Susanne Nyström: Sverige fortsätter att utvisa trots blodbadet i Iran

De tusentals döda som ignoreras: Sverige fortsätter utvisa till Iran trots massakrer

Situationen i Iran förändras timme för timme med ett dödstal som nu räknas i tusental. Bårhus rapporteras vara överfyllda med staplade kroppar, och sjukvårdspersonal varnar om att demonstranter systematiskt skadas i ögonen för att permanent förlora synen – en taktik som även användes under protesterna 2022. Enligt uppgifter överväger USA militärt ingripande i konflikten.

Även om framtiden är oviss råder det inga tvivel om att den iranska regimen just nu visar sin mest brutala sida. Det som pågår beskrivs som en ren massaker av människor som trots våldet fortsätter kämpa för frihet och demokratiska rättigheter.

I detta läge har svenska Utrikesdepartementet utfärdat sin skarpaste reseavrådan och uppmanat alla svenska medborgare att omedelbart lämna Iran. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) har på sociala medier beskrivit läget som ”mycket allvarligt och oförutsägbart”.

Men trots den extrema situationen fortsätter Sverige att planera utvisningar till Iran, något som framstår som motsägelsefullt och har väckt stark kritik från människorättsorganisationer och berörda personer.

Ett uppmärksammat fall gäller journalisten Lavan Mohammadi, som flydde till Sverige 2019 på grund av politiskt engagemang och nu arbetar på en svensk-kurdisk tv-kanal. I en artikel i Expressen berättar Mohammadi att han riskerar döden om han tvingas återvända till Iran, där han anklagas för att ”undergräva rikets säkerhet” genom påstådda kopplingar till kurdiska partier som PKK/PJAK. I december fick även en av hans kollegor liknande besked om utvisning.

Ett annat fall som väckt reaktioner är 21-åriga Ayla, som står inför utvisning till Iran medan hennes familj – mor och yngre syskon – får stanna i Sverige eftersom de har permanent uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap. I en intervju med Aftonbladet uttrycker Ayla stark rädsla inför utsikten att ensam skickas till ett land där massivt våld pågår.

Kritiker menar att den svenska regeringens beslut att fortsätta med utvisningar till Iran strider mot grundläggande humanitära principer och kan utgöra brott mot principen om non-refoulement, som förbjuder länder att utvisa personer till platser där de riskerar förföljelse, tortyr eller annan allvarlig skada.

Människorättsexperter påpekar att den nuvarande situationen i Iran uppfyller alla kriterier för att tillfälligt stoppa alla utvisningar dit. De hänvisar till både FN:s flyktingkonvention och Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som Sverige har förbundit sig att följa.

Den skärpta migrationspolitiken som följde Tidöavtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna har lett till en strängare hållning i utvisningsärenden generellt. Kritiker menar att detta nu går ut över människors grundläggande säkerhet.

Situationen aktualiserar frågan om balansen mellan en strikt migrationspolitik och respekt för mänskliga rättigheter. Medan regeringen hävdar att varje ärende bedöms individuellt, menar kritiker att den allmänna säkerhetssituationen i Iran är så allvarlig att inga utvisningar borde genomföras, oavsett individuella omständigheter.

Fallet med Iran är särskilt anmärkningsvärt eftersom regeringen genom sina egna officiella kanaler varnar för den extrema faran i landet. Att samtidigt fortsätta med utvisningar skapar en motsägelsefull hållning som väcker frågan: Om situationen är så farlig att svenskar uppmanas lämna landet omedelbart, hur kan samma regering då anse det säkert att utvisa människor dit?

Medan krisen i Iran fortsätter fördjupas väntar personer som Lavan Mohammadi och Ayla i osäkerhet, med frågan om när och om de kommer tvingas återvända till ett land som befinner sig i vad många beskriver som ett tillstånd av inbördeskrig.