Michael Winiarski: Rubio försökte överbrygga klyftan med Europa – på vissa villkor

En spricka i relationen mellan USA och Europa står fortfarande vidöppen efter säkerhetskonferensen i München, där USA:s utrikesminister Marco Rubio försökte balansera mellan försoning och tydlig kritik. Rubios framträdande speglade den komplicerade balansgång som präglar den transatlantiska relationen i nuläget.

Under sitt anförande inför en av världens viktigaste säkerhetspolitiska sammankomster använde Rubio en påtagligt varm retorik när han talade om de europeiska allierade. Tonläget signalerade en vilja att återuppbygga förtroende efter år av spänningar, särskilt under tidigare administrationer.

Men samtidigt som Rubio sträckte ut en hand ifrågasatte han grundläggande principer som länge utgjort fundamentet för det transatlantiska samarbetet. Hans kritik mot vad han kallade ”den regelbaserade världsordningen” – ett begrepp som europeiska ledare regelbundet hänvisar till som en grundpelare för internationell samverkan – sände tydliga signaler om fortsatta ideologiska skillnader.

Säkerhetskonferensen i München, som årligen samlar världens ledande säkerhetspolitiska aktörer, har blivit en central mötesplats där spänningar och samarbeten mellan stormakter ofta manifesteras. Årets konferens ägde rum mot bakgrund av flera globala kriser, däribland det pågående kriget i Ukraina och eskalerande konflikter i Mellanöstern.

Rubios dubbla budskap reflekterar den komplexa verklighet som USA:s utrikespolitik står inför. Å ena sidan behöver administrationen de europeiska allierades stöd i flera viktiga säkerhetspolitiska frågor, inte minst när det gäller att hantera utmaningar från Ryssland och Kina. Å andra sidan finns det tydliga ideologiska skillnader kring internationella institutioner och multilaterala överenskommelser.

Europeiska diplomater och säkerhetsexperter i publiken reagerade med blandade känslor. Medan vissa välkomnade den varmare tonen, uttryckte andra oro över kritiken mot internationella regelverk som länge utgjort grunden för europeisk utrikespolitik.

”Det här är typiskt för den nuvarande administrationen – man vill ha samarbete på amerikanska villkor, utan att behöva kompromissa med de principer som vi i Europa ser som fundamentala för global stabilitet,” kommenterade en högt uppsatt europeisk diplomat som önskade vara anonym.

Relationen mellan USA och Europa har genomgått betydande påfrestningar under de senaste åren. Meningsskiljaktigheter kring handel, klimatpolitik, försvarsutgifter och hanteringen av internationella kriser har skapat sprickor i det som en gång var en självklar allians.

Det finns också en utbredd oro bland europeiska ledare kring USA:s långsiktiga engagemang i Europa. Rubios framträdande verkar inte helt ha lyckats dämpa dessa farhågor, trots försöken att slå an en försonande ton.

Särskilt noterbart var att Rubios kritik mot ”den regelbaserade världsordningen” kom vid en tidpunkt då flera europeiska länder argumenterar för ett starkare multilateralt system för att hantera globala utmaningar som klimatförändringar, migration och internationell terrorism.

Analytiker påpekar att Rubios motstridiga signaler kan vara ett medvetet försök att tillfredsställa olika inhemska politiska grupperingar, samtidigt som man försöker upprätthålla kritiska internationella allianser.

”USA befinner sig i en svår position där man måste balansera inhemska politiska hänsyn med internationella förpliktelser. Rubios anförande visar på de spänningar som uppstår när dessa intressen kommer i konflikt,” säger Lisa Müller, säkerhetsanalytiker vid Münchens universitet.

Framöver kommer mycket att bero på konkreta handlingar snarare än ord. Europeiska ledare kommer noga följa hur USA agerar i praktiken kring frågor som rör NATO, handelsrelationer och gemensamma säkerhetsutmaningar.

Trots Rubios försök att överbrygga klyftan mellan USA och Europa står det klart att den transatlantiska relationen fortfarande står inför betydande utmaningar. Huruvida denna halvhjärtade försoning kommer leda till ett förnyat och stärkt samarbete återstår att se, men klart är att många frågetecken kvarstår efter säkerhetskonferensen i München.