Peter Alestig: Som att sätta plåster på narkomanens sprutmärken

I skuggan av Irankriget: Fossilchocken driver världen mot grön omställning

På måndagen presenterade regeringen årets hittills mest uppmärksammade inrikespolitiska besked. Ytterligare skattesänkningar på fossila drivmedel och ett nytt elstöd ska införas som svar på de kraftigt stigande energipriserna. Men Sverige är inte ensamt i denna utveckling.

Den globala fossilchock som nu skakar världsekonomin efter USA:s och Israels militära angrepp mot Iran driver fram liknande åtgärder i många länder. När energipriserna stiger kraftigt väljer regeringar över hela världen att öppna statsfinanserna för att mildra effekterna för medborgarna.

Sociologen Martin Hultman beskriver fenomenet som ”petropopulism” – att sänka priset vid pump är ett direkt och påtagligt sätt för politiker att visa handlingskraft och vinna väljarnas gunst. Särskilt välkomnas detta av dem som drabbas hårdast av de ökade energikostnaderna.

Men dessa fossilsubventioner är i grunden ett kortsiktigt plåster på ett djupare strukturellt problem. Världsekonomins beroende av fossila bränslen har gjorts smärtsamt tydligt genom den senaste tidens konflikter i Mellanöstern.

Den fossila energin har onekligen bidragit till en enastående utveckling av den mänskliga civilisationen tack vare dess koncentrerade och tidigare billiga energiinnehåll. Men nu framträder baksidan av beroendet med förödande tydlighet. Klimatkrisen är en långsiktig konsekvens, men den akuta sårbarheten i det globala energisystemet blir nu uppenbar för alla.

När tillgången till fossil energi minskar, även med så lite som omkring 15 procent som i nuläget, får det enorma konsekvenser genom hela den globala ekonomin. Det handlar inte bara om högre bränslepriser vid pumpen. Kaskadeffekterna är omfattande och långtgående.

Ett talande exempel är svavelpriserna som skjutit i höjden sedan krigsutbrottet. Svavel från oljan i Mellanöstern används för att raffinera viktiga metaller som nickel, koppar och kobolt. Den amerikanska tankesmedjan Modern War Institute har varnat för att detta kan få allvarliga konsekvenser även för USA:s försvarsindustri.

De stigande svavelpriserna slår även mot den globala livsmedelsproduktionen eftersom svavel är en central komponent i konstgödsel. Detsamma gäller urea, ytterligare ett fossilbaserat gödningsmedel, där en tredjedel av världsproduktionen kommer från länderna innanför Hormuzsundet. Experter varnar för att detta kan leda till en värre matprischock än den som följde på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022, med ytterligare inflation och räntehöjningar som följd.

Den geopolitiska dimensionen är minst lika allvarlig. De länder som kontrollerar tillgången till fossila bränslen har ett kraftfullt påtryckningsmedel. Iran, Ryssland och USA är alla medvetna om detta och utnyttjar situationen strategiskt mot sina motståndare. I mitten av denna maktkamp står EU, utsatt och sårbart.

Trots försök att minska beroendet har EU länge finansierat Rysslands krigsapparat genom import av rysk gas och olja. Nu har EU dessutom tvingats bromsa utfasningen av rysk olja som en direkt konsekvens av konflikten i Iran. Samtidigt hotar Donald Trump att begränsa USA:s export av flytande naturgas (LNG) till Europa om inte nya handelsavtal godkänns på hans villkor.

EU befinner sig i en prekär situation, klämt mellan stormakternas energipolitiska påtryckningar – ett faktum som inga tillfälliga subventioner kan lösa. Tvärtom riskerar sådana åtgärder att cementera fossilberoendet ytterligare. Samma problematik drabbar Asien, världens största konsument av både fossila bränslen och konstgödsel från Mellanöstern.

Men det finns tecken på förändring i horisonten. Medan världens aktiemarknader generellt har fallit sedan Irankrigets utbrott, har kinesiska företag inom förnybar energi och energilagring upplevt kraftiga uppgångar. Exempelvis har GCL Energy Technology, en gigant inom förnybar energi, ökat sitt börsvärde med omkring 50 procent sedan konflikten bröt ut.

Signalerna från finansmarknaderna är tydliga – både investerare och analytiker förväntar sig att världen kommer att svara på den nuvarande fossilchocken med en accelererad omställning bort från det fossila beroendet. Historien visar att liknande omställningstryck har uppstått under tidigare energikriser, som under 1970-talets oljekriser och efter Rysslands invasion av Ukraina.

Den pågående krisen bedöms vara avsevärt allvarligare än tidigare energichocker, vilket sannolikt kommer att förstärka omställningstrycket ytterligare. Ironiskt nog kan det bli Donald Trump och de geopolitiska spänningarna i Mellanöstern som oavsiktligt driver på den gröna omställning som klimatrörelsen länge efterlyst. En omställning som hade kunnat ske mer kontrollerat, utan krig och mänskligt lidande, men som nu framstår som oundviklig av rent säkerhetspolitiska och ekonomiska skäl.