I Östersjöns djupa vatten utspelar sig en ekologisk kris som hotar att förändra havets karaktär för all framtid. Trots EU-ländernas gemensamma överenskommelse om att fiskbestånden ska förvaltas på vetenskaplig grund, står vi nu inför en alarmerande situation där torsken har kollapsat fullständigt och bestånden av strömming och skarpsill sjunkit till kritiska nivåer.
Forskare har länge varnat för utvecklingen, men de politiska åtgärderna har varit otillräckliga. Enligt marina biologer vid Stockholms universitets Östersjöcentrum har fiskekvoterna systematiskt satts högre än de vetenskapliga rekommendationerna, vilket har lett till ett ohållbart uttag av Östersjöns fiskresurser.
– Vi befinner oss i en situation där ekosystemet kan vara på väg mot en tröskel som är svår att återvända från, säger Henrik Svedäng, forskare vid Stockholms universitet, som följt utvecklingen under flera decennier.
Torsken, som tidigare var en dominant rovfisk i Östersjön, har drabbats särskilt hårt. Det östra torskbeståndet, som en gång var ett av världens största, har minskat med över 90 procent sedan 1980-talet. Trots att EU 2019 införde ett akut fiskestopp för torsk i östra Östersjön, har beståndet inte visat några tecken på återhämtning.
Orsaken till kollapsen är komplex och handlar inte bara om överfiske. Syrefattiga bottnar, klimatförändringar och förändrad näringsväv spelar också in. Östersjöns speciella bräckta vatten gör ekosystemet extra känsligt för störningar.
Strömming och skarpsill, som utgör viktiga länkar i näringskedjan både som föda för torsken och som predatorer på djurplankton, har också minskat oroväckande. I Bottenhavet har strömmingsbeståndet minskat med cirka 70 procent på bara ett decennium, enligt Internationella havsforskningsrådet (ICES).
– Det som gör situationen särskilt oroande är att flera arter minskar samtidigt. Det tyder på fundamentala störningar i hela ekosystemet, förklarar Sofia Wikström, marinekolog vid Stockholms universitet.
Fiskerinäringen runt Östersjön sysselsätter tusentals personer och är en viktig del av kustsamhällenas identitet och ekonomi. I Sverige har antalet yrkesfiskare minskat drastiskt de senaste åren, från omkring 2 500 på 1990-talet till under 1 000 idag. Särskilt hårt drabbade är mindre fiskesamhällen längs Östersjökusten.
– Vi har fiskat här i generationer, men nu ser vi slutet på en era, säger Bengt Larsson, yrkesfiskare från Simrishamn. Han beskriver hur många kollegor tvingats sälja sina båtar och söka andra försörjningsmöjligheter.
Samtliga nio länder runt Östersjön är bundna av EU:s gemensamma fiskeripolitik, men implementeringen varierar. Miljöorganisationer har länge kritiserat bristen på samordning och de nationella särintressenas inflytande när fiskekvoter fastställs.
– När ministrarna träffas för att besluta om kvoter blir vetenskapen ofta åsidosatt till förmån för kortsiktiga ekonomiska intressen, säger Gustav Almqvist, fiskeriexpert vid Världsnaturfonden WWF.
Problematiken förvärras av att Östersjön samtidigt lider av övergödning, klimatförändringar och miljögifter. De syrefria bottenområdena har ökat dramatiskt i storlek, vilket gör stora delar av havsbottnen obeboelig för torsk och andra arter som behöver syre för att överleva.
EU-kommissionen har nyligen presenterat en handlingsplan för att rädda Östersjöns marina ekosystem, som inkluderar kraftigt reducerade fiskekvoter, utökade skyddade områden och åtgärder mot övergödning. Kritiker menar dock att planen kommer för sent och att mer radikala åtgärder krävs.
– Vi befinner oss i ett läge där det inte räcker med små justeringar. Vi behöver ett moratorium för vissa typer av fiske och en helt ny förvaltningsmodell, säger Christoph Humborg, vetenskaplig ledare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Om utvecklingen fortsätter i nuvarande riktning, riskerar Östersjön att förändras permanent. Istället för ett produktivt hav med god balans mellan rovfiskar och bytesdjur, kan vi få ett system dominerat av maneter, algblomningar och bottenlevande organismer anpassade till syrefattiga miljöer.
Forskare, miljöorganisationer och en växande opinion kräver nu att politikerna tar sitt ansvar och verkligen börjar förvalta Östersjöns resurser enligt de vetenskapliga principer som de själva har enats om.
15 kommentarer
En 90% minskning av torsken sedan 1980-talet är en katastrof som borde få alla att vakna. Var är de kraftfulla åtgärderna som krävs?
Förhoppningsvis leder denna rapport till radikala reformer, innan det är för sent.
Den här artikeln beskriver en väldigt allvarlig situation. Det är förskräckligt att politiska beslut inte följer de vetenskapliga rekommendationerna.
Ja, det verkar som om politikernas prioriteringar ligger långt ifrån att skydda våra marina ekosystem.
Östersjöns kollaps är ett tydligt tecken på hur bristande styrning kan fördärva naturen. Fiskare måste justera sin verksamhet baserat på vetenskap, inte ekonomiska intressen.
Vetenskapliga riktlinjer borde vara icke-förhandlingsbara, tydligt och direkt.
Östersjön var en gång en av världens rikaste hav. Nu riskerar vi att fürt för alltid. Vilka länder är mest ansvariga för denna försvinnande resurs?
Det är många länder inblandade, men bristen på samordning är ett gemensamt problem.
Det här är en kris som skulle kunna undvikas om vi lyssnat på experterna tidigare. Varför dröjer det alltid tills det är för sent?
Budgetar och politiska avvägningar verkar ofta gå före vetenskapliga råd.
Varför räcker inte de akuta åtgärderna som infördes? Det verkar som om lagstiftningen bara är en papperslapp.
Kanske kommer det ta en total kollaps innan något verkligen ändras.
Kanske är det mest politisk viljeavgång som saknas, och inte resurser.
Politikerna tar risken att förlora val på kort sikt men ignorera marinbiologernas varningar är ett långsiktigt bortskämt ansvar.
Våra barn kommer att betala priset för våra dagars politik, ökad fattigdom när havet inte längre kan ge tillräckligt mat.