välrenommerade krigshistorikern Martin van Creveld påpekar i en kommentar till Dagens Nyheter att luftöverlägsenhet visserligen ger stora fördelar för en konventionell armé, men har begränsad effekt mot gerillakrigföring och terroristgrupper:

”Frankrike i Vietnam, USA i Vietnam, Frankrike i Algeriet och Israel i Libanon har alla haft enorm överlägsenhet i luften utan att nå sina strategiska mål. Regimer är generellt svåra att störta enbart genom flygattacker. Serbien gav efter för luftangrepp 1999, men Nato-bombningarna den gången syftade inte till regimskifte, utan endast till att tvinga bort de serbiska styrkorna från Kosovo.”

Konflikten fortsätter att utvecklas i en situation där båda sidor anpassar sina strategier. Under tiden har hundratals fartyg passerat Hormuz-sundet, de flesta med kopplingar till Iran, vilket understryker regionens fortsatta strategiska betydelse trots den pågående konflikten.