Journalistens pappa kidnappades för att pressa henne tillbaka

Journalistens kamp för sanningen fortsätter trots ockupation

Svitlana Zalizetskaja visar runt på Ria Syds redaktion i Zaporizjzja, deras tredje kontor sedan våren 2022. Det första bombades, det andra låg för nära en fabrik som Ryssland regelbundet attackerade. Nu har hyresvärden sagt upp kontraktet och framtiden är oviss. Lokalerna är enkla och sparsamt inredda, men verksamheten fortsätter trots svåra omständigheter.

Som en av grundarna till Ria Melitopol, som nyhetsbyrån ursprungligen hette, levererade Zalizetskaja lokaljournalistik till invånarna i sydöstra Ukraina. När Rysslands fullskaliga invasion började i februari 2022 föll Melitopol snabbt. Zalizetskaja flydde till Zaporizjzja, regionens huvudstad, men hennes föräldrar stannade kvar.

Kort därefter kidnappades hennes far av ockupationsmakten. Zalizetskaja fick ett telefonsamtal där en rysk röst beordrade henne att sluta publicera kritiska artiklar och återvända till Melitopol om hon ville se sin far fri. Men hon vägrade att ge efter för utpressningen.

”Som oberoende journalist sågs jag som ett hot,” berättar hon. Hennes far släpptes efter tre dagar.

Tre och ett halvt år senare befinner sig Zalizetskaja fortfarande i exil, precis som 70 procent av hennes medarbetare. Situationen i de ockuperade områdena har dramatiskt försämrats – det finns inte längre någon oberoende journalistik kvar och journalister som försöker rapportera riskerar sina liv. Två av Ria Syds journalister greps i augusti 2023 och är fortfarande fängslade. En av dem dömdes nyligen till 16 års fängelse.

”Mina kolleger och jag känner vår stad och vår publik. Vi har fortfarande personliga kontakter, och de banden – med släkt, vänner, grannar – är våra främsta informationskällor,” förklarar Zalizetskaja.

Informationsflödet blir dock allt svårare. Befolkningen i ockuperade områden måste använda två mobiltelefoner – en gömd och en officiell som är övervakad av ockupationsmakten. En obligatorisk applikation, som fungerar som en kombination av sjukvårds- och myndighetstjänster, används för att spåra invånarnas aktiviteter. Telefonsamtal avlyssnas systematiskt.

”Ryssarna är inte intresserade av varje konversation, men deras system kan identifiera vissa ord, som ’explosion’. Plötsligt märker man att samtalet inte längre är privat. Någon lyssnar. Man hör dem,” beskriver Zalizetskaja.

Ria Syds nyheter publiceras på Telegram och YouTube, men kan endast nås med VPN som ständigt måste bytas. Trots dessa hinder har de fortfarande en trogen publik.

Pauline Maufrais, Ukrainaansvarig på Reportrar utan gränser, bekräftar den alarmerande utvecklingen: ”Allt mindre information kommer ut från de ockuperade områdena. Sedan våren 2022 har allt journalistiskt arbete blivit betydligt svårare.”

Idag befinner sig 26 ukrainska journalister i rysk fångenskap, flera av dem sedan flera år tillbaka. Organisationen kontaktar regelbundet ryska myndigheter för att få information om de fängslades tillstånd och vistelseort, ofta utan framgång.

Enligt Zalizetskaja har Melitopol genomgått en total förändring. ”Hälften av befolkningen som bodde där i februari 2022 har lämnat staden, men andra har flyttat in. En del är ryssar som tidigare bosatte sig på Krim efter 2014. De har lärt sig hur man omformar ett samhälle och nu gör de samma sak i områden som ockuperats efter 2022.”

Många nyinflyttade kommer från tidigare sovjetrepubliker i Centralasien och flyttar ofta direkt in i bostäder vars ägare har flytt. ”Vi försöker dokumentera allt, det handlar om krigsbrott,” understryker Zalizetskaja.

Hennes egna föräldrar bor fortfarande kvar i Melitopol. De håller sig mest inomhus – de överlever men utan livskvalitet. Zalizetskaja skulle vilja att de lämnade ockupationsområdet, men resan är komplicerad och hennes mor skulle troligen inte klara den. Samtidigt är säkerheten i Zaporizjzja inte optimal, med regelbundna ryska attacker som skördar civila offer varje vecka.

”Efter så lång tid är det allt svårare att behålla hoppet. Men ibland när jag pratar med mamma, och hon har sett en intervju med exempelvis Frankrikes president, blir hon entusiastisk. Det värmer mitt hjärta att höra henne,” säger Zalizetskaja.

Intressant nog bekymrar sig hennes föräldrar även över hennes situation. ”De undrar hur vi klarar oss. De menar att situationen är värre för oss än för dem – som åtminstone inte blir beskjutna. De säger ’här är det varmt, det är tyst om nätterna: vi har ström men inga missiler’.”

Trots faran att stanna i Zaporizjzja, föredrar Zalizetskaja livet där framför ockupationen. ”Jag bor hellre här, även under hotet om beskjutning. Här finns en moralisk frihet. De har värme – men är rädda för att öppna munnen. För mig vore det en större skräck. Det är inget alternativ. Och jag skulle aldrig kunna hålla tyst.”

Sedan Rysslands fullskaliga invasion har minst 108 journalister dödats i Ukraina, över 330 nyhetsredaktioner har tvingats stänga, och dussintals journalister har kidnappats eller hotats. Många som rapporterat från ockuperade områden har utsatts för tortyr eller dödats. Trots dessa svåra förhållanden fortsätter modiga journalister som Svitlana Zalizetskaja att kämpa för sanningen.