Ledare: Kriget i Iran visar hur USA försvagas av sin egen dumhet

#

I Trumps andra period blir inkompetensen och grymheten allt tydligare

Att Donald Trump har en vision om att föra USA och världen i en problematisk riktning har varit uppenbart sedan länge. Hans politik och personlighet präglas av en påtaglig hårdhet och bristande empati för andras lidande. Under hans första presidentperiod fungerade personer i hans närhet som en bromskloss för vissa av hans mest extrema idéer, men situationen ser annorlunda ut nu.

I sin andra mandatperiod har Trump medvetet omgett sig med individer som antingen delar hans värderingar fullt ut eller saknar modet att ifrågasätta dem. Detta har gjort att Magarörelsens andra karaktärsdrag blivit allt mer framträdande – den djupgående inkompetensen som genomsyrar administrationen.

Ett tydligt exempel på kombinationen av grymhet och inkompetens är försvarsminister Pete Hegseths omedelbara nedläggning av den enhet inom Pentagon som arbetade för att minimera civila offer vid militära operationer. Denna typ av överväganden ansågs uppenbarligen som onödig politisk korrekthet, vilket också avspeglades i den amerikanska attacken mot en iransk flickskola där minst 175 personer, främst barn, uppges ha dödats.

Denna attityd är djupt förankrad i Magahögerns misstro mot experter och intellektuella. Men problematiken sträcker sig längre än så. Enligt CNN hade administrationen inte ens tagit med i beräkningen att Iran skulle kunna svara på bombningarna genom att stänga Hormuzsundet för internationell trafik.

Irans kapacitet att störa denna viktiga farled, genom vilken en femtedel av världens olja och flytande naturgas transporteras, har varit en central geopolitisk faktor i decennier. Man kan naturligtvis argumentera för att ett potentiellt stopp i oljetransporten är en acceptabel risk för målet att avsätta den iranska regimen. Men att inte ens inkludera detta scenario i planeringen vittnar om en anmärkningsvärd inkompetens.

Följaktligen har Irans beskjutning av oljefartyg och minering av sundet lett till kraftigt stigande oljepriser. En uppenbar vinnare i denna situation är Vladimir Putin, vars ekonomi är beroende av oljeintäkter för att finansiera kriget mot Ukraina. Trumps panikartade beslut att upphäva sanktionerna mot rysk olja har ytterligare förstärkt Putins position.

Detta leder oss till ytterligare ett kännetecken för Trump-administrationen: svagheten. Både Trump och Hegseth framställer sig som karikatyrer av starka ledare med sin storhetsvansinne – i Hegseths fall underbyggt av tvivelaktiga styrketräningsuppvisningar. Men likt typiska mobbare riktar de sin aggression endast mot dem som är svagare.

Ryssland bistår enligt CNN nu Iran med underrättelseinformation för att mer effektivt kunna attackera amerikanska soldater. Trumps svar på detta har begränsats till verbala varningar. Hans Rysslandsambassadör Steve Witkoff har till och med hävdat att man kan lita på ryssarnas löften om att upphöra med denna verksamhet – ett remarkabelt naivt förhållningssätt i internationella relationer.

Ingen tidigare amerikansk administration skulle ha accepterat en sådan förnedring, och definitivt inte belönat den genom att lyfta ekonomiska sanktioner.

Sammantaget tecknas bilden av en administration som kombinerar ideologisk grymhet med djup inkompetens och anmärkningsvärd svaghet i relationen till auktoritära regimer. Konsekvenserna av denna kombination börjar nu bli alltmer synliga, inte bara för USA utan för hela den internationella ordningen.