Massgrav i Jordanien ger ny bild av antik pandemi

Den antika massgraven som nu undersökts i Jordanien kastar nytt ljus över historiens första väldokumenterade pandemi, den justinianska pesten som svepte genom Medelhavsområdet och Europa under 500-talet e.Kr. Arkeologiska fynd från denna period ger forskarna viktiga pusselbitar för att förstå hur denna förödande pandemi påverkade dåtidens samhällen.

I den jordanska handelsstaden, som var en del av det Bysantinska riket, har utgrävningar avslöjat hur livet abrupt förändrades när pestsmittan nådde området. Massgraven vittnar om en katastrof av sällan skådad omfattning, där myndigheterna tvingades hantera ett snabbt växande antal dödsfall under en kort tidsperiod.

Forskare har länge känt till den justinianska pesten genom historiska källor, men de fysiska bevisen har varit begränsade. Upptäckten i Jordanien är därför särskilt värdefull eftersom den erbjuder konkreta arkeologiska bevis som kompletterar de skriftliga källorna.

Enligt historiska källor började pesten i Egypten år 541 och spred sig sedan genom Medelhavsområdet och vidare in i Europa. Den anses ha varit orsakad av samma bakterie som den senare medeltida digerdöden, Yersinia pestis, men dess exakta genetiska profil och spridningsmönster har varit föremål för debatt bland forskare.

Det som gör fyndet särskilt intressant är likheterna med vår tids pandemihantering. Precis som under covid-19-pandemin upphörde mycket av handeln och resandet när pesten spreds genom det bysantinska riket. Karantänsåtgärder och isolering av smittade områden förekom redan då, vilket visar att grundläggande smittskyddsstrategier har djupa historiska rötter.

Handelsstaden som drabbades var strategiskt placerad längs viktiga handelsrutter mellan öst och väst. Innan pestens ankomst var staden ett livligt centrum för handel med varor från både Asien och Europa. Arkeologiska fynd visar att handelsaktiviteten i princip upphörde i samband med epidemins utbrott.

Bysantinska riket, som var en direkt fortsättning på Romarriket i öster, upplevde under denna period ett ekonomiskt och demografiskt bakslag som enligt vissa historiker förändrade regionens historiska utveckling permanent. Kejsar Justinianus I:s ambitioner att återupprätta det romerska imperiet i väst blev svårare att förverkliga när rikets resurser och befolkning drastiskt minskade.

Forskarna som arbetar med utgrävningen har använt moderna tekniker för att analysera kvarlevorna. DNA-analyser har bekräftat närvaron av pestbakterien, och isotopanalyser ger insikter om de begravdas ursprung och levnadsvanor. Detta ger en mer komplett bild av vilka som drabbades och hur samhället reagerade på krisen.

Massgraven visar tecken på att begravningsritualerna förändrades under pandemin. Traditionella begravningsseder övergavs till förmån för snabba massgravsättningar när dödstalen steg. Detta indikerar den sociala och religiösa omvälvning som följde i pestens spår.

Till skillnad från många historiska beskrivningar som fokuserar på pandemins påverkan i större städer som Konstantinopel (dagens Istanbul), ger den jordanska fyndplatsen en värdefull inblick i hur mindre handelsstäder i imperiets utkanter påverkades.

Den justinianska pesten anses ha dödat mellan 30 och 50 miljoner människor, vilket motsvarade upp till hälften av Europas befolkning vid den tiden. Den markerar början på vad som ibland kallas ”den sena antikens lilla istid” – en period av klimatförändringar, ekonomisk tillbakagång och demografisk kollaps som förändrade maktbalansen i medelhavsvärlden.

De nya rönen från Jordanien bidrar till en växande förståelse för hur historiska pandemier har format mänsklighetens utveckling. De betonar också hur nutida reaktioner på sjukdomsutbrott – från reserestriktioner till social distansering – har historiska paralleller som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Forskningsprojektet, som är ett samarbete mellan jordanska myndigheter och internationella arkeologer, fortsätter att undersöka fyndplatsen i hopp om att avslöja fler detaljer om denna avgörande period i mänsklighetens historia.