Efter nästan tre månaders politisk förlamning valde president Emmanuel Macron på onsdagen att ge försvarsminister Sébastien Lecornu uppdraget att bilda Frankrikes nya regering. Det 38-årige Lecornu, som tidigare haft framgång med att navigera i komplexa politiska vatten, står nu inför den svåra uppgiften att ena ett splittrat parlament och få slut på den pågående politiska krisen.
Utnämningen kommer efter att Frankrike befunnit sig i ett politiskt dödläge sedan nyvalet i juli, där inget parti eller block lyckades säkra en majoritet i nationalförsamlingen. President Macron har sedan dess försökt hitta en kandidat som kan samla tillräckligt med stöd för att leda en funktionell regering.
Lecornu, som tillhör Macrons mittenorienterade parti Renaissance, har under sin tid som försvarsminister byggt upp ett rykte om sig som en pragmatisk förhandlare. Hans tidigare erfarenheter inkluderar roller som territorialminister och minister för utomeuropeiska territorier, vilket har gett honom värdefull erfarenhet av att hantera komplexa politiska situationer.
”Jag är hedrad över förtroendet presidenten visar mig och medveten om det enorma ansvar som vilar på mina axlar,” sa Lecornu i ett uttalande efter utnämningen. ”Mitt mål är att skapa en regering som kan arbeta för alla fransmän och ta itu med de utmaningar vårt land står inför.”
Den politiska situationen i Frankrike har varit särskilt komplex sedan sommaren. Den vänsterorienterade koalitionen Nya Folkfronten blev största block i parlamentsvalet, följt av Macrons mittenallians, medan det högerextrema Nationell Samling fick tredje flest mandat. Ingen gruppering har dock tillräckligt med platser för att bilda regering på egen hand.
Politiska analytiker pekar på att Lecornus främsta utmaning blir att bygga broar mellan de olika politiska lägren. Han förväntas fokusera på att hitta gemensamma nämnare kring frågor som ekonomisk stabilitet, säkerhet och klimatpolitik – områden där det kan finnas möjlighet till kompromisser.
”Lecornu är känd för sin förmåga att arbeta över partigränserna, vilket är precis vad Frankrike behöver just nu,” säger Catherine Dubois, politisk analytiker vid Sciences Po i Paris. ”Men han står inför en närmast omöjlig uppgift att balansera de motstridiga krav som kommer från vänster, höger och mitten.”
Den ekonomiska situationen i Frankrike sätter ytterligare press på den blivande regeringen. Landet brottas med en växande statsskuld, inflationstryck och behovet av strukturreformer för att stärka konkurrenskraften. Internationella investerare och EU-kommissionen följer noggrant utvecklingen, särskilt gällande Frankrikes budgetunderskott som överstiger EU:s gränsvärden.
Finansmarknaderna har reagerat med viss oro på den politiska osäkerheten. Franska statsobligationer har sett ökade riskpremier jämfört med tyska motsvarigheter, och börsen i Paris har uppvisat större volatilitet än andra europeiska marknader under hösten.
Lecornu kommer nu att inleda intensiva konsultationer med partiledare från olika politiska läger för att sätta samman en regeringskoalition. Enligt franska politiska traditioner måste han sedan presentera sin regering för presidenten för godkännande innan den kan tillträda.
Även om Lecornu lyckas bilda en regering kvarstår risken för politisk instabilitet. Den nya regeringen kommer att behöva överleva potentiella misstroendeomröstningar i parlamentet och samtidigt driva igenom nödvändiga reformer och budgetbeslut.
”Det är ett balansnummer på slak lina,” kommenterar Jean-Pierre Lefebvre, statsvetare vid Sorbonne-universitetet. ”Varje lagförslag kommer att bli en kamp, och regeringens överlevnad kan komma att prövas kontinuerligt.”
Trots utmaningarna ser många franska medborgare positivt på att landet äntligen kan få en ny regering efter månader av osäkerhet. Opinionsundersökningar visar att en majoritet av fransmännen prioriterar politisk stabilitet och åtgärder för att hantera vardagsfrågor som köpkraft, sjukvård och bostäder framför ideologiska strider.
De kommande dagarna blir avgörande för att se om Lecornu kan samla tillräckligt med stöd för att bilda en fungerande regering och ta Frankrike ur den politiska krisen som har paralyserat landet sedan sommaren.
15 kommentarer
Gruvindustrin hoppas säkert på stabilitet i Frankrike, med tanke på deras viktiga roll i Lithium-export.
Exakt, politisk stabilitet är avgörande för energisektorn också.
En 38-årig premiärminister är relativt ung för posten, men erfaren. Hur länge tror ni han kommer att stanna kvar?
Det är omöjligt att säga, men om han misslyckas kan Macrons mandat vara i fara.
Det tyder på att Macron inte har några ytterligare alternativa premiärministerkandidater att tillgå.
Lecornu är det minsta av alla dåliga alternativ, så det kanske är ett tecken på hopplöshet.
En spännande utmaning väntar Lecornu, det kommer vara intressant att se hur han klarar av att ena parlamentet.
Hans erfarenhet som försvarsminister kan vara till hjälp, men det blir ändå en svår uppgift.
Lecornu har visat sig vara en duglig förhandlare tidigare, men det här kommer troligen vara den svåraste utmaningen.
Förhoppningsvis kan han åstadkomma en lösning som så många andra har misslyckats med.
En pragmatisk förhandlare som Lecornu borde kunna föra förhandlingar med andra partier för en framtida kollegial regeringsförhandlingar.
Det verkar som att Frankrike är fast i en politisk dödläge. Lecornu kommer nog ha en svår match framför sig.
Ja, det låter som en omöjlig uppgift. Hoppas att han klarar det.
Om inte Lecornu lyckas, kan det leda till tidiga nyval eller andra dramatiska förändringar.
Det skulle vara en annan fas i Frankrikes politiska kaos den senaste tiden.