Matlagning över öppen eld – så slår kriget mot världens fattiga

I Indien står människor i långa köer för att fylla på gasolbehållare som används för matlagning. Många tvingas lämna tomhänta när gasen tar slut och måste istället tillaga sin mat över öppen eld.

Detta är bara ett exempel på hur konflikten i Mellanöstern påverkar människors vardagsliv. Indien, som är starkt beroende av importerad gas och olja, får en betydande del av sina energileveranser från länderna runt Persiska viken. Dessa transporter går vanligtvis via Hormuzsundet.

Efter krigsutbrottet har fartygstrafiken genom sundet nästan helt upphört. Konsekvenserna drabbar inte bara fattiga människor som tvingas köpa gasol på svarta marknaden utan även hotell- och restaurangbranschen. Många verksamheter tvingas stänga, medan andra drastiskt begränsar sina menyer.

En restaurangägare i Delhi berättar för tidningen The Guardian att de nu endast serverar 6 av de 30 rätter som normalt finns på menyn. I brist på gasol har restaurangen övergått till att laga mat med kol.

Asien är den region som tar emot största delen av transporterna genom Hormuzsundet. Området genomgår nu sin allvarligaste gaskris på flera decennier. Priserna har skjutit i höjden, industriproduktionen har minskat eller stoppats helt, och oron växer för långsiktiga konsekvenser.

Förutom Indien har flera andra sydostasiatiska länder drabbats hårt. Pakistan, Bangladesh, Nepal och Sri Lanka kämpar alla med energibristen. Sri Lankas regering har nyligen beslutat att införa fyradagars arbetsvecka – inte av arbetslivsskäl som ibland diskuteras i västvärlden, utan som en direkt åtgärd för att hantera bränslebristen.

I Bangladesh håller universiteten stängda för att spara elektricitet, medan Pakistans regering har beordrat de statliga energibolagen att höja det reglerade elpriset med 20 procent.

Afrika känner också av krisens effekter. En stor andel av världens gödningsmedel produceras i länderna kring Persiska viken och exporteras till Afrika. Störningar i dessa leveranser hotar att minska jordbruksproduktionen och höja matpriserna. I värsta fall kan detta leda till svält.

För världens fattigaste utgör mat en betydligt större andel av hushållsbudgeten jämfört med rikare befolkningsgrupper. Detta gör dem särskilt sårbara för plötsliga prisökningar. Många av de drabbade länderna har dessutom redan ansträngda statsfinanser och står inför ett svårt val: antingen subventionera energi och livsmedel och därmed fördjupa budgetunderskottet, eller tillåta priserna att stiga okontrollerat.

Ytterligare en allvarlig konsekvens är att många migrantarbetare i Mellanöstern kommer från Afrika och Asien. De pengar som dessa arbetare skickar hem till sina familjer utgör ofta en väsentlig del av mottagarnas inkomst. Ju längre konflikten pågår, desto större blir inkomstbortfallet för dessa redan utsatta familjer.

Konflikten i Mellanöstern visar därmed tydligt hur globalt sammankopplade världens energi- och matmarknader är. Det som vid första anblick kan uppfattas som en regional konflikt får snabbt konsekvenser för människor tusentals kilometer bort, särskilt för de mest sårbara.

Experter varnar för att situationen kan förvärras ytterligare om konflikten fortsätter eller trappas upp. De höjda energi- och livsmedelspriserna riskerar att utlösa bredare ekonomiska och sociala kriser i regioner som redan innan kriget kämpade med olika utmaningar.

För många regeringar i de drabbade länderna handlar det nu om att hitta kortsiktiga lösningar på en kris som kan bli långvarig. Alternativa energikällor, nya handelsrutter och internationellt bistånd kan bli avgörande för att mildra de värsta effekterna för befolkningen.