Sigrid Melchior: Inga pulkor i backarna i Bryssel

Vintermagi förenar generationer i Brysselparken

Det utlovade väderomslaget har äntligen inträffat. Efter flera veckors mildväder visar väderapparna nu minusgrader i hela tre dagar framöver. Möjligheten att få uppleva äkta vinterlek i den belgiska huvudstaden har fått invånarna att strömma ut till stadens parker – men bristen på traditionell vinterutrustning är påtaglig.

I en av Bryssels kuperade parker har hundratals människor i alla åldrar samlats för att ta tillvara på den ovanliga snömängden. Den vita snön har förvandlat det annars färgglada stadslandskapet till något närmast tidlöst – en svartvit scen där barn, tonåringar och vuxna susar nerför backarna i skymningen.

På avstånd påminner folkvimlet om den flamländske renässanskonstnären Pieter Bruegel den äldres målning ”Vinterlandskap med skridskoåkare och en fågelfälla” från 1565. Många av den gamla mästarens verk skildrar just människor som roar sig utomhus i stadsmiljöer i dagens Belgien och Nederländerna, men för nästan 500 år sedan.

Den plötsliga vinterkylan har avslöjat en brist på vinterutrustning i den belgiska huvudstaden. En av stadens största butikskedjor, med ett tiotal butiker i Bryssel, hade bara en enda pulka kvar i lager – en kontrast mot det tydliga behovet när vintervädret väl anlänt.

I parken blir en modern pulka utrustad med bromsar något av en sensation. Traditionella pulkor i hårdplast är sällsynta, liksom hjälmar. Istället visar brysselbon prov på uppfinningsrikedom och kreativitet när det kommer till alternativa åkdon.

Överraskande nog syns ett flertal kälkar av trä, som tagna direkt ur en historisk film. De väcker frågor: Är det arvegods nedplockade från vindar? Eller kanske nyproducerade i gammaldags stil för att möta ett nyväckt intresse för traditionella vinteraktiviteter?

En grupp ungdomar har skruvat av hjulen från sina skateboards i ett försök att skapa provisoriska snowboards. Utan bindningar och med begränsat glid på snön blir resultatet mest tumult och skratt när de faller omkull i sina gympadojor – uppenbarligen inte anpassade för vintervädret.

Mest förekommande är dock de improviserade åkredskapen: mörkblå Ikeakassar och vanliga soppåsar fungerar som pulkor, medan plastlock och kartongbitar tjänstgör som stjärtlappar. Det bekräftar det gamla ordspråket om att nöden är uppfinningarnas moder.

Scenen i parken demonstrerar ett universellt faktum: vinterleken ser i grunden likadan ut, oavsett land och tidsepok. Från Bruegels 1500-talsmålningar till dagens pulkaåkare i Bryssel finns samma grundläggande glädje i att glida nerför en snötäckt backe.

Bryssels ovana vid längre köldperioder återspeglas i den begränsade tillgången på vinterutrustning i butikerna. När de sällsynta snödagarna väl kommer blir det en kapplöpning om de få pulkor och vinterleksaker som finns tillgängliga. Samtidigt visar invånarnas kreativa lösningar att vinterglädjen inte låter sig begränsas av materiella brister.

För stadens många internationella invånare och besökare blir den gemensamma upplevelsen i pulkabacken också ett sätt att koppla samman med stadens rika kulturhistoria. Bruegelmuseet i Bryssel, som huserar flera av konstnärens berömda vintermotiv, har rapporterat ökat intresse för just dessa verk när vintern äntligen anlänt till staden.

I takt med klimatförändringarnas påverkan blir sådana här vinterdagar alltmer sällsynta i Bryssel. Meteorologiska data visar att snötäcket i den belgiska huvudstaden har minskat markant de senaste decennierna. Kanske är det just denna sällsynthet som gör att dagens pulkaåkning känns särskilt betydelsefull – ett slags kollektivt kulturarv som manifesteras under de få vinterdagar som fortfarande kommer.

Medan mörkret faller över parken fortsätter vinteraktiviteterna. Under den stjärnklara kvällshimlen susar människor nerför backarna, precis som de gjort i generationer före dem – oavsett om de gör det på en modern pulka eller en enkel plastpåse.