Lina Lund: ”Snyggingen” i Madrid är Bryssels nya värsting

I EU-huvudstaden Bryssel växer irritationen över Spaniens socialistiske premiärminister Pedro Sánchez, vars konfrontativa stil alltmer sätter honom på kollisionskurs med europeiska kollegor. Trots att han framställer sig själv som en förkämpe för demokratiska värden och progressiv politik, börjar allt fler inom EU-kretsar att betrakta honom som en besvärlig röst som försvårar konsensusbyggande.

Sánchez, som leder Spaniens socialistiska arbetarparti (PSOE), har under sin tid som regeringschef utvecklat ett rykte för att ta strid i frågor där majoriteten av EU-ledare söker kompromisser. Denna tendens har blivit särskilt tydlig under det senaste året, då Sánchez vid upprepade tillfällen har intagit avvikande positioner i centrala EU-frågor.

”Det finns en växande frustration över hur Spanien agerar i ministerrådet,” säger en högt uppsatt EU-diplomat som önskar vara anonym. ”När de flesta ledare försöker hitta gemensamma lösningar väljer Sánchez ofta att profilera sig genom att gå sin egen väg.”

Särskilt kontroversiell har Sánchez hållning varit i ekonomiska frågor, där han konsekvent förespråkat en mer expansiv finanspolitik än vad som stöds av EU:s mer sparsamma medlemsländer. Han har även tagit tydliga ställningstaganden i migrationsfrågor och rättsstatsprinciper som skapat spänningar med både Central- och Östeuropeiska länder.

I korridorerna i Bryssel har jämförelser börjat dras mellan Sánchez och Ungerns omstridde premiärminister Viktor Orbán – om än från motsatt sida av det politiska spektrumet. Medan Orbán representerar en högernationalistisk opposition inom EU, beskrivs Sánchez allt oftare som en vänsterorienterad motsvarighet som konsekvent utmanar etablerade positioner.

”Liknelsen med Orbán är naturligtvis överdriven och missvisande i många avseenden,” förklarar Anna Martínez, forskare vid European Policy Centre. ”Sánchez värnar om EU:s grundläggande värden, medan Orbán utmanar dem. Men det finns en likhet i deras förmåga att ständigt positionera sig som outsiders i relation till EU:s ledande krets.”

Sánchez försvarare menar att hans hållning representerar ett genuint försök att försvara progressiva värderingar i en tid när högervindar blåser över kontinenten. De pekar på hans konsekvent starka stöd för klimatåtgärder, jämställdhetsfrågor och social rättvisa.

”Sánchez är en av få europeiska ledare som verkligen vågar stå upp för socialdemokratiska principer när många andra kompromissar,” säger Miguel Fernández, politisk analytiker vid Universidad Complutense i Madrid. ”Hans europeiska kollegor må bli irriterade, men han representerar en viktig motvikt till den ekonomiska åtstramningspolitik som dominerat EU:s agenda under lång tid.”

Det som ytterligare komplicerar bilden är Spaniens inrikespolitiska situation. Sánchez leder en minoritetsregering beroende av stöd från flera mindre partier, inklusive katalanska separatister. Detta innebär att han ofta måste balansera europeiska kompromisser mot inhemska politiska realiteter.

Spänningen blev särskilt tydlig under förhandlingarna om EU:s återhämtningspaket efter pandemin, där Sánchez stod i frontlinjen för de länder som krävde omfattande ekonomiskt stöd utan strikta villkor. Hans hållning då bidrog till att skapa friktioner med den så kallade ”frugala fyran” – Nederländerna, Österrike, Sverige och Danmark – som förespråkade en mer restriktiv hållning.

”Det är lätt att avfärda Sánchez som en bråkmakare, men hans ståndpunkter representerar genuina skillnader i ekonomisk filosofi och vision för EU:s framtid,” säger Carlos Jiménez, europapolitisk expert vid tankesmedjan Real Instituto Elcano i Madrid. ”Dessa meningsskiljaktigheter är naturliga i en union med 27 medlemsländer och behöver inte nödvändigtvis ses som något negativt.”

För EU:s institutioner skapar Sánchez konfrontativa stil dock reella utmaningar när det gäller att nå enighet i viktiga frågor. Med kritiska förhandlingar om EU:s framtida budget, migrationspolitik och klimatåtgärder på agendan kan spanska avvikande positioner försvåra beslutsprocesserna.

Frågan många ställer sig i Bryssel är om Sánchez kommer att fortsätta på den inslagna vägen eller om pragmatismen till slut kommer att segra. Under tiden förblir han en polariserande figur – hyllad av progressiva krafter som en principfast förkämpe för social rättvisa, men alltmer betraktad med skepsis av EU:s politiska etablissemang.