Så vill EU öppna Hormuzsundet

Sedan slutet av februari har Hormuzsundet, en kritisk sjöfartsled för global oljetransport, i praktiken varit stängd till följd av eskalerade spänningar mellan USA, Israel och Iran. Över 2 000 fartyg ligger för närvarande still i hamnar eller på redden, medan omkring 20 000 sjömän sitter fast i området utan möjlighet att lämna, enligt International Maritime Organisation.

Konsekvenserna av stängningen är redan kännbara globalt. Oljepriserna har stigit markant, och experter varnar för en förestående bränslebrist som på längre sikt kan leda till omfattande prisökningar på en rad varor och produkter.

EU:s ledare uttryckte oro redan i konfliktens inledningsskede. Kaja Kallas, EU:s utrikespolitiska chef, underströk för tre veckor sedan att ”det ligger i vårt intresse att hålla Hormuzsundet öppet” och att EU diskuterar potentiella åtgärder. När USA:s tidigare president Trump efterfrågade militärt stöd valde dock de europeiska länderna en mer återhållsam linje.

Efter flera veckors diskussioner samlades representanter från 40 länder till ett digitalt möte under skärtorsdagen för att utvärdera olika handlingsalternativ. Christian Bueger, professor i internationella relationer vid Köpenhamns universitet och forskare vid FN:s institut för nedrustning, kategoriserar de möjliga åtgärderna i tre huvudspår: diplomati, sjöfartssäkerhet och ekonomiska påtryckningar.

Gällande sjöfartssäkerheten har EU redan signalerat vilja att bidra. Professor Bueger menar att unionen har både kapacitet, kunskap och erfarenhet för att kunna spela en avgörande roll i situationen. I en debattartikel publicerad i EUobserver pekar han på två huvudsakliga styrkor:

För det första har EU närmare två decenniers erfarenhet av multilaterala marina insatser i instabila havsområden, exempelvis piratbekämpningen utanför Afrikas horn och operationer mot huthiernas attacker i Röda havet. Dessa insatser har skapat ett välutvecklat system för informationsutbyte.

För det andra är EU, enligt Bueger, särskilt lämpat att med FN-mandat leda en skyddsoperation. EU har redan bevisat sin förmåga att mobilisera, samordna och upprätthålla marina resurser i komplexa hotmiljöer liknande den som nu råder i Gulfregionen.

New York Times presenterar flera mer konkreta möjligheter för att hantera situationen. En option är att varje nation tillhandahåller eskort för sina egna handelsfartyg. Frankrike, under president Macrons ledning, har återkommande nämnt möjligheten att franska örlogsfartyg skulle kunna assistera – dock först efter att den aktiva konflikten upphört.

Ett annat alternativ är minröjning. Tyska och belgiska tjänstemän har uttryckt beredskap att bidra med minröjningsfartyg för att säkra sundet, men osäkerhet råder kring huruvida området faktiskt är minerat, eftersom vissa iranska fartyg fortsätter att passera. Även denna åtgärd förutsätter ett upphörande av stridshandlingar.

Luftunderstöd genom stridsflygplan och drönare för att avvärja eventuella iranska angrepp har också diskuterats, särskilt på uppmaning från amerikanska tjänstemän. Denna strategi anses dock kostsam och med begränsad effektivitet – Iran kan genomföra attacker med minimala resurser, och även enstaka lyckade attacker skulle kunna avskräcka försäkringsbolag och redare från att risker passage.

En kombinerad strategi där militära insatser kompletteras med diplomatiska ansträngningar framstår som den mest balanserade, om än tidskrävande, vägen framåt. Hittills har dock de diplomatiska initiativen gett begränsade resultat.

Vid torsdagens möte betonade EU:s utrikeschef Kallas behovet av ett konstruktivt europeiskt bidrag, men samtliga handlingsalternativ medför betydande kostnader och risker, vilket New York Times analytiker också konstaterar.

Kina skulle potentiellt kunna spela en viktig diplomatisk roll, givet landets starka intresse av att hålla Hormuzsundet öppet på grund av sitt beroende av energiimport från Persiska viken. Indien bedöms vara mer benägen att operativt samarbeta med Europa efter undertecknandet av ett säkerhets- och försvarspartnerskap i januari 2026, vilket uttryckligen omfattar samarbete kring sjöfartssäkerhet, enligt EU:s diplomatiska utrikestjänst.

I nuläget råder stor osäkerhet kring nästa steg. En fortsatt blockad av sundet riskerar att utlösa en global ekonomisk kris. Iran har dessutom deklarerat avsikt att fortsätta kontrollera trafiken även efter ett eventuellt upphörande av de amerikanska attackerna. Frågan om huruvida någon aktör har förmåga att effektivt stoppa detta kvarstår obesvarad.