Klimatkrisens nya narrativ: Farlig eller inte?

Den senaste tiden har en ny beskrivning av klimatkrisen börjat cirkulera i både medier och samtal. Narrativet går ungefär så här: klimatkrisen är egentligen inte så farlig som vi trott. För bara några år sedan stod vi inför en potentiell uppvärmning på 5-6 grader, men nu har prognosen sjunkit till 2,5-3 grader. Visst kommer det att bli utmanande, men det är långt ifrån den katastrof många varnat för.

Detta perspektiv dyker upp allt oftare. Det är inte längre begränsat till uttalanden från Bill Gates eller artiklar i konservativa tidskrifter, utan syns också i public service och bland kulturpersonligheter. Till och med komiker som Ola Söderholm på vänsterkanten har förmedlat liknande tankar i sin podd ”Stormens utveckling”.

Men vad ligger bakom denna förändrade ton i klimatdiskussionen? Det finns flera möjliga förklaringar.

För det första har vi som global gemenskap misslyckats med att nå våra klimatmål. Världen har redan nått cirka 1,5 graders uppvärmning jämfört med förindustriell tid, och vi är på väg mot två grader till 2050. Även om teorier om negativa utsläpp finns, är dessa främst matematiska modeller snarare än realistiska lösningar. 1,5-gradersmålet är därmed inte längre inom räckhåll.

När vi misslyckas med mål tenderar vi människor att utveckla försvarsmekanismer, där en strategi är att tona ner konsekvenserna av misslyckandet. Klimatrörelsens fokus på deadlines och nedräkningar har oavsiktligt bidragit till detta. När tidpunkten passerar och den förutspådda apokalypsen uteblir skapas ett slags tomrum i debatten.

Samtidigt ser vi redan tydliga konsekvenser av klimatförändringarna. Mildare vintrar, extrema skogsbränder och översvämningar har blivit allt vanligare. Öar som Tuvalu förbereder sig för att behöva överges på grund av stigande havsnivåer. Många korallrev anses redan vara bortom räddning.

Men som samhälle har vi också en anmärkningsvärd förmåga att vänja oss vid nya förhållanden. Nyheter om katastrofala bränder i Sydamerika eller översvämningar i franska byar väcker inte längre samma uppmärksamhet som tidigare. Är detta en existentiell kris? De flesta upplever inte situationen så i sin vardag.

En annan förklaring är att vissa larm faktiskt varit överdrivna. Ett tydligt exempel är IPCC-scenariot RCP8,5 från 2011, som i den offentliga debatten ofta beskrevs som ”business as usual” trots att det egentligen var ett extremscenario. Världen följer idag snarare ett medelscenario, RCP4,5.

Dessutom ser vi reella framsteg i klimatomställningen. Förnybar energi växer exponentiellt och enligt Internationella energiorganet IEA verkar kolkraften ha nått sin topp. Dessa förändringar har ökat chanserna att begränsa uppvärmningen till tre grader till cirka 80 procent.

Men att avsluta analysen här vore ett allvarligt misstag. För vad innebär egentligen en värld med tre graders uppvärmning?

En nyligen publicerad studie i tidskriften One Earth ger en skrämmande bild. Forskarna beskriver hur jorden kan vara på väg mot ett tillstånd som kallas ”hothouse earth”, där klimatsystemet fungerar fundamentalt annorlunda än idag. Det skulle innebära permanenta förändringar i vädermönster, försvinnande regnskogar, drastiska förändringar i havens strömsystem och översvämmade kustområden globalt.

”Jordens klimat lämnar nu de stabila förutsättningar som har stöttat mänsklig civilisation i årtusenden,” skriver forskarna i studiens inledning.

Detta perspektiv belyser en kritisk aspekt som ofta förbises i klimatdebatten: riskbedömningen. Hela vår civilisation har utvecklats under en remarkabelt stabil klimatperiod som varat i cirka 10 000 år. Vår matproduktion, infrastruktur och skydd mot extremväder är utformade för att fungera inom ett temperaturspann på endast omkring en grad.

Nu tvingar mänskligheten jorden ut ur denna klimatologiska trygghetszon. De långsiktiga konsekvenserna av detta är fortfarande osäkra. Hur resilient är vår civilisation mot de systemiska chocker som väntar?

Ja, vi har gjort betydande framsteg i klimatarbetet. Ja, vissa tidigare larm har visat sig vara överdrivna. Men trots detta kan vi inte förklara faran över – tvärtom befinner vi oss fortfarande i en situation som kräver omedelbara och omfattande åtgärder.