Avslöjande kopplingar mellan Zapatero, Venezuela och flygbolagsstöd väcker frågor

Spaniens tidigare premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero har länge agerat mellanhand i internationella förhandlingar med Venezuela. Under årens lopp har han medlat vid känsliga situationer kring kontroversiella valresultat och i frågor om frigivning av politiska fångar. Zapatero har konsekvent hävdat att hans engagemang varit oavlönat och drivits av idealistiska motiv.

Nya avslöjanden kastar dock tvivel över dessa påståenden. Under de senaste veckorna har information framkommit som visar att Zapatero mottagit cirka fyra och en halv miljon kronor från ett företag med kopplingar till flygbolaget Plus Ultra, vars ägare står nära Venezuelas president Nicolás Maduros regim.

Särskilt anmärkningsvärt är kopplingen till ett omdiskuterat beslut från 2021. Under covid-19-pandemins höjdpunkt beslutade den spanska socialistiska regeringen att rädda det närmast okända flygbolaget Plus Ultra med ett omfattande stödpaket på 53 miljoner euro. Beslutet möttes av stark kritik och förvåning i Spanien, eftersom flygbolaget var i det närmaste okänt och endast opererade ett fåtal flygplan.

Misstankarna om oegentligheter har stärkts genom en rad uppdagade kopplingar. Plus Ultra representerades i Spanien av affärsmannen Julio Martínez, som beskrivs som en nära vän till Zapatero. När Martínez greps i december förra året, påträffade polis tre och en halv miljon kronor i kontanter i hans garderob. Under förhör uppgav Martínez att han betalat Zapatero fyra och en halv miljon kronor för vad han beskrev som ”konsultuppdrag”.

Tidningen El Confidencial rapporterade nyligen, med hänvisning till källor inom åklagarmyndigheten, att även Zapateros döttrar varit involverade. Deras reklambyrå ska ha mottagit över 198 000 euro från Martínez, utbetalda som månatliga överföringar på 3 000 euro.

De spanska utredarna misstänker att Zapatero kan ha använt sitt inflytande för att påverka regeringen att bevilja det generösa stödpaketet till Plus Ultra. En undersökningsdomare som granskar flygbolagets verksamhet har uttryckt misstankar om att bolaget i själva verket fungerat som en fasad. Enligt denna teori var Plus Ultras verkliga syfte inte att bedriva flygtrafik utan att fungera som ett verktyg för penningtvätt åt Maduro-regimen.

Dessa anklagelser får stöd från oväntat håll. Spaniens tidigare transportminister José Luis Abalos, som själv är huvudåtalad i den omfattande korruptionshärvan känd som ”Koldo-affären”, har uppgett att det var Zapatero som ”fixade” de 53 miljonerna till Plus Ultra. Victor Aldama, en annan åtalad i samma mål, går ännu längre i sina påståenden och hävdar att Zapatero dessutom ska ha tagit emot tio miljoner euro från Venezuela via ett konto i Panama.

Affären får särskild tyngd mot bakgrund av Spaniens och Venezuelas komplicerade relationer under senare år. Spanien, med sina historiska band till Latinamerika, har spelat en central roll i EU:s förhållningssätt till Maduros alltmer auktoritära styre. Zapatero har ofta framställt sig som en neutral medlare i dessa spända relationer.

Zapatero själv nekar bestämt till alla anklagelser. Han har konsekvent framhållit att hans diplomatiska insatser för Venezuela varit opartiska och utan ekonomiska incitament. Men de framkomna uppgifterna har skakat det politiska landskapet i Spanien och väckt frågor om gränserna mellan diplomati, ekonomiska intressen och politiskt inflytande.

Utredningen fortsätter och kan få långtgående konsekvenser både för Zapatero personligen och för Spaniens relation till Venezuela. Den kastar också ljus över hur tidigare politiska ledare använder sitt inflytande efter att de lämnat sina officiella poster, och vilka ekonomiska intressen som kan ligga bakom diplomatiska insatser som utåt framställs som rent ideella.