Ukrainakriget år 3: Motstridiga bilder om Rysslands styrka och svagheter

I det pågående kriget i Ukraina möts vi av helt olika versioner om Rysslands position. Å ena sidan framställs Ryssland som en stormakt med skalfördelar, särskilt inom drönarproduktion, en ledning som ignorerar mänskliga förluster och stöd från länder som Kina, Nordkorea och Iran. Å andra sidan beskrivs den ryska ekonomin som alltmer ansträngd med sanktioner som börjar påverka civilbefolkningen och enorma militära förluster som inte står i proportion till framgångarna på slagfältet.

När kriget nu går in på sitt tredje år är frågan: vilken version ligger närmast sanningen?

Ukrainarna själva är både utmattade av kriget och fyllda av vrede mot angriparen. De fortsätter sitt vardagsliv med sammanbitna tänder och låga förväntningar. Under årsdagen av den fullskaliga invasionen var stämningen i Kiev relativt lugn, bortsett från besöken av europeiska ledare som står president Volodymyr Zelenskyj nära.

Anmärkningsvärt var frånvaron av amerikanska representanter vid årsdagen. Zelenskyj har i flera intervjuer uttryckt sin oro över USA:s fortsatta stöd, särskilt med tanke på den kommande amerikanska administrationen. Hans uttalanden har närmast haft karaktären av vädjanden: ”Trump, ta inte din hand ifrån oss.”

Trots begränsade framgångar vill Zelenskyj fortsätta fredssamtalen med USA som medlare. Enligt den svenska statsministern Ulf Kristersson, som besökte Kiev, verkar Zelenskyj sätta tilltro till amerikanska försäkringar om att Ryssland önskar fred. Kristersson själv ser dock inga tecken på detta och har delgett Zelenskyj sin uppfattning. Presidenten tycks ändå vilja fortsätta dialogprocessen, möjligen i hopp om amerikanska säkerhetsgarantier.

Den ryska ekonomin har onekligen påverkats av sanktionerna, men rapporter om dess kollaps har visat sig överdrivna. Landet har anpassat sig genom att omdirigera handel och utveckla inhemsk produktion inom flera sektorer. Samtidigt har kriget blivit en ekonomisk belastning då höga ersättningar betalas ut till soldater som tar värvning och till familjerna till dem som dödats eller skadats.

På slagfältet har de ryska förlusterna varit omfattande – enligt vissa bedömare över 300 000 döda och sårade – men Ryssland fortsätter att mobilisera nya trupper och har på senare tid gjort vissa territoriella vinster i östra Ukraina. Framryckningstakten är dock långsam och kan knappast betecknas som en avgörande framgång.

För Ukraina är situationen fortsatt kritisk med återkommande ryska luftangrepp mot infrastruktur och civila mål. Landets förmåga att fortsätta försvaret är i hög grad beroende av västligt stöd, både militärt och ekonomiskt.

Frågan om Rysslands vilja till fred är central. Putin har hittills inte visat någon benägenhet att kompromissa om sina krav, som innefattar ukrainska territoriella eftergifter. Samtidigt pågår inofficiella fredskontakter där USA spelar en nyckelroll, men utan synbara resultat.

Sanningen ligger troligen någonstans mellan extremerna. Ryssland står inte på avgrundens rand ekonomiskt, men har inte heller kapacitet att snabbt besegra Ukraina militärt. Detta tyder på att konflikten kan fortgå under en längre tid framöver.

För civilbefolkningen i Ukraina innebär detta fortsatt lidande. Många har förlorat sina hem i ryska drönarangrepp, och vardagen präglas av strömavbrott, ekonomiska svårigheter och ständig oro.

Medan vintern övergår i vår märks en förändring i diskussionen kring kriget. Fler aktörer talar nu öppet om långsiktiga scenarier och vad som krävs för att nå en hållbar lösning. Zelenskyj själv förefaller medveten om risken att Putin manipulerar fredsmäklare och internationella aktörer för att vinna tid och fördelar.

Den närmaste framtiden kommer visa om de ekonomiska eller militära faktorerna blir avgörande för krigets utveckling, men just nu tyder allt på att konflikten fortsätter – ett bra tag till.