Därför har Arjeplog Sveriges minst pålitliga elnät

För en oinvigd kan den röda fiskelinan tyckas trassla sig vilken sekund som helst när den slingrar sig längs isen, fäst i dragkroken på skotern som susar fram över Hornavan i Arjeplog. Men Petter Sundström har full kontroll – han lärde sig hantverket redan som barn. I sju generationer har hans släkt fiskat här, i Sveriges djupaste sjö med ett gigantiskt vattenmagasin som gör den till en nyckelspelare för Sveriges elförsörjning.

Ändå slocknar lamporna oftare i Arjeplog än någon annanstans i landet. Trots kraftiga höjningar av elnätsavgifterna som skulle gå till att stärka elnäten, har strömavbrotten inte minskat under de senaste tio åren – utan faktiskt ökat.

Enligt Energimarknadsinspektionens (Ei) statistik är situationen i Arjeplog värst i landet. För fiskarfamiljen Sundström på Rebackudden kan konsekvenserna bli allvarliga. Om frysrummet blir strömlöst vid fel tillfälle riskerar fisk för hundratusentals kronor att förstöras.

Omkring 15 000 elkunder drabbas återkommande av det som Ei klassar som ”låg kvalitet” på leveranssäkerheten i elnäten. Problemet är särskilt utbrett i glesbygden, där avbrotten är mer än tre gånger så många och långa som i tätorterna. Arjeplog och grannkommunerna Arvidsjaur och Sorsele återfinns regelbundet i botten av denna statistik, och varje år bryter nätbolagen mot ellagen i tusentals fall där strömavbrotten är alltför långa.

”Hittills har vi inte utfärdat viten när det gäller avbrotten, men jag utesluter inte att det kan ske framöver,” säger Tommy Johansson, avdelningschef på Ei.

Myndigheten är medveten om de geografiska skillnaderna, men Johansson menar att huvudproblemet ligger någon annanstans: ”Elnätsbolagen har blivit överkompenserade i förhållande till sina faktiska kostnader.”

Han syftar på att modellen för intäktsramarna ger en missvisande bild av bolagens verkliga kostnader, vilket tillåtit dem att tjäna mer än nödvändigt. Ei har försökt begränsa detta, men förlorat i domstolstvister mot nätbolagen. Nyligen har dock riksdagen gett myndigheten utökat mandat att utforma regelverket.

”Dagens reglering har inte gett myndigheten förutsättningar att fullt ut säkerställa skäliga avgifter. Nu har politiken agerat på det,” säger Johansson.

Elnätsbolagen hävdar å sin sida att de endast tar ut de intäkter som myndigheterna godkänt, för att kunna förbättra och bygga ut ledningarna. De pekar på konkreta resultat: Under tio år har ledningarna blivit cirka 4 400 mil längre – en ökning med nästan tio procent. Dessutom har 81 procent av nätet grävts ned i marken för att bättre motstå väderrelaterade störningar, jämfört med 56 procent för 20 år sedan. Hälften av landets elkunder hade inga oaviserade avbrott alls under 2024.

Men dessa förbättringar har kommit med ett pris. Det senaste decenniet har elnätsavgifterna ökat med ungefär 50 procent – betydligt mer än den allmänna inflationen. En omstridd lagstiftning har dessutom gjort att drygt hälften av bolagen kunnat höja avgifterna med ytterligare 19 miljarder kronor fram till 2023, utöver det ordinarie intäktstaket. Fram till nästa år kan ytterligare 15 miljarder tas ut.

En färsk analys från Ei visar att kraven varit så lågt ställda att bolagen kunnat ta ut miljardbelopp för investeringar de ändå skulle ha genomfört. Elnätsbolagen skyller på yttre omständigheter och personalbrist som bromsat möjligheterna att omsätta pengarna lika snabbt som önskat.

”Hittills har vi inte sett några tydliga effekter av lagen. Vi kan i nuläget inte se att de pengar som nätföretagen fått har lett till ökade investeringar i elnätet,” konstaterar Tommy Johansson.

I de områden där strömavbrotten är som mest frekventa har ledningarna ännu inte vädersäkrats. En snötyngd gren kan räcka för att släcka lamporna i timmar, något som blir särskilt problematiskt i områden med radiella nät där alla längs samma ledning drabbas vid avbrott eftersom det inte finns alternativa vägar för elen – precis som i Arjeplog.

”Märkligt att det fortfarande är så, men har vi kunnat fiska här i sju generationer med alla utmaningar det innebär så ska vi nog klara de här elproblemen också,” säger Johan Sundström, son till Petter.

Vattenfall, som ansvarar för elnätet i Arjeplog och flera andra inlandskommuner, förklarar problemen i glesbygden med att det går få hushåll per ledningssträcka. Detta gör kostnaden per kund högre än i andra områden.

”Det har gått åt fel håll i Arjeplog. Men vi planerar flera satsningar och har redan vidtagit en rad åtgärder. Vi ser att det börjar bli bättre nu,” säger Ida Holmbom, ansvarig för lokalnätet i norra Norrland på Vattenfall. Hon lovar att inom tio år ska Arjeplog inte ha fler avbrott än någon annan inlandskommun, men tillägger att glesbygdsområden alltid kommer ha högre avbrottsstatistik på grund av de långa ledningssträckorna.

På Rebackudden har familjen Sundström anpassat sig till situationen. De har investerat i fem elverk, en minilastbil med frysutrymme och överväger nu att installera solceller med batterilagring. Ett slags privat elnät i miniformat när det ordinarie inte räcker till.

”Många talar om att det alltid är någon annans fel och att någon annan ska lösa ens problem, men i slutändan finns det bara en person som du kan styra över och det är dig själv,” säger Petter Sundström när han visar sitt bensindrivna elverk.

Trots de påtvingade investeringarna är Petter inte bitter. ”I min värld kallas det sunt bondförnuft,” konstaterar han med en pragmatisk inställning som kanske är nödvändig när man bor i en region där elförsörjningen fortfarande är otillförlitlig, trots att området huserar en av landets viktigaste vattenresurser för elproduktion.