Cykeltrafiken i Paris blir en valfråga när rödgrönt styre utmanas

Klockan är strax före 18 på Boulevard de Sébastopol i Paris, och cyklister färdas i täta strömmar i båda riktningarna på den tvåfiliga cykelvägen. Att köra om kan leda till frontalkrock, men många försöker ändå. Vid korsningen med Rue Réaumur navigerar cyklister våghalsigt mellan fordon. Några kör mot rött ljus och möts av arga tutanden, medan en polisbil med sirenen på försöker ta sig fram genom trafikkaoset.

Varje vardag passerar cirka 14 500 cyklister denna korsning. Ett mätinstrument på platsen visar att över 9 200 cyklister redan hade passerat denna eftermiddag, strax innan rusningstiden.

– Det är katastrof! Jag vill ha tillbaka det som det var förut, säger taxichauffören Outhmane, 60, som längtar tillbaka till en tid med färre cykelbanor i Paris.

– Jag har arbetat som taxichaufför i 30 år och har aldrig sett staden så smutsig och kaotisk. Cyklisterna respekterar ingenting. Inte ens fotgängarna vet hur man ska bete sig längre. De kliver rätt ut i gatan – folk är inte civiliserade längre, fortsätter han och tillägger att Uber-förarna på elcyklar som kan köra i 40 kilometer i timmen är de värsta.

På andra sidan gatan kampanjar Charlotte Nenner, kandidat för De gröna (Les Écologistes) i söndagens lokalval. Hon erkänner utan omsvep att trafiken blivit stökigare.

– Vi behöver lära oss leva tillsammans, och lära ut trafikreglerna redan i skolan. Men att det ser ut så här beror framför allt på att det är för många cyklar på för liten yta. Bästa sättet att lösa det är att bygga fler cykelbanor, förklarar Nenner.

Hon pekar mot taxifilen där Outhmane väntar på körning och förklarar att den rödgröna koalitionen vill bygga ytterligare en tvåfilig cykelväg på andra sidan gatan.

– Det finns plats, man måste bara ta den! säger hon bestämt.

I söndagens borgmästarval står två tydliga alternativ mot varandra. Socialistpartiets Emmanuel Grégoire, som stöds av De gröna och Kommunistpartiet, vill fortsätta avgående borgmästaren Anne Hidalgos arbete med att bygga ut cykelinfrastrukturen. Mot honom står högerpolitikern och tidigare kulturministern Rachida Dati, som vill bromsa utbyggnaden och införa striktare regler för cyklister.

– Jag vill ha lugn och ro i det offentliga rummet och att trafiken flyter som den ska, säger Dati, som gjort sig känd för att motarbeta cykelstråk i det sjunde arrondissementet där Eiffeltornet ligger.

Charlotte Nenner uttrycker oro för vad som kan hända om högern vinner:
– Det blir antagligen totalstopp för åtgärder som syftar till att begränsa biltrafiken och öka cyklandet.

Sedan 2001 har antalet cykelbanor i Paris sexdubblats från 25 till 150 mil. Under samma period har biltrafiken halverats och luftkvaliteten förbättrats markant. Idag cyklar nio procent av Parisborna till jobbet varje dag – en mindre revolution för staden.

Den verkliga cykelboomen kom dock först under vintern 2019-2020, när en lång strejk inom kollektivtrafiken tvingade tusentals invånare att hitta alternativa sätt att ta sig till arbetet. När coronapandemin sedan slog till fortsatte många att cykla för att undvika trängsel i tunnelbanan.

Borgmästare Hidalgo agerade snabbt. Hon lät måla cykelmarkeringar på hundratals gator och anlade nya cykelbanor med fysiska avgränsningar på viktiga stråk som Rue de Rivoli utanför Louvren. Torg och rondeller har gjorts grönare och fått cykelinfrastruktur, och omkring 300 gator vid stadens skolor är numera helt bilfria.

Problemet är att cyklisterna har blivit så många att infrastrukturen inte räcker till. Vissa upplever att det är kaotiskt, medan andra ser det som en del av stadens charm.

– Det har blivit svårt att hitta hyrcyklar, och de är ofta trasiga. Men att det är kaotiskt i trafiken, det är ju som det är i Paris – lite av charmen! säger 21-årige Pierre vid ett rödljus.

Men 26-åriga Judith har invändningar:
– Jag gillar cykelbanorna, men jag tycker att man borde ha planerat dem bättre. Det är lite aggressiv stämning här. De som inte kan eller vågar cykla, som äldre eller funktionshindrade, behöver också alternativ, som fler bussar och tunnelbanetåg.

Trafikolyckorna minskar totalt sett i Paris, men flera cyklister har mist livet i uppmärksammade olyckor i början av året. Högerns Rachida Dati hävdar att den snabba utbyggnaden av cykelbanor lett till farlig oreda i trafiken och har slutit en allians med mittenkandidaten Pierre-Yves Bournazel, som vill skapa en ny trafikpolis för cykelvägarna.

De rödgrönas 25 år långa maktinnehav i Paris är nu hotat. Socialisternas Emmanuel Grégoire har stängt dörren för en allians med vänsterradikala Det okuvade Frankrikes Sophia Chikirou, vilket splittrar vänstersidan.

– Det är tragiskt – och ett stort misstag. Nu finns en risk för att staden får ett högerstyre i stället, säger svensk-franske Ulf Clerwall, som i sex år varit folkvald för De gröna i tionde arrondissementet.

Utöver cykelfrågan står även bostadsbristen högt på dagordningen i valet. Det rödgröna styret har infört ett tak för hyreshöjningar och satsat på offentligt ägda bostäder med subventionerade hyror, som idag utgör 25 procent av bostadsbeståndet. Grégoire vill höja andelen till 30 procent, medan Dati hellre vill satsa på underhåll av de befintliga subventionerade bostäderna.