Irans kommunikationssammanbrott blottar strategiska svagheter i konflikten med Israel

I skarp kontrast till samordningen mellan dess motståndare står Irans kollapsade interna kommunikationssystem. Landets digitala och analoga nätverk har drabbats av omfattande störningar, vilket allvarligt begränsar regimens förmåga att koordinera sina militära operationer.

Artillerienheter som ansvarar för beskjutningen av Israel och sunnimuslimska grannländer tycks nu operera utan direktkontakt med sina befäl. Istället följer de scheman som upprättades före konfliktens eskalering – en taktik som visat sig ineffektiv mot Israels dynamiska försvarssystem.

Ett särskilt gåtfullt moment inträffade under lördagsmorgonen när 40 höga iranska makthavare dödades på mindre än en minut under ett möte med ayatolla Ali Khamenei. Detta skedde bara åtta månader efter att ett flertal iranska ledare samtidigt föll offer för israeliska robotar och drönare i ett liknande scenario.

En israelisk källa med militär bakgrund förklarar situationen för Dagens Nyheter: ”Iranierna litade inte längre på sina elektroniska kommunikationskanaler. Dels för att systemen inte fungerar tillförlitligt, dels för att de under sommarens konfrontation med Israel insåg att all elektronisk kommunikation avlyssnades. För att kunna samtala ostört tvingades de samlas fysiskt.”

Under senare år har ett flertal iranska spioner avslöjats inom Israel. Som motåtgärd har israeliska och amerikanska officerare som deltagit i stabsmöten i Tel Aviv fått instruktioner att undvika sina privata fordon och officiella parkeringsplatser för att dölja intensiteten i sin militära planering.

Den israelisk-amerikanska samverkan omfattar även luftövervakning. Via satelliter och radar kan de identifiera när mobila iranska missilramper lämnar sina underjordiska skyddsrum. Närmaste stridsflygplan eller drönare dirigeras då till platsen. Trots att många missilramper har träffats, hinner de ofta avfyra sina vapen och återvända till säkra positioner.

Den tekniska överlägsenhet som Israels och USA:s luftförsvar uppvisar är påtaglig. När iranska missiler väl är i luften kan avancerade beräkningssystem förutse deras banor och nedslagsplatser. För missiler som kan manövreras under flygningen används närliggande radarsystem som Israels Arrow och USA:s THAAD för att beräkna och motverka dem.

Trots dessa system lyckades två av Irans 130 avfyrade missiler under söndagen penetrera försvaret och träffa civila mål – ett bostadshus i Tel Aviv och en synagoga i Beit Shemesh – med minst elva dödsfall och många allvarligt skadade som följd.

Irans aggressioner har även riktats mot grannländer som Bahrain, Kuwait och Förenade arabemiraten. Regimens officiella motivering är att dessa länder härbärgerar amerikanska militärbaser, men attackerna har också träffat bostadsområden och andra civila mål. Dessa länder saknar adekvat luftförsvarsutrustning och har hittills avstått från att besvara eldgivningen.

Amerikanska stridsflygplan opererar från hangarfartyg söder om Iran och möter minimalt motstånd. Israeliska plan följer en nordlig rutt genom Syrien och svänger sedan sydost. Enligt militära källor har allt iranskt luftvärn längs vägen mot Teheran neutraliserats under det senaste dygnet.

Under söndagen inledde Israel massiva bombningar av strategiska mål i Teheran, främst regimens tv- och radiostationer samt Revolutionsgardets baser. Även om dessa anläggningar sedan länge har evakuerats, genomförs attackerna huvudsakligen för den psykologiska effektens skull – ett försök att uppmuntra regimmotståndare att mobilisera sig.

USA:s president Donald Trump har uttryckt förhoppningar om att interna splittringar inom Revolutionsgardet skulle kunna leda till förhandlingar om vapenvila och demokratiska reformer. Den nyutnämnde befälhavaren över Revolutionsgardet, Ahmad Vahidi, anses dock vara en av regimens mest kompromisslösa företrädare. Vahidi är internationellt efterlyst av argentinska myndigheter för sin påstådda inblandning i terrordådet i Buenos Aires 1994, där 85 personer dödades.

Konflikten illustrerar hur moderna krigsstrategier balanserar mellan högteknologisk överlägsenhet och grundläggande taktiska överväganden, där Iran nu befinner sig i ett kommunikativt underläge som kan visa sig avgörande för konfliktens utgång.