Sandra Stiskalo: Är London en skithåla med sharialagar?

Den politiska striden om London – Trump, högern och debatten om stadens identitet

USA:s president Donald Trump tillbringade endast några timmar i London under sitt statsbesök i Storbritannien, medan vicepresident JD Vance helt undvek huvudstaden under sin familjesemester i landet. ”London känns inte helt engelskt för mig längre”, har Vance tidigare uttalat.

Trumps undvikande av London följer hans kontroversiella uttalande i FN förra veckan, där han hävdade att staden hade förändrats och att den nu planerar att införa sharialagar. Detta påstående saknar helt grund i verkligheten – det finns inga planer på att införa ett teokratiskt styre i den brittiska huvudstaden. Brittisk lag kommer att fortsätta gälla, precis som tidigare.

Trots det uppenbara felet i Trumps påstående är hans kritik mot London inte ett isolerat fenomen. Att svartmåla den brittiska huvudstaden har blivit något av en trend i vissa högerpolitiska kretsar. Personer som aktivisten Laurence Fox och den självutnämnde maskulinitetsinflueraren Andrew Tate uttrycker regelbundet sitt förakt för staden.

Tate har beskrivit London som ”helvetet på jorden”, medan Fox på sociala medier kallar huvudstaden för ”en skithåla” full av ligister. Även Nigel Farage, ledare för det högerpopulistiska partiet Reform UK, har påstått att varken män eller kvinnor vågar sig ut i staden efter klockan nio på kvällarna av rädsla för rån respektive sexuella trakasserier – ett påstående som knappast stämmer överens med verkligheten i stadens livliga kvarter.

Det stämmer förvisso att London brottas med vissa brottsproblem. Statistiken visar att snatterierna ökade med 54 procent mellan 2023 och 2024. Staden är också ett centrum för mobilstölder och knivdåd. Samtidigt är det viktigt att notera att mord och misshandel i hemmet faktiskt är mindre vanligt i London än i övriga Storbritannien – en nyansering som ofta saknas i kritikernas retorik.

Kritiken mot London verkar dock handla om något annat än faktisk brottslighet. En möjlig förklaring kan vara att staden styrs av en borgmästare som representerar allt det som högerextremister föraktar. Sadiq Khan är en lågmäld och allvarlig Labourpolitiker från partiets vänsterflank. Han åker kollektivtrafik, har skrivit klimatboken ”Breathe” och har under sin tid som borgmästare infört gratis skolmat för alla barn under 12 år. Dessutom är han muslim.

När Khan konfronterades med Trumps påstående om sharialagar svarade han enkelt i en BBC-intervju: ”Jag tycker att president Trump har visat att han är rasistisk, sexistisk, misogyn och islamofobisk.”

Trots högerns överdrivna beskrivningar står London inför ett verkligt problem – men det handlar varken om sharia eller laglöshet. Den verkliga utmaningen är bostadssituationen. Att bo i den brittiska huvudstaden är extremt dyrt, dels på grund av det begränsade byggandet av nya bostäder, dels på grund av den stora efterfrågan.

För trots all kritik vill människor fortfarande bo i London. Det som lockar är precis det som Trump, Vance och Farage tycks förakta: den vibrerande mångfalden av människor, språk, smaker och stilar. Staden erbjuder en unik blandning av subkulturer som är svåra att hitta någon annanstans.

Brexit har visserligen påverkat London negativt, men inte förstört staden. Den är fortfarande en kosmopolitisk metropol befolkad av gästvänliga, öppensinnade människor med ett utbud av konst, musik och mat som överträffar de flesta andra europeiska städer. Detta faktum tycks provocera nationalistiska krafter som förespråkar kulturell renhet och homogenitet.

Londons fortsatta framgång som global, mångkulturell stad står i stark kontrast till den dystopiska bild som målas upp av högerpopulistiska röster – en kontrast som sannolikt kommer att förbli en källa till politisk friktion under överskådlig framtid.