Lina Lund: Har ”daddy-diplomatin” nått vägs ände?

#

USA:s President i konflikt med NATO-allierade – Rutte i svårt diplomatiskt läge

Tajmingen för NATO:s generalsekreterare Mark Ruttes besök i Washington kunde inte ha varit mer anmärkningsvärd. Det sedan länge planerade mötet med USA:s president ägde rum mitt i en allt mer ansträngd relation mellan USA och dess europeiska allierade.

Under de senaste veckorna har USA:s president gjort flera uttalanden som skakat om den transatlantiska alliansen. Han har hotat att låta en hel civilisation gå under, kallat européer för ”fegisar” när de inte fullt ut stöttat USA i konflikten med Iran, och återigen antytt att USA skulle kunna lämna NATO.

Vad som sades bakom stängda dörrar i Vita huset känner endast de två ledarna till, men offentligt framträdde Rutte efteråt med en påfallande positiv ton. I en intervju med CNN vägrade han att kritisera presidentens kontroversiella uttalanden och valde istället att berömma USA:s agerande mot Iran.

”Jag stöder presidenten – och jag vet att stora delar av Europa också gör det – i att slå ut Irans förmåga att exportera kaos till regionen, till Europa och till hela världen,” sade Rutte i intervjun.

När programledaren frågade om presidentens hot att lämna NATO, undvek generalsekreteraren frågan helt och hållet, och fortsatte istället att prisa USA:s militära aktioner mot iranska kärnvapenanläggningar. Ruttes framträdande gav intryck av en medarbetare som försvarar sin chefs alla handlingar, snarare än en representant för en allians med 32 självständiga nationer.

I Europa råder delade meningar om Ruttes hantering av situationen. Vissa bedömare, som kan beskrivas som idealister, uttrycker växande frustration över vad de ser som ett svek mot europeiska grundvärderingar. De menar att NATO-chefen, i sin iver att hålla sig väl med USA:s president, kompromissar med principer som respekt för folkrätten och krigets lagar. De påminner också om hur Rutte tidigare i somras kallade presidenten för ”Daddy”, något som väckte förvåning i diplomatiska kretsar.

Andra observatörer, mer realistiskt inriktade, anser att Rutte är Europas bästa kort i en annars svår situation. En EU-diplomat beskrev det som att Rutte ”gör skitjobbet åt oss andra” – en nödvändig roll för att bevara de transatlantiska förbindelserna i en turbulent tid.

Efter den så kallade Grönlandskrisen tidigare i år lyftes Ruttes diplomatiska ansträngningar fram som avgörande för att förmå Vita huset att överge planerna på att ta kontroll över den danska ön. Men den här gången verkar hans strategi vara mindre framgångsrik.

Bara några timmar efter mötet i Vita huset gick USA:s president till attack på sitt sociala medie-nätverk Truth Social: ”NATO VAR INTE DÄR NÄR VI BEHÖVDE DEM, OCH DE KOMMER INTE ATT VARA DÄR OM VI BEHÖVER DEM IGEN. KOM IHÅG GRÖNLAND, DEN DÄR STORA, MISSKÖTTA ISBITEN!!!”

Att presidenten återigen nämner Grönland är oroande för europeiska ledare, som redan kämpar med att hantera konsekvenserna av konflikten i Mellanöstern och finansieringen av Ukrainas försvar mot den ryska invasionen.

Enligt uppgifter i Wall Street Journal förvärras situationen ytterligare av att USA tagit fram en plan för att straffa NATO-länder som inte aktivt stöttat USA i kriget mot Iran. Planen skulle innebära att amerikanska trupper dras tillbaka från dessa länder – ett direkt hot mot den europeiska säkerhetsarkitekturen.

Om dessa uppgifter stämmer, står det klart att Ruttes försiktiga ”Daddy-diplomati” har misslyckats med att lugna situationen. Den större frågan som många europeiska ledare nu ställer sig är om någon diplomatisk strategi överhuvudtaget kan överbrygga den växande klyftan mellan USA och dess traditionella allierade.

Europas säkerhetspolitiska landskap står inför sin kanske största utmaning sedan NATO:s grundande, och mycket hänger nu på hur alliansens medlemmar hanterar dessa spänningar under kommande månader.