Sanna Torén Björling: Putin måste trappa upp kriget innan pengarna tar slut

I det intensifierade kriget mellan Ryssland och Ukraina har energiinfrastrukturen blivit en allt viktigare måltavla för båda sidor. De senaste veckorna har vittnat om en markant upptrappning av ömsesidiga attacker mot kraftverk, transformatorstationer och bränsleförråd, vilket skapar en ny och oroande dimension i konflikten.

Rysslands strategi har varit tydlig: systematiska angrepp mot ukrainska energianläggningar för att bryta ner civilbefolkningens moral och försvåra vardagslivet under den kyliga årstiden. Enligt säkerhetsanalytiker i Kiev är målet att skapa humanitära kriser i ukrainska städer och öka pressen på president Volodymyr Zelenskyjs regering att acceptera ryska fredsvillkor.

Ukraina har å sin sida riktat in sig på ryska oljeanläggningar, raffinaderier och bränsledepåer, särskilt i gränsregionerna. Ukrainska militära källor hävdar att dessa attacker har ett annat syfte: att försvaga den ryska militärens logistikkedjor och begränsa dess förmåga att upprätthålla krigsinsatsen.

”Det handlar om två helt olika målsättningar,” förklarar Oleksandr Kowalenko, energisäkerhetsanalytiker vid Centrum för Strategiska Studier i Kiev. ”Ryssland attackerar civil infrastruktur för att terrorisera befolkningen. Ukraina attackerar militärstrategiska mål för att minska Rysslands förmåga att föra krig.”

Den ukrainska energiinfrastrukturen har lidit enorma skador sedan invasionens början. Enligt landets energiministerium har nästan 50 procent av landets elkraftssystem skadats eller förstörts, vilket tvingat fram rullande strömavbrott i stora delar av landet. Särskilt utsatta är regionerna Kharkiv, Donetsk och Zaporizhzhia, där många invånare nu förbereder sig för en vinter med sporadisk tillgång till värme och elektricitet.

I Ryssland har konsekvenserna varit annorlunda men ändå kännbara. Flera oljeraffinaderier i regionerna Rostov, Kursk och Belgorod har rapporterat störningar i produktionen efter ukrainska drönare och raketattacker. Enligt ryska officiella källor har kapaciteten vid vissa anläggningar minskat med upp till 30 procent, vilket påverkar både militära bränsleleveranser och civila behov.

Internationella energimarknaden har reagerat på dessa händelser. Oljepriserna har visat ökad volatilitet, och europeiska naturgaspriser har stigit med närmare 15 procent sedan intensifieringen av attackerna mot energianläggningar. Särskilt oroande för energianalytiker är risken för ytterligare eskalering som skulle kunna involvera större ryska olje- och gasexportanläggningar.

”Om konflikten sprider sig till strategiska exportterminaler skulle det kunna få globala konsekvenser för energisäkerheten,” säger Maria Johansson, energiexpert vid Stockholms Internationella Fredsforskningsinstitut.

Humanitära organisationer varnar samtidigt för de långsiktiga följderna för civilbefolkningen. Enligt Röda Korset står mer än tre miljoner ukrainare inför svåra levnadsförhållanden på grund av skadad infrastruktur, och internationella hjälporganisationer mobiliserar nu för att förse utsatta områden med generatorer och alternativa värmekällor.

Den kritiska frågan är hur denna ”energikrigsföring” kommer att påverka konfliktens utveckling. Militäranalytiker är oeniga om vilken sida som kan uppnå sina strategiska mål först genom dessa attacker.

”Det handlar inte bara om teknisk kapacitet att återuppbygga eller skydda infrastruktur,” förklarar Pavel Luzin, rysk försvarsanalytiker. ”Det handlar också om uthållighet – både militärt och civilt. Rysslands energisektor är större men också mer byråkratisk, medan Ukraina har visat en anmärkningsvärd förmåga till snabb återhämtning.”

Både Kreml och den ukrainska regeringen har signalerat att energisäkerhet nu betraktas som en vital del av nationella försvarsstrategierna. President Vladimir Putin har nyligen beordrat förstärkt skydd av strategiska energianläggningar, medan Ukraina har accelererat sitt arbete med att decentralisera elnätet och öka antalet mindre, lokala kraftverk som är svårare att slå ut.

Utfallet av denna energikonflikt kommer troligen inte att avgöras av Putin eller Zelenskyj, utan av ländernas respektive förmåga att anpassa sig, återställa skadad infrastruktur och utveckla motåtgärder. För Ukrainas del handlar det om att överleva vintern med begränsade resurser, medan Ryssland måste balansera behoven hos sin militära logistik mot krav från den inhemska marknaden.

I slutändan står båda ländernas civilbefolkningar som de verkliga förlorarna i denna upptrappade energikonflikt – en kamp som inte bara omformar slagfältet utan också vardagslivet för miljontals människor.