USA:s vapenarsenal i kriget: “Massiv insats”

USA sätter in historiskt stor styrka i Mellanöstern

Inför helgens attacker mot Iran mobiliserade USA sin största militära styrka i Mellanöstern på flera decennier. Den amerikanska insatsen, under kodnamnet ”Epic Fury”, har tagit i anspråk några av landets mest avancerade vapensystem och plattformar.

USA:s centralkommando, Centcom, har offentliggjort en detaljerad förteckning över de amerikanska vapen som hittills använts i konflikten. Till skillnad från tidigare militära operationer, där kryssningsrobotanfall ofta utgjort första vågen, valde Pentagon denna gång en annan strategi.

– Det traditionella har varit att man inleder med ett stort kryssningsrobotanfall, men den här gången gick man mer rakt på sak med flyg. Det gjorde de för att de upplevde att de hade förmåga att kunna slå ut Irans luftförsvar ganska fort. Vilket de nog också gjorde, säger Andreas Hörnedal, forskningsledare på FOI:s avdelning för försvarsteknik.

Bland de mest anmärkningsvärda vapensystemen i den amerikanska arsenalen märks B-2-smygbombplanen. USA har endast 19 exemplar av dessa specialiserade flygplan, där varje enhet kostar över 1 miljard dollar. B-2 betraktas som den mest potenta plattformen i det amerikanska flygvapnet och kan bära såväl konventionella som kärnvapen. Varje plan drivs av fyra jetmotorer och flygs av en besättning på två personer från sin hemmabas i USA, med lufttankning under uppdraget.

– De här smygflygplanen är svåra att upptäcka för iranska luftvärnet. Med dem kan man komma ganska nära inpå och då släppa bomber, förklarar Hörnedal.

B-2 användes även förra året mot iranska kärnkraftsanläggningar med den 14 000 kilo tunga MOP-bomben (Massive Ordnance Penetrator). I de senaste attackerna har planen istället använt 900 kilo tunga bomber för att slå ut iranska anläggningar för ballistiska robotar.

– Det kan ta exempelvis 80 små styrda bomber eller två MOP. I princip kan ett flygplan slå mot 80 distinkta mål på ett uppdrag, tillägger Hörnedal.

Utöver de strategiska bombplanen har USA använt ett brett spektrum av stridsflygplan, däribland F-15E från flygvapnet och F/A-18E/F från marinen och marinkåren. De avancerade smygflygplanen F-22 och F-35 har också satts in i konflikten.

– Dessa har USA i stort antal och de flyger från både landbaser och hangarfartygen. Fördelen med F-35 är att de kan ta sig in genom eller förbi Irans luftvärn och leverera vapen med hög precision, men det de inte har är stor lastförmåga, förklarar Hörnedal.

En nyhet i denna konflikt är USA:s användning av envägsdrönare. Dessa Lucas-drönare, som är modellerade efter Irans egna Shahed 136-drönare, har för första gången använts i strid av amerikanska styrkor.

– De är billiga. När man väl skickar dem försöker man skicka så många som möjligt, lite utspritt, för att förvirra och mätta andra sidans luftvärn, säger Hörnedal.

Den amerikanska flottan har också spelat en central roll med två hangarfartyg i regionen: USS Abraham Lincoln i Arabiska havet och USS Gerald R. Ford i Medelhavet utanför Israel.

– Hangarfartygen är som en flytande flygbas som har så mycket stridsflyg att de är fler än de flesta länders flygvapen. De är väldigt kraftfulla och har med sig ett antal robotjagare som dels eskorterar hangarfartygen och de kan även skjuta kryssningsrobotar, säger Hörnedal.

Besättningen på ett hangarfartyg uppgår till över 5 000 personer. Iran har hävdat att man träffat Lincoln med ballistiska robotar, något som USA kategoriskt förnekat som en ”lögn”.

För att skydda egna och allierade installationer i regionen har USA även utplacerat Patriot- och THAAD-robotförsvarssystem.

– Dessa har man stående på land. De behövs för att skydda fasta installationer och städer och finns runt USA:s flygbaser i Mellanöstern, säger Hörnedal.

Det exakta antalet försvarsrobotar som avfyrats är okänt, men Iran har skickat tusentals drönare och robotar mot mål i Mellanöstern. Experter har uttryckt oro för att förråden kan sina om konflikten blir långvarig.

– Det har definitivt förbrukats en hel del robotar på bägge sidor. THAAD är mer sällsynta och mycket dyra. De kostar omkring 130 miljoner kronor per robot. För Patriot kommer man undan med ”bara” 30–40 miljoner kronor per robot, förklarar Hörnedal.

För att koordinera de omfattande operationerna använder USA avancerade radar- och stridsledningsflygplan (AWACS), främst Air Force E-3 Sentry och Navy E-2 Hawkeye.

– De ser ut som passagerarflygplan där man har satt på en stor radar som ser ut som ett stort tefat på ryggen. Den är väldigt viktig för att samordna alla stridsflyg och hålla kontakten med stridsflyget, men sen även att du får en bild över luftläget så du vet vad det är för någonting som händer uppe i luften, beskriver Hörnedal.

Systemet har en räckvidd på cirka 400 kilometer och kan identifiera och spåra fiendens flygplan och fartyg samt dela denna information med kommandocentraler och fartyg till havs.

Den amerikanska operationen understöds även av en omfattande logistikkedja med tankflygplan som KC-135 Stratotanker och KC-46, samt transportflygplan som C-17 Globemaster och C-130 Hercules.

– USA slår alla andra när det gäller tankflygplan. De möjliggör att fler och längre uppdrag kan utföras av stridsflyget, avslutar Hörnedal.