Europas gasförsörjning hotas när konflikten i Mellanöstern intensifieras

De ovanligt tomma gaslagren i Europa har blivit föremål för ökad oro i takt med att konflikten i Mellanöstern eskalerar. Efter en kall vinter, där både Paris och Bryssel upplevde ovanligt mycket snö och höga uppvärmningskostnader, står kontinenten nu inför potentiellt nya energiutmaningar när vårens ankomst inte längre ger samma trygghet som förväntat.

Situationen har förvärrats avsevärt sedan Hormuzsundet i praktiken stängts, vilket har lett till att gasleveranserna från Gulfstaterna minskat drastiskt. Detta väcker obehagliga minnen från energikrisen 2022, då Rysslands invasion av Ukraina och den efterföljande sprängningen av Nord Stream-ledningarna i Östersjön ledde till akut energibrist och skenande priser.

Under den krisen tvingades många européer till drastiska åtgärder. I Tyskland hamstrade befolkningen varma filtar och vedträn för att säkerställa att de inte skulle behöva frysa under vintern. Sedan dess har EU arbetat intensivt med att diversifiera sin energiförsörjning genom att bygga nya LNG-terminaler och ingå avtal med alternativa leverantörer som Qatar – ett land som nu har stoppat sin gasproduktion på grund av den pågående konflikten.

I onsdags sammankallade EU sin särskilda grupp för samordning av gasförsörjningen till ett extrainsatt möte. Efter mötet kom ett lugnande besked: störningarna i Mellanöstern har ännu inte orsakat några omedelbara problem för Europas tillgång på olja och gas, enligt EU-kommissionen. Detta uttalande kan tolkas på två sätt – antingen är situationen verkligen under kontroll, eller så försöker kommissionen undvika att spä på oron bland medlemsländerna.

Det finns goda skäl för EU att vilja dämpa oron. Tidigare energikriser har visat sig vara grogrund för högerpopulistiska partier som kunnat utnyttja folklig vrede över höga energipriser för att vinna politiskt stöd. I Sverige kallades riksdagsvalet 2022 för ”energivalet”, där debatten kring höga elpriser och bränslepriser hjälpte Sverigedemokraterna till regeringsmakten.

I Tyskland, som är starkt beroende av gas, hålls på söndag delstatsval i den industritunga regionen Baden-Württemberg, hem för biljättar som Mercedes-Benz och Porsche. Sedan den billiga ryska gasen försvunnit och kärnkraften avvecklats har energipriserna blivit en central fråga i den tyska debatten. Det högerradikala partiet AfD, som ifrågasätter klimatpolitiken och förespråkar mer kolkraft, ser ut att kunna fördubbla sitt stöd genom att spela på rädslan för avindustrialisering.

Även i Ungern står energifrågan i centrum inför parlamentsvalet i april. Premiärminister Viktor Orbán, som ligger efter i opinionsmätningarna, använder krisen i Mellanöstern som en förevändning för att sätta press på Ukraina och underminera EU:s sammanhållning.

I Bryssel hoppas man nu att konflikten i Mellanöstern blir kortvarig, trots att signaler från Vita huset tyder på motsatsen. Mitt i denna oro finns dock en klar vinnare – Norge, som redan levererar en tredjedel av EU:s gas. Den avgörande frågan är nu om den norska gasen kommer att räcka för att fylla de tomma lagren innan nästa vinter.

Energikrisen belyser Europas fortsatta sårbarhet i en värld där geopolitiska spänningar snabbt kan påverka grundläggande försörjningssystem. För vanliga européer kan detta återigen innebära högre räkningar och kanske till och med nya uppoffringar om situationen förvärras under kommande månader.