Kubas allvarligaste kris någonsin: Oljeembargot slår hårt mot vardagslivet

Kubas president Miguel Díaz-Canel erkände nyligen att USA:s ekonomiska påtryckningar kraftigt förvärrat landets redan svåra situation. I ett halvtimmeslångt tal uppmanade han befolkningen till uppoffringar och kreativa lösningar för att ta sig genom krisen, samtidigt som han anklagade USA för att bedriva intensiva kampanjer av förtal och psykologisk krigföring mot den kubanska regimen.

USA:s president Donald Trump har varit tydlig med sina ambitioner att se ett maktskifte på Kuba. Förra veckan undertecknade han en presidentorder som hotar alla länder som levererar olja till ön med strafftullar. Åtgärden är ett uppenbart försök att skapa en energikris som kan tvinga den kommunistiska regimen, som styrt landet i nästan 70 år, att kapitulera.

Situationen har förvärrats markant sedan leveranserna av olja från Venezuela upphört efter kidnappningen av Nicolás Maduro för en månad sedan. Konsekvenserna av oljeembargot är redan påtagliga i kubanskt vardagsliv. Enligt rapporter har taxichaufförer tvingats köa upp till 26 timmar för att få tillgång till sin statliga bränsleranson. Staten har infört hårda begränsningar där ingen får köpa mer än 40 liter bensin i veckan, och betalning krävs i amerikanska dollar – en valuta som få kubaner har tillgång till.

”Vi kommer att vidta åtgärder som kräver ansträngningar, men som inte blir permanenta,” sade Díaz-Canel i sitt tal och betonade att kapitulation inför USA inte är ett alternativ för den kubanska ledningen.

Mexiko har erbjudit humanitärt bistånd i form av oljeleveranser, men enligt Trump har USA försökt blockera dessa initiativ. Mexikos president Claudia Sheinbaum tillbakavisar dessa påståenden och uttrycker oro för de allvarliga humanitära konsekvenserna om Kubas oljereserver tar slut. Särskilt utsatta är sjukhusen, som är beroende av diesel för att driva generatorer under de ständiga elavbrotten. Även ambulanstjänsten riskerar att slås ut helt.

Enligt Financial Times skedde den senaste oljeleveransen till Kuba i december, vilket innebär att landets reserver endast räcker i ytterligare två veckor.

Bristen på drivmedel är bara toppen av isberget i den krisdrabbade ekonomin. Livsmedelssituationen har blivit allt mer akut. Den spanska tidningen El País rapporterar att invånare i Havanna nu börjat tigga på gatorna och söka efter mat i soptunnor – ett tidigare ovanligt fenomen i det socialistiska landet.

Elavbrotten har nått kritiska nivåer. I vissa områden i huvudstaden får invånarna endast elektricitet under fyra timmar per dygn. På landsbygden i östra Kuba är situationen ännu mer prekär med strömavbrott som kan vara i flera dagar. Paradoxalt nog gjorde elbristen att många kubaner inte ens kunde se presidentens tal om krisen, utan fick förlita sig på andras återberättelser.

De ekonomiska konsekvenserna är omfattande. Priserna på livsmedel och transport har stigit kraftigt på grund av ökade transportkostnader. De kubaner som inte har släktingar utomlands som kan skicka hårdvaluta har allt svårare att klara vardagen.

I en intervju med den spanska nyhetsbyrån EFE erkänner Kubas vice utrikesminister Carlos Fernández de Cossío den allvarliga situationen.

”Det är svårt för regeringen och mycket svårt för befolkningen som helhet,” sade han och beskrev läget som landets värsta någonsin.

Krisen belyser Kubas sårbara position i det geopolitiska spelet mellan stormakterna, där befolkningens grundläggande behov hamnar i kläm mellan politiska ambitioner och ekonomiska påtryckningar. Med två veckors oljereserver kvar står landet inför ett kritiskt vägval som kan få långtgående konsekvenser för både den politiska stabiliteten och befolkningens välbefinnande.