Nathan Shachar: Slitstark relation mellan regimerna spolierad av USA

Iran upphör som Venezuelas partner – USA förändrar den politiska spelplanen

Iran har länge varit en nyckelaktör i att hjälpa Venezuela kringgå internationella och amerikanska sanktioner mot landets oljeexport. Dessa förbindelser står nu inför sitt slut efter att USA:s utrikesminister Marco Rubio nyligen deklarerat: ”Det är slut med Venezuelas fjäsk för Iran och Hizbollah.”

Den omfattande samarbetsstrukturen mellan länderna har varit mångfasetterad. Venezuela har utfärdat pass till iranier och medlemmar av libanesiska Hizbollah, vilket underlättat deras aktiviteter i Latinamerika. Särskilt i paraguayska Ciudad del Este, en region som betraktas som en knutpunkt för organiserad brottslighet och terrorverksamhet i Sydamerika, har dessa grupper kunnat operera relativt fritt.

Irans hantering av Venezuelas oljeexport har varit särskilt lukrativ. Genom komplicerade arrangemang har iranska mellanhänder skeppat venezuelansk olja till kinesiska raffinaderier. Detta har skett genom så kallade ”spökskepp” – fartyg som antagit identiteter från skrotade fartyg – och genom omlastningar till legala fartyg ute till havs. Ett konkret exempel på detta komplexa system är hur oljan först lossats i Malaysia, som sedan sålt den vidare till Kina som sin egen produktion. Detta har resulterat i att Malaysia under vissa perioder statistiskt sett exporterat mer olja än landet faktiskt producerat.

Men relationerna mellan Caracas och Teheran har inte enbart varit transaktionella. De har djupa ideologiska rötter. Den islamiska republiken Iran och den venezuelanska regimen, som etablerades av Hugo Chávez efter hans valseger 1998, har delat en gemensam fiendebild. Både Chávez och Irans högste ledare ayatolla Khamenei har explicit beskrivit USA som ”djävulen”.

Passförsäljningen har varit särskilt kontroversiell. Enligt uppgifter från Misael López, en tidigare anställd vid Venezuelas ambassad i Bagdad, har diplomatiska representationer sålt pass och visum för miljontals dollar. CNN:s granskning pekade ut att denna verksamhet leddes av Venezuelas dåvarande vicepresident Tareck El Aissami, vars familj hade nära kopplingar till Iraks tidigare styrande Baathparti.

Enligt amerikanska och israeliska underrättelsetjänster har Irans revolutionsgarde, specifikt dess internationella gren Qudsstyrkan, haft en betydande närvaro i Venezuela. De har dels fungerat som en del av president Nicolás Maduros livvakt, dels utbildat lokala milisgrupper. Qudsstyrkans befälhavare i Venezuela, Mostafa Shanghaghi, har enligt uppgift arbetat från Irans ambassad i Caracas. Israeliska myndigheter hävdar att attentatsförsöket mot den israeliska ambassadören i Mexiko City i november planerades därifrån.

Under Chávez styre (1999-2013) försämrades relationerna mellan Venezuela och Israel markant. Efter Israels militära operation mot Hamas 2008 bröt Chávez diplomatiska förbindelser med Israel och jämförde landets agerande med nazisternas. Dock tog Chávez avstånd när hans nära allierade, Irans dåvarande president Mahmoud Ahmedinejad, öppet talade om att ”utplåna” Israel.

Den dramatiska förändringen i Venezuelas politiska landskap efter USA:s gripande av Maduro illustreras tydligt av en nyligen inträffad händelse: parlamentsledamoten Nicolás Maduro Guerra, som är den avsatte presidentens son, har nu uttryckt starkt stöd för diplomatiska förbindelser mellan Venezuela och Israel. Detta representerar ett radikalt avsteg från den traditionella uppfattningen inom latinamerikansk vänsterextremism att Israel dikterar USA:s utrikespolitik.

Med USA:s ökade inflytande i Venezuela och landets möjlighet att nu exportera energi legalt, försvinner behovet av iranska mellanhänder. Detta markerar slutet på en era av nära samarbete mellan två av USA:s mest uttalade motståndare i helt olika delar av världen.