Ledare: Modet – och massakern – är av historiska proportioner

Våldsam reaktion på protesterna i Iran – hundratals döda efter statliga ingripanden

När protesterna blossade upp i Iran i slutet av förra året försökte regimen initialt visa förståelse. Officiella uttalanden hävdade att man respekterade medborgarnas oro över den ekonomiska krisen och lovade att lyssna på folket.

Som ett försök till lösning erbjöd regimen en dags ledighet och ekonomiskt stöd till befolkningen. Men pengarna hade knappt något värde i en ekonomi som befinner sig i fritt fall, och varubrist gjorde dem i praktiken värdelösa.

Protesternas verkliga kärna var dock inte enbart ekonomisk. De riktades direkt mot den iranska diktaturen, mot dess religiösa förtryck och systematiska övergrepp. I folkminnet lever fortfarande den unga Jina Mahsa Amini, som dödades av moralpolisen 2022 för att ha visat för mycket hår under sin hijab.

När allt fler människor anslöt sig till gatuprotesterna, visade regimen snabbt sitt verkliga ansikte. Landets högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, fördömde demonstranterna och kallade dem upprorsmakare, vandaler och israeliska agenter som måste ”sättas på plats”.

Den 8 januari eskalerade situationen dramatiskt när staten stängde ner mobilnätet i ett försök att förhindra protestkoordination. Samtidigt blockerades internettillgång och internationella telefonsamtal, vilket effektivt isolerade landet från omvärlden.

Trots informationsblockaden har skakande rapporter läckt ut från Iran. Vittnen beskriver hur säkerhetsstyrkor använt extremt våld mot civila demonstranter. Enligt flera källor har polisen öppnat eld med automatvapen direkt mot folksamlingar.

Sjukhus rapporteras ta emot ett stort antal skadade och döda, många av dem unga personer med skottskador på nära håll. I en uppgiven videoinspelning från ett bårhus syns likpåsar staplade på golvet medan förtvivlade anhöriga söker efter sina nära och kära.

Situationen har utvecklats till vad som beskrivs som en regelrätt massaker. Den senaste verifierade dödssiffran enligt rapporter är över 2 500 personer, men experter fruktar att det verkliga antalet kan vara betydligt högre. Regeringens informationsblockad gör det omöjligt att få en fullständig bild av situationen.

Frågan som nu ställs är om protesterna kommer att nå en kritisk massa. Kan det iranska folket efter över 40 år av islamistiskt styre äntligen lyckas störta regimen?

Analytiker är delade. Vissa bedömare menar att protesterna nu effektivt krossas av säkerhetsstyrkorna, medan andra pekar på att motståndet visar en oväntad uthållighet. Det iranska folket har uppvisat ett extraordinärt mod i sitt motstånd mot en av världens mest repressiva regimer, där även mindre överträdelser bestraffas hårt.

Irans befolkning, som till stor del består av unga människor födda efter revolutionen 1979, har i allt högre grad uttryckt sitt missnöje med teokratins begränsningar av personliga friheter. Ekonomiska sanktioner, hög arbetslöshet och omfattande korruption har förvärrat situationen.

Internationella människorättsorganisationer har fördömt våldet och uppmanat till oberoende utredningar. FN har uttryckt djup oro över rapporterna om oproportionerligt våld mot fredliga demonstranter.

Medan världens ögon riktas mot konflikter på andra håll i Mellanöstern, fortsätter dramat i Iran att utvecklas bakom en informationsbarriär. Utgången är fortfarande oviss.

Vad som är säkert är att de pågående händelserna i Iran är av historisk betydelse. Det mod som demonstranterna visar står i stark kontrast mot regimens brutalitet och signalerar att något fundamentalt kan vara på väg att förändras i den islamiska republiken.