Nathan Shachar: ”Högerextrema” Vox rubbar cirklarna i spansk politik

Högerpopulistiska Vox fortsätter stärka sin position i spansk politik

I de nyligen genomförda regionalvalen i Extremadura och Aragonien har det högerpopulistiska partiet Vox befäst sin position som en avgörande politisk kraft i Spanien. Regerande Partido Popular (PP) hade utlyst valen i hopp om att uppnå egen majoritet i regionparlamenten, men resultatet blev det motsatta. Trots att PP segrade i båda regionerna har partiet nu blivit ännu mer beroende av Vox för att kunna bilda regering, medan socialistpartiet (PSOE) förlorade betydande väljarstöd i båda regionerna.

Valresultaten har fått stor uppmärksamhet i hela Spanien. Det står nu klart för de flesta bedömare att även om PP skulle besegra socialisterna i riksvalet 2027, kommer partiet att tvingas bilda regering tillsammans med Vox. Detta skapar ett komplicerat läge för PP, som måste hitta en fungerande dialog med Vox samtidigt som det senare partiet tydligt deklarerat att dess långsiktiga mål är att ersätta den traditionella högern – en utveckling som redan skett i Frankrike genom Marie Le Pen och i Italien genom premiärminister Giorgia Meloni.

Vox framgångar påminner om Sverigedemokraternas utveckling i Sverige. Partiet tar väljare främst från PP, men i allt snabbare takt också från socialisterna. I låginkomstområden och invandrartäta distrikt, särskilt i större städer, visar opinionsmätningar att Vox har ett stöd på över 20 procent.

Migrationsfrågan har blivit en viktig katalysator för Vox framgångar. Nyligen tvingades socialistpartiet av sitt stödparti i kongressen, vänsterradikala Podemos, att legalisera mellan 500 000 och 800 000 migranter. Enda villkoret för uppehållstillstånd och en väg mot medborgarskap är att personen vistats i landet minst fem månader. Konservativa PP, som tidigare genomfört liknande åtgärder under sin tid vid makten, har inte kritiserat beslutet särskilt kraftfullt. Detta har gett Vox ett slags monopol på antimigrationsbudskapet i den politiska debatten.

En annan faktor som gynnat Vox är socialistregeringens eftergifter till separatiströrelserna i Baskien och Katalonien. I och med att Katalonien givits ekonomiskt oberoende och slutat betala skatt till den spanska statskassan har Madrids möjligheter att stödja landets fattigare regioner minskat. De välmående regionerna Baskien och Navarra, båda styrda av baskiska separatister, har redan långtgående skatteprivilegier och bidrar knappt till den nationella budgeten. Denna situation har skapat frustration inte bara bland högerväljare utan också bland socialister i de mindre välbeställda regionerna, som anser att deras partikamrater i Madridregeringen tar från de fattiga för att gynna rika regioner som inte ens identifierar sig med Spanien.

För Alberto Nuñez Feijoo, PP:s ledare och utpräglad mittenpolitiker, innebär Vox frammarsch en svår utmaning. Med sin moderata framtoning kan han inte konkurrera med Vox ledaren Santiago Abascal när det gäller populistiska utspel och förenklingar. Feijoo skulle kunna välja att ta avstånd från Vox, men det är riskabelt i ett politiskt klimat där PP redan förlorar väljare till partiet.

Vox har tydligt signalerat att de inte kommer att nöja sig med mindre betydelsefulla ministerposter för att stödja PP, varken regionalt eller nationellt. Partiet kräver tunga ministerposter och kontroll över en andel av budgeten som motsvarar dess väljarstöd.

Premiärminister Pedro Sánchez, som kämpat med flera skandaler, visar inga tecken på att vilja styra socialistpartiet åt höger för att minska Vox attraktionskraft i dess profilfrågor. Hans strategi inför nästa års val verkar vara att inte nämna PP eller Vox vid namn, utan att istället kategorisera dem kollektivt som ”högerextremismen” och varna för en återkomst av den högerdiktatur som styrde Spanien mellan 1939 och 1975.

Till skillnad från många andra europeiska radikalpopulistiska partier, som ofta börjat som extrema grupperingar och sedan rört sig mot mitten för att attrahera fler väljare, har Vox gått i motsatt riktning. Partiet startade som en utbrytning från konservativa PP, som de ansåg hade svikit högerns ideal. Vox skiljer sig också från många andra liknande partier genom sin tydligt pro-ukrainska och antiryska hållning, medan Spaniens radikala vänster tenderar att vara prorysk och antiukrainsk.