I indonesisk gruvindustri splittras svenska banker kring kontroversiellt nickelbrott

Den omstridda Weda Bay-gruvan på den indonesiska ön Halmahera har blivit en vattendelare för svenska finansinstitut. Medan flera aktörer avyttrar sina innehav i gruvans ägarbolag, väljer andra att öka sina investeringar trots dokumenterade miljöproblem och människorättskränkningar.

Weda Bay, som beskrivs som världens största nickelfyndighet, ägs av ett konsortium bestående av kinesiska Tsingshan, franska Eramet och indonesiska PT Antam. En tidigare granskning av Dagens Nyheter har visat att gruvdriften orsakar omfattande skador på både miljö och lokalbefolkning.

I september fattade Norges statliga oljefond ett uppmärksammat beslut att utesluta franska Eramet från sin portfölj. Fondens etikråd bedömde att risken för att det börsnoterade bolaget bidrar till miljöförstöring och kränkningar av urfolks rättigheter på Halmahera är oacceptabelt hög.

Den norska bedömningen har fått genomslag i den svenska finanssektorn. Handelsbanken, SEB och SPP/Storebrand Sverige har alla nyligen sålt sina innehav i ägarbolagen, visar en kartläggning som DN genomfört tillsammans med Fair Finance Guide, ett initiativ som granskar finansinstituts hållbarhetsarbete.

Men alla svenska aktörer följer inte samma linje. Swedbank har gått mot strömmen och nästan fördubblat sitt innehav i Eramet under första halvåret 2025 till totalt 52 miljoner kronor. Det anmärkningsvärda är att investeringen delvis skett genom en fond som klassats som ”mörkgrön” enligt EU:s regelverk, vilket innebär att den ska ha hållbarhet som uttalat mål. Resterande investeringar har gjorts via ”ljusgröna” fonder som ska främja hållbarhet.

Även Skandia har valt att investera i Eramet med 36 miljoner kronor genom en ljusgrön fond.

– Det är anmärkningsvärt att svenska sparpengar stödjer ett så problematiskt gruvprojekt. Särskilt när det sker genom fonder som har lovat att ta extra hänsyn till hållbarhet, säger Jakob König, sakkunnig på Fair Finance Guide.

König understryker att svenska banker måste använda sitt inflytande och ställa tydliga krav på förändring hos företagen de investerar i.

– Om företagen inte lyssnar bör bankerna flytta sina investeringar. Att inte agera är att legitimera verksamheten, menar han.

Swedbank försvarar sitt beslut genom Pia Gisgård, chef för hållbarhet och ägarstyrning på Swedbank Robur. Hon framhåller att Eramets hållbarhetsmål är vetenskapligt verifierade och skriver i ett uttalande till DN:

”Vi har sett möjligheten i att finansiera ett franskt bolag som producerar kritiska mineraler till klimatomställning och där raffinaderier finns inom Europa.”

Gisgård vill inte svara direkt på om det norska etikrådets bedömning kommer att påverka Swedbanks inställning, men noterar att banken kommer att ”beakta det i vår analys och dialog framgent med bolaget.”

Hon påpekar också att Eramet har presenterat en plan för biologisk mångfald och att bolaget har åtagit sig att låta gruvan granskas av IRMA, en internationell standard för hållbar gruvdrift, senast år 2027.

Skandia intar en liknande position och menar att Eramet visat ett tydligt engagemang för ansvarsfull gruvdrift. Samtidigt erkänner banken att det finns utmaningar i projekt med flera delägare. Enligt Jonatan Ohlin, pressansvarig på Skandia, har banken nu inlett en ny dialog med Eramet för att få svar på frågor om ansvar och verka för att nödvändiga åtgärder kommer på plats.

Eramet själva beklagar djupt den norska oljefondens beslut och framhåller i ett skriftligt uttalande: ”Som minoritetsägare strävar Eramet efter att tillsammans med sina partners främja bästa praxis inom gruvdrift, miljöförvaltning och socialt ansvar, i linje med koncernens värderingar och åtagande för ansvarsfull gruvdrift.”

Callum Russell från människorättsorganisationen Survival International, som arbetar för att försvara urfolks rättigheter, är däremot kritisk. Han menar att Eramet profiterar på förstörelsen av urfolk och regnskog och uppmanar Swedbank och Skandia att omedelbart sälja sina innehav.

– Ingen bör investera i Eramet förrän det finns en skyddad zon för de okontaktade hongana manyawa och bolaget upphör med gruvdrift utan samtycke på urfolks territorier, säger han.

Weda Bay-projektet illustrerar den komplexa avvägningen mellan ekonomiska intressen, klimatomställning och miljö- och människorättshänsyn som svenska finansaktörer ställs inför, i en tid då efterfrågan på nickel för batteritillverkning ökar kraftigt.

Dela.

12 kommentarer

  1. James Thompson on

    Denna investering känns som ett steg bakåt i den etiska bankverksamheten. Förmodligen ifrågasätter många kunder detta.

  2. John Hernandez on

    Förmodligen kommer det här att bli kallat grön investering eftersom man behöver nickel för omställningen.

  3. Underligt att svenska institut går skilda vägar i detta fall. Nybanks fokus på förhållningar borde innebära liknande åtgärder.

  4. Världens största nickelfyndighet kanske är värd att kämpa för, men inte på bekostnad av miljö och urfolk.

  5. Intressant att Swedbank valde att investera trots de allvarliga miljöproblemen. Undrar om de har en helt annan bedömning än Norges oljefond?

Leave A Reply

Exit mobile version