Kaos och framtidsvisioner samsas i San Francisco

I San Francisco är kaos granne med Gud. Här finns framtidens klimatanpassade, AI-drivna värld alldeles intill den djupaste fattigdom och misär.

Området runt San Francisco-bukten drar till sig nästan hälften av allt riskkapital i USA, det mesta till AI. Meta, Google, Apple, Open AI och de flesta andra världsledande techföretag har sina huvudkontor på denna halvö i Stilla havet.

”Välkommen till AI-landet! Befolkning: alla”, står det på en stor reklamskylt längs vägen från flygplatsen in till centrum.

35 procent av San Franciscos 850 000 invånare är födda i andra länder än USA. De kan delas in i två skilda grupper: dels fattiga migranter från Latinamerika, Asien och Afrika, dels unga it-experter som techindustrin har värvat från Indien, Kina eller Europa.

När folk ur denna välavlönade elit kliver ut ur en förarlös eltaxi på väg till ett trendigt och svindyrt kafé måste de ofta kliva över någon av San Franciscos mer än 8 000 hemlösa.

De syns överallt i staden, luggslitna män och kvinnor som vandrar runt med sina plastsäckar eller sover direkt på trottoaren. På morgnarna kommer maskerade knarklangare på elsparkcykel och säljer dem dagens första dos. Ungefär samtidigt anländer renhållningsarbetare för att spola bort mänsklig avföring från trottoarerna.

Här härjar andra ligor, också de på elsparkcykel, som tömmer parkerade bilar på värdesaker.

”Lämna aldrig någonsin en enda sak i bilen när du parkerar”, varnar en bekant inför vårt besök.

Politiskt laddad symbol

Politiskt är San Francisco en stark symbol i USA. Detta är staden många amerikaner älskar att hata. För konservativa förkroppsligar den allt de ser som negativt: ”woke”-politik, välkomnande av papperslösa migranter, elektrifiering. Kombinerat med knark, brottslighet och smuts som lätt kan överskugga den ekonomiska framgångssagan.

Inte minst är staden en ständig måltavla för Donald Trump.

”Se vad Demokraterna har gjort med San Francisco. De har förstört staden. Men vi kan städa upp den”, sade han i ett tal i fjol.

Gavin Newsom hör till dem som har bidragit till ”förstörelsen”. Han växte upp här och var stadens borgmästare 2004–2011. I dag är han delstaten Kaliforniens guvernör – och framstår allt tydligare som Demokraternas kandidat till presidentposten 2028.

Newsom – en möjlig presidentkandidat

Newsom fick ett bejublat genombrott på världsscenen i Davos. Han berättade om sin aggressiva taktik i sociala medier, där han härmar och driver med Donald Trumps stil – inklusive AI-skapade bilder där han själv har en gyllene kungakrona på huvudet.

Så här kan det låta i en typisk Newsom-uppdatering:

”JAG ÄR USA:S FAVORITGUVERNÖR SOM RÄDDAR AMERIKA – MEDAN TRUMP INTE ENS KLARAR ATT GÅ UPPFÖR DE ’HÖGA’ STEGEN TILL AIR FORCE ONE LÄNGRE!”

Inför journalister och vd-ar på World Economic Forum visade han upp mjuka knäskydd, specialtillverkade för Trumplojala företagsledare så att de ska kunna knäböja inför presidenten.

”Jag håller bara upp en spegel framför Trump”, sade Newsom på scenen. Han kallar det fighting fire with fire, att ”bekämpa elden med eld”. Idén är att imitera presidenten för att visa väljarna hur galen och ovärdig mannen i Vita huset är.

Européerna jublar åt taktiken, liksom Newsoms fyra miljoner följare på Instagram och de tre miljonerna på X.

I samma anda är greppet att rita om Kaliforniens valdistrikt så att Demokraterna får fem nya mandat i Washington vid årets kongressval – efter att Trump hade uppmanat Texas att skapa nya distrikt som gynnade Republikanerna.

Också detta lanserar han som ett sätt att vara hård mot de hårda, att inte vika ner sig. Och det har gett honom respekt på den nationella scenen.

San Francisco – en politisk belastning

Samtidigt förblir Kalifornien en nackdel för Newsom. Särskilt kopplingen till San Francisco. I demokratiska kretsar har politiker härifrån länge setts som omöjliga presidentkandidater. Se bara hur det gick för Kamala Harris, också hon från San Francisco, i valet 2024. Bostadsorten anses ha varit en av flera faktorer som kostade henne segern.

Ändå: Kan kopplingen till en stad som är världsledande på så många sätt verkligen vara något att skämmas för? Är det inte tvärtom något att skryta om?

En som har djup insikt i detta är Willie Brown, demokratisk borgmästare i San Francisco från 1996 till 2004 och en legendarisk figur i kalifornisk politik. Han är dessutom den som 1996 ”hittade” en då helt okänd Gavin Newsom och gav honom en post i sin administration.

”Man bör absolut skryta om vår stad. Sälja in San Francisco”, säger han.

”Det finns så mycket talang på den här trånga ytan. Så många konstnärer och artister. Så många som fattar viktiga beslut i tech.”

Stadens utmaningar och möjligheter

Vi träffar Willie Brown på restaurangen John’s Grill i centrum, ett av hans stamställen, tillsammans med ett tiotal bekanta till exborgmästaren. Han är i dag 91 år gammal, men pigg och alert. Han följer sin gamla adept och de två talar i telefon och smsar regelbundet.

”Gavin har star quality. Det var tydligt från början. Redan på hans födelsedagsparty för länge sedan, jag tror han fyllde 30 eller något sådant, var det någon som sade att snart får vi hålla festen på 1600 Pennsylvania Avenue.”

Det är Vita husets adress i Washington.

Willie Brown beställer in sin drink nummer två, en screwdriver med grenadine, till en lunch bestående av friterad kycklingburgare med pommes frites.

De andra matgästerna runt bordet är alla medlemmar av stadens elit – demokrater givetvis, mycket förmögna och välutbildade med höga poster i förvaltning och näringsliv.

”Jag jobbade ju med Nancy i 25 år!” deklarerar en äldre man och syftar på Nancy Pelosi, den förra talmannen i USA:s representanthus som bor här.

Brown tycker att hans före detta skyddsling gör rätt som utmanar Trump med skällsord, hån och AI-bilder.

”Alla politiker måste se till att hamna i centrum, få uppmärksamhet. Det är vad Gavin gör, och ingen annan demokratisk politiker i USA är ens i närheten av honom.”

Kontrasten mellan rikedom och fattigdom

Resultatet av Browns och Newsoms politik har blivit ett enormt inflöde av höginkomsttagare som har pressat upp boendekostnaderna i San Francisco långt över vad som är möjligt för folk med vanliga inkomster att betala.

När tidigare slitna områden gentrifieras har låginkomsttagare fått flytta till förorter och städer på andra sidan den stora bukten. Många har förlorat sina jobb och familjer, vissa har hamnat i drogberoende. Andra kan ha kommit hit från republikanskt styrda städer med nolltolerans mot hemlöshet – eller från utlandet.

Slutstationen är alltför ofta gatan.

Problemet är inte unikt för San Francisco. Men att Kalifornien har 24 procent av hela USA:s hemlösa befolkning tyder på att något har gått fel – åtminstone är det så Newsoms och Browns politiska motståndare framställer det.

Samma sak med toleransen mot illegala invandrare. San Francisco är, liksom andra städer i Kalifornien, en sanctuary city, alltså en stad där myndigheterna inte frågar någon om han eller hon har rätt att vara i USA eller ej.

Trump har ett ont öga till de städerna. Alla platser dit han har skickat den ökända migrationspolisen ICE tillhör denna kategori: Minneapolis, Chicago, Portland, Los Angeles.

San Francisco borde stå överst på listan. Men staden har sluppit ICE-räderna – än så länge. Många tror att det beror på att konservativa miljardärer i Silicon Valleys techelit har bett Trump ligga lågt. Kaos på gatorna stör ju deras affärer.

Men när Gavin Newsom hamnar i rampljuset på nationell nivå sätter det också fokus på San Francisco. Då kanske vi får se scener här liknande de som har utspelat sig i Minneapolis under vintern.

Ett sådant scenario kan å andra sidan gynna Newsom, särskilt om han visar sig stå upp mot Trump på samma sätt som han gjorde under bränderna i Los Angeles i fjol.

Då mötte han presidenten med uppkavlade skjortärmar på flygplatsen i Los Angeles. Han läxade upp honom i vad som såg ut som en politisk tuppfäktning mellan två alfahannar ute på landningsbanan.

Än har Gavin Newsom inte sagt att han vill bli president. Alla utgår ändå från att han siktar på att kandidera. Kanske kommer beskedet efter mellanårsvalet i november.

Eller?

”Du, han är redan ute och kampanjar!” säger Willie Brown och skrattar.

”Vad tror du att allt det där i sociala medier är till för, allt det han sade i Davos? Han har inlett sin presidentvalskampanj för länge sedan.”