Nya uppgifter avslöjar oroande ton i Mette-Marits korrespondens med Epstein

Kronprinsessan Mette-Marits mejlkontakt med den dömde sexbrottslingen Jeffrey Epstein fortsätter att väcka frågor. Nyligen framkomna detaljer visar på en kommunikation som präglades av en anmärkningsvärt lättsam ton, trots att Epstein redan då var känd för grova sexbrott.

I en av meddelandena reagerar kronprinsessan på vad som dyker upp vid en Google-sökning på Epsteins namn med en kommentar om att det ”inte ser bra ut”, följt av en leende emoji. Detta trots att sökresultaten rimligtvis måste ha avslöjat hans dåvarande dom för sexbrott. Enligt SVT (4/2) ska Epstein dessutom ha ”dreglat över” Mette-Marit i delar av korrespondensen.

Religionsfilosofen Ann Heberlein har i en artikel i Flamman (3/2) föreslagit en förklaringsmodell till den märkliga dynamiken kring Epstein och hans nätverk. Hon menar att de systematiska övergreppen kan ha betraktats inom dessa kretsar som ”ett privat skämt, en pikant hemlighet med smak av något förbjudet”. Heberlein kopplar detta till Nietzsches idé om övermänniskan som står över konventionell moral och hänger sig åt dekadensen.

Denna tolkning skulle inte bara förklara kronprinsessans överraskande kommunikationsstil, utan även personer som Ghislaine Maxwell, som aktivt rekryterade unga kvinnor till Epsteins övergrepp. Det skulle även kunna förklara hur andra kvinnor i Epsteins närhet kunde förmedla kontakt med potentiella offer i utbyte mot materiella fördelar eller karriärmöjligheter.

Ett annat perspektiv på dynamiken kring Epstein finns i författaren Gillian Flynns konceptualisering av ”cool girl” – en kvinna som anpassar sig till mannens önskemål, som aldrig protesterar eller ställer krav, och som ständigt framställer sig som lättsam och medgörlig. Det handlar om ett mönster där kvinnor försöker distansera sig från vad de uppfattar som andra kvinnors ”värdelöshet” genom att anpassa sig till manliga normer och förväntningar.

Fotografiet som cirkulerat i media där Maxwell masserar Epsteins fötter i hans privatjet kan ses som ett tydligt exempel på denna dynamik. Likaså Mette-Marits kommentar om att Paris är ”perfekt för en otrohetsaffär” – ett uttalande som framstår som medvetet nonchalant.

Det som gör dessa avslöjanden särskilt problematiska är kontrasten mellan kronprinsessans offentliga roll och den attityd som framträder i korrespondensen. Som representant för det norska kungahuset förväntas Mette-Marit uppvisa omdöme och ansvarstagande, särskilt i kontakter med kontroversiella personer.

Epstein-skandalen har under de senaste åren avslöjat omfattande nätverk där inflytelserika personer från politik, näringsliv och kungahus har haft kopplingar till den dömde sexbrottslingen. Det norska folkets reaktioner på avslöjandena om kronprinsessan har varit blandade, från förvåning till besvikelse över bristande omdöme.

För det norska kungahuset innebär avslöjandena en utmaning för den folkliga förankring som historiskt varit viktig för monarkins legitimitet i Norge. Hur det kungliga hovet hanterar situationen framöver kommer att vara avgörande för att återupprätta förtroendet, både för kronprinsessan personligen och för institutionen som helhet.

Frågan om Mette-Marits kontakter med Epstein aktualiserar också bredare frågor om makt, privilegium och ansvar i samhällets toppskikt – och hur personer i maktpositioner ibland tycks leva efter andra regler än resten av samhället.