Judisk debatt i USA skapar djupa splittringar efter Hamas attack

Den 7 oktober 2023 försökte Peter Beinart dansa. Det var lördag i New York, och som troende jude hade han stängt av sin mobil under sabbaten. Men nyheterna om Hamas attack mot Israel sipprade ändå in i hans ortodoxa synagoga under firandet av den glädjefulla högtiden Simchat Torah.

Beinart, en 54-årig professor i journalistik och en av USA:s mer profilerade judiska kritiker av Israel, försökte hedra de israeliska gisslan genom att sätta upp foton av de kidnappade på sitt kylskåp. Men det var så många den här gången – 250 tillfångatagna – att deras ansikten smälte samman till en oigenkännlig massa.

På New Yorks gator noterade han hur affischer med de gisslantagnas bilder hade slitits ned, vanställts och klottrats på. Efter massakern var han beredd att ge sin sionistiska mormor rätt: ”Vissa människor vill döda judar, många andra bryr sig inte. Det är så här det är.”

Sedan dess har Beinarts medkänsla med den drabbade israeliska civilbefolkningen antagit en ny form. Han har länge, i över två decennier, varit kritisk mot den israeliska regeringens behandling av den palestinska minoriteten. Israels vedergällningskrig mot Hamas har ställt relationen mellan judar och staten Israel på sin absoluta spets, anser han.

Uppmanar till avståndstagande

I sin nya bok, ”Att vara jude efter Gazas förstörelse”, uppmanar Beinart judar i både Israel och diasporan att ta avstånd från Israel. Han betraktar ”Israels utplåning av Gaza” som en vändpunkt i den judiska historien och anser att judar bör protestera mot den israeliska ockupationspolitiken – både för att hjälpa palestinierna i Gaza och för att ”befria” den judiska gruppen från ”den tyngd som förtrycket av palestinierna” enligt honom lägger på judars axlar.

Debatten i USA om Israel och Hamas har varit djupt infekterad sedan 7 oktober. Den har rasat på flera av landets mest framstående universitet, där bland annat vänsterliberala judiska studenter och professorer krävt att lärosätena bojkottar utbyten och samarbeten med Israel. Samtidigt vittnar andra judiska studenter och lärare om antisemitiska trakasserier i skolmiljön och anklagar universitetsledningarna för att se mellan fingrarna.

Enligt statistik från Anti-Defamation League har antalet antisemitiska incidenter ökat markant. Vita huset har stoppat miljarder dollar i statliga anslag till universiteten som straff för att lärosätena, enligt administrationen, inte tagit de antisemitiska inslagen i proteströrelsen på tillräckligt stort allvar.

Många, särskilt judiska företrädare för universiteten, upplever att Trumpadministrationen använder antisemitismen som svepskäl för att inskränka den akademiska friheten från högerauktoritärt håll. Enskilda studenter engagerade i den propalestinska rörelsen har frihetsberövats av den amerikanska migrationspolisen och placerats i förvar.

Splittrade familjer och vänskapsband

I en intervju med DN berättar Peter Beinart att den amerikanska debatten om Israel och Hamas sliter sönder familjer och vänskapsband. Att den judiska diasporan grälar om den judiska staten är inget nytt, men den gamla oenigheten har nu övergått i något som liknar hat, säger han.

Han ger ett exempel från sin egen vardag där en av familjens närmaste vänner frågade Beinarts hustru om Israel bär något eget ansvar för blodbadet den 7 oktober. När hustrun svarade att Israel också bär på ett ansvar, meddelade vännen att han aldrig mer skulle prata med familjen Beinart.

Att den judiska debatten äger rum i det amerikanska samhällets mitt – på elituniversiteten, i ledande medier och i statsförvaltningen – visar den judiska gruppens framstående position i amerikansk offentlighet. I USA lever uppskattningsvis omkring 7,5 miljoner judar, ungefär lika många som i Israel.

Motsatta perspektiv

Israelsvensken Jonathan Conricus, tidigare talesperson för den israeliska armén och numera konsult för en proisraelisk tankesmedja i Washington, representerar ett motsatt perspektiv. Han har inte läst Beinarts bok och placerar honom i en krets av ”självhatande” vänsterjudar som enligt honom är på snabb frammarsch i USA.

”Bernie Sanders är den första jag kommer att tänka på. Det finns många andra. Som trots att de själva kallar sig judar är våldsamma kritiker av den judiska staten. De orsakar den allra värsta skadan för Israels förmåga att försvara sig mot terrorister som vill utplåna landet,” säger han.

Conricus menar att Washingtons mångåriga lojalitet med Israel, ett unikt förbund i världspolitiken, äventyras både av den amerikanska yttervänstern och radikalhögern. Yngre Trumpanhängare delar inte äldre republikaners grundmurade stöd för Israel, något som framgår tydligt i väljarenkäter och opinionsbildningen.

Paralleller till apartheid

Beinarts avståndstagande från den israeliska ockupationspolitiken har rötter i hans personliga erfarenhet av den sydafrikanska apartheidregimen. Född 1971 har han minnen från besök hos sina farföräldrar i Kapstaden, där den svarta personalen ”fladdrade runt i ytterkanterna” utan samma medborgerliga rättigheter som Beinarts familj.

Han anser att argumenten som försvarade de svartas underordning i Sydafrika påminner om den israeliska regeringens retorik idag när den motiverar ockupationen av Gaza: ”För kunde de så skulle de döda oss. Någonstans därute höll just deras terrorarmé på att planera att göra det.”

Beinart ser i apartheidregimens upplösning ett hopp för situationen mellan israeler och palestinier. ”Israels säkerhet och palestiniernas säkerhet är bundna till varandra,” menar han. ”Om människor i Gaza inte är trygga kommer de förr eller senare att se till att israeler inte heller är det.”