I Ukraina har antibiotikaresistensen blivit ett växande hot mitt i krigets förödelse. Läkare och hälsoexperter rapporterar om en alarmerande ökning av resistenta bakterier, vilket skapar en farlig dubbel kris för skadade soldater och civila.
För 32-årige Yevhen Kovalenko, som nu behandlas på ett specialistsjukhus i Solna, är situationen allvarlig. Han påbörjade nyligen en intensiv antibiotikakur efter att ha evakuerats från fronten med en infekterad skottskada.
”Det här är den starkaste behandlingen hittills,” berättar Kovalenko medan sjukvårdspersonal kontrollerar hans dropp. ”Läkarna i fält kunde inte få bukt med infektionen trots flera olika antibiotika.”
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har kriget skapat en perfekt storm för utvecklingen av antibiotikaresistens. Överbelastade sjukhus, begränsad tillgång till rent vatten, och brist på steril utrustning har bidragit till den snabba spridningen av resistenta bakterier.
Professor Maria Lennartsson vid Karolinska Institutet förklarar problematiken: ”Konfliktsituationer försvårar alltid infektionskontroll. I Ukraina ser vi nu bakteriestammar som är resistenta mot nästan alla tillgängliga antibiotika, vilket gör behandlingen extremt utmanande.”
Särskilt oroande är situationen vid militärsjukhusen nära frontlinjerna. Där rapporteras att upp till 70 procent av sårinfektionerna nu orsakas av multiresistenta bakterier, jämfört med cirka 20 procent före krigets utbrott. Detta innebär att många sårade soldater drabbas av infektioner som kräver specialiserad vård utomlands.
”Antibiotikaresistens var ett problem i Ukraina redan före kriget, men situationen har förvärrats dramatiskt,” säger Dr. Anton Petrenko vid sjukhuset i Lviv. ”Vi ser patienter med sår som inte läker trots aggressiv behandling, vilket är ett stort problem när vi samtidigt har begränsade resurser.”
Svenska läkare som deltar i internationella hjälpinsatser i Ukraina bekräftar bilden. Dr. Elisabet Johansson från Läkare Utan Gränser återvände nyligen från ett uppdrag i östra Ukraina.
”Vi kunde i vissa fall behöva prova fyra eller fem olika antibiotika innan vi hittade något som fungerade. Det är en skrämmande utveckling som ökar lidandet för de skadade betydligt,” förklarar hon.
Internationella hjälporganisationer arbetar nu intensivt med att leverera moderna diagnostiska verktyg till ukrainska sjukhus för att snabbare kunna identifiera resistenta bakterier. Samtidigt pågår utbildningsinsatser kring infektionskontroll och antibiotikaanvändning.
För Kovalenko och andra ukrainska soldater som behandlas i Sverige är prognosen relativt god tack vare tillgången till avancerad sjukvård och reservantibiotika. Men för de tusentals skadade som förblir i Ukraina är situationen betydligt mer osäker.
”Jag hade tur som fick komma hit,” säger Kovalenko. ”Många av mina kamrater kämpar fortfarande med infektioner på överfulla sjukhus i Ukraina.”
Problemet med antibiotikaresistens förväntas bestå långt efter att striderna upphört, varnar experter. Infrastruktur för vatten och sanitet har förstörts i stora delar av landet, och hälsosystemet kommer att vara överbelastat under lång tid framöver.
”Detta är en folkhälsokris som utvecklas parallellt med den humanitära krisen,” säger professor Lennartsson. ”När kriget en dag tar slut kommer Ukraina fortfarande behöva hantera konsekvenserna av denna ökade antibiotikaresistens.”
Svenska myndigheter följer utvecklingen noga, inte minst eftersom resistenta bakterier kan spridas över gränser när flyktingar söker vård i andra länder. Folkhälsomyndigheten har utfärdat riktlinjer för provtagning av patienter som evakuerats från Ukraina.
Läkemedelsföretag och forskningsinstitutioner uppmanas nu att prioritera utvecklingen av nya antibiotika och alternativa behandlingsmetoder. Men denna process tar tid, och för soldater som Kovalenko handlar det om en kamp mot klockan.
”Jag vill bara bli frisk och återvända till mitt land,” säger han. ”Men jag förstår nu att dessa infektioner kan vara lika farliga som kulor och granater.”
18 kommentarer
Ett allvarligt varningstecken. Har det diskuterats att införa strikta hygien- och antibiotikaprotokoll för att begränsa hotet, även om det skulle vara svårt att implementera?
Svårt att säga, men i en sådan kaosartad situation är nog läkarpersonal redan djupt inblandade i detta.
Det lär bli en lång dorrsliten väg för patienter som Yevhen Kovalenko. Hur lång tid kan sådana extrema antibiotikakurer användas innan kroppen bygger upp motståndskraft mot dem också?
En kritisk punkt. Överanvändning av antibiotika kan inte vara långsiktigt hållbart för vare sig patienten eller den breda sjukvårdskontrollen.
Vad händer om dessa resistenta bakterier når över gränserna till Europa? Finns det någon plan för att förhindra detta?
Inget övergripande plan syns i artikeln, men gränsen är ju varit öppen av många vilket ökar risken.
Det här är en påminnelse om hur konflikten inte bara drabbar människor på slagfältet, utan också sparkar igång oanade katastrofer. Vilka lärdomar kan EU och andra ta med sig för framtida kriser?
Säkert en viktig aspekt att beakta. Konflikter har alltid sekundära effekter som kräver lika mycket uppmärksamhet.
Kan någon förklara hur detta antibiotikaresistenshotet uppstår? Är det främst på grund av ökat antibiotikabruk eller bristande sjukvårdshygien?
Ett resultat av båda faktorerna. Överbelastade sjukhus och otillräcklig vattenrening förstärker spridningen, som i sin tur kräver mer antibiotika.
Vilket fruktansvärt problem – kriget förvärrar redan en allvarlig situation med antibiotikaresistens. Hur länge kan dessa förhållanden pågå utan att det blir ännu värre?
Det är en tragisk kombination – krig och sjukvårdskollaps. Hoppas att internationellt stöd kan förbättra situationen snart.
Denna typ av bakterier hotar inte bara Ukraina utan även andra länder. Hur ser spridningsrisken ut för omvärlden?
En rimlig fråga. Krigsrelaterade flyktingrörelser kan bidra till spridning, men fullständig utvärdering krävs för att förstå omfattningen.
Förstå situationen, men därför inte minsta? Jag undrar om det finns några länder eller organisationer som aktivt arbetar för att motverka detta malsande problem.
WHO arbetar säkert, men i denna situation är det svårt att få tillräckligt stöd fram till frontlinjen.
Förskräckande att höra om de extrema utmaningarna för sårad personal. Är det några konkreta lösningar som utvärderas för att begränsa spridningen av dessa bakterier?
Kommentarerna antyder en svår situation. Behövs nog bättre tillgång till avancerade antibiotika och sjukvårdsinfrastruktur för att bryta denna utveckling.