Trump hotar att ta irans olja medan spänningarna i regionen ökar

I en nyligen publicerad intervju med Financial Times gjorde USA:s president Donald Trump ett anmärkningsvärt uttalande om Iran. ”Ärligt talat skulle jag allra helst vilja ta oljan i Iran, men vissa korkade människor hemma i USA säger ’varför gör du det?'”, sade presidenten. I samma intervju spekulerade Trump även om möjligheten att amerikanska styrkor skulle kunna ta kontroll över ön Kharg, en strategiskt viktig plats där uppskattningsvis 90 procent av Irans oljeexport passerar.

Jan Hallenberg, associerad seniorforskare vid Utrikespolitiska institutet, kommenterar presidentens utspel: ”Han pratar ju lite hur som helst, det kommer bara strömmar av tankar ur huvudet på honom. Samtidigt som han säger detta säger han att det är möjligt att man är på väg att nå ett avtal.”

Trumps uttalanden om den amerikanska strategin i konflikten med Iran har ofta varit motsägelsefulla. Samtidigt som Pentagons agerande tyder på förberedelser för en potentiell markoffensiv, med nyligen utskickade 3 500 soldater och önskemål om ytterligare 10 000 i förstärkning till de cirka 50 000 som redan finns i regionen, har presidenten vid upprepade tillfällen hävdat att diplomatiska kontakter pågår med den iranska regimen.

Dessa påståenden om pågående förhandlingar har dock förnekats från iranskt håll. Förtroendet mellan parterna är extremt lågt, inte minst efter händelserna i februari då Iran, enligt uppgift, var inblandade i relativt långtgående förhandlingar men ändå utsattes för militära angrepp.

”Det hände ju också samma sak i juni då de också var mitt i förhandlingar. Irans anledning att misstro USA är förstås monumental,” förklarar Hallenberg.

En eventuell amerikansk invasion av Iran skulle kunna få allvarliga konsekvenser för det republikanska partiet inför höstens mellanårsval där partiets kongressmajoritet står på spel. Även om partiets väljare och representanter hittills har visat förståelse för den militära konflikten, har många uttryckligen dragit gränsen vid insättande av marktrupper.

”Så det kan bli kaotiskt på inrikespolitiska sidan också. Går de iland på exempelvis Kharg kan jag inte tänka mig annat än att i varje fall hundratals amerikanska soldater stupar, det vill säga något helt annat än de tretton som hittills fallit,” säger Hallenberg.

Det amerikanska motståndet mot ett omfattande markengagemang i Iran har djupa rötter i landets historiska erfarenheter från tidigare konflikter i Vietnam, Afghanistan och Irak. Dessa operationer inleddes ofta med förhoppningar om snabba militära segrar genom överväldigande styrka, men utvecklades till långdragna och kostsamma konflikter med stora förluster i både människoliv och anseende.

Hallenberg menar att presidentens attityd speglar ett klassiskt politiskt självöverskattande: ”Trump, liksom många andra presidenter, lider av sjukan hybris som säger honom att det inte finns något han inte kan göra. Därför ser han sig som så framstående att han antingen hittar en utomordentlig förhandlingslösning eller slår dem i huvudet tills de ger sig. Det är primitivt, men jag ser ingen annan förklaring.”

På frågan om diplomatiska lösningar är en framkomlig väg i nuläget svarar Hallenberg skeptiskt: ”Det förekommer säkert diplomatiska kontakter, men att han skulle ha dem tror jag inte. Det förekommer också dokument om förhandlingar, framför allt via Pakistan, men hur konkreta de är vet vi inte. Det är möjligt att det blir någon sorts möte här i veckan, det utesluter jag inte, men i nuläget är det svårt att se en förhandlingslösning.”

Situationen förblir således högst spänd, med ökad militär närvaro i regionen samtidigt som retoriken från båda sidor fortsätter att vara konfrontativ. Trumps uttalanden om att ta kontrollen över iransk olja riskerar att ytterligare försvåra eventuella diplomatiska initiativ och öka risken för en eskalering av konflikten.