EU-kommissionens ordförande överlever misstroendeomröstningar med bred marginal

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen klarade på torsdagen av två separata misstroendeomröstningar i EU-parlamentet i Strasbourg med betydande marginaler. Av sammanlagt 720 ledamöter röstade 378 respektive 383 mot misstroende, vilket innebär ett fortsatt stabilt stöd för von der Leyen trots utmaningar från både vänster- och högerflygeln.

Bakom kulisserna handlar misstroendeomröstningarna mindre om EU-politik och mer om franska inrikespolitiska ambitioner. Frankrike befinner sig i en regeringskris samtidigt som positioneringen inför presidentvalet om ett och ett halvt år redan pågår för fullt.

De två misstroendeomröstningarna initierades formellt av EU-parlamentets ytterhögergrupp Patrioterna respektive vänstergruppen. Den verkliga drivkraften bakom omröstningarna kommer dock från Jordan Bardella, partiledare för franska nationalistpartiet Nationell samling, och Manon Aubry från radikala vänsterpartiet Det okuvade Frankrike.

Från högerhåll kritiseras von der Leyen för otillräckliga åtgärder mot illegal migration och ett alltför ambitiöst klimatarbete, medan vänstern tvärtom anser att hon gör för lite inom klimatpolitiken och i frågor kring Gaza-konflikten. Trots att kritiken i sig kan vara befogad, framstår timingen för misstroendeomröstningarna som tydligt kopplad till fransk inrikespolitik snarare än EU-politiska överväganden.

En särskilt tydlig indikation på den franska kopplingen är att båda resolutionerna riktar skarp kritik mot EU:s handelsavtal med Latinamerika, det så kallade Mercosur-avtalet. Detta avtal möter starkt motstånd från både höger och vänster i Frankrike, där det anses hota franska jordbrukare och i förlängningen den franska livsstilen. Till skillnad från många andra EU-länder är Mercosur ett välkänt begrepp bland franska väljare och en fråga som kan påverka valutgången.

Att franska inrikespolitiska frågor får så stort genomslag i EU-parlamentet beror på att franska ledamöter ofta är tyngre politiska namn än representanter från andra medlemsländer. EU-parlamentet fungerar i Frankrike som en arena där partiledare, tidigare presidenter och framtida politiska stjärnor samlas – något som saknar motsvarighet i många andra EU-länder, inklusive Sverige.

Den franska politiska elitens närvaro i Bryssel grundar sig i insikten att EU har avgörande påverkan på fransk politik. Dessutom gynnar det franska valsystemet och partifinansieringsreglerna stora etablerade partier, medan EU-parlamentets proportionella valsystem ger mindre partier möjlighet att vinna representation. Väl inne i EU-parlamentet får partierna tillgång till resurser som kan användas för att bygga upp partistrukturer – ibland på gränsen till vad EU:s regler tillåter, vilket Marine Le Pen från Nationell samling nyligen dömdes för.

För franska politiker fungerar EU-parlamentet även som en effektiv plattform för att skapa politiskt genomslag. Där kan de hålla uppmärksammade tal som sedan sprids i redigerad form på sociala medier för att nå väljare hemma i Frankrike. För tillfället använder både Raphaël Glucksmann, ledare för ett nytt socialdemokratiskt parti, och Marion Maréchal från ytterhögern parlamentet på detta sätt för att bygga sina politiska profiler.

Ursula von der Leyen, som är väl medveten om den franska dynamiken i parlamentet, kunde lugnt möta omröstningarna med vetskapen om att det stabila stödet från de större partigrupperna inte var hotat. Misstroendeomröstningarna blir därmed främst en påminnelse om hur EU:s institutioner ibland används som arena för nationella politiska strider, särskilt när det gäller europeisk stormakt som Frankrike.