Fyra förklaringar till guldrallyt

Centralbankers guldrush speglar förändrad global ekonomi

Strax innan millennieskiftet genomförde europeiska centralbanker omfattande gulddumpningar på den globala marknaden, vilket ledde till att en informell överenskommelse behövde införas för att förhindra ett prisras. Tre decennier senare har situationen helt förändrats. Centralbanker världen över har under det senaste årtiondet intensivt ackumulerat guld, vilket resulterat i att de vid halvårsskiftet förra året kontrollerade över 36 000 ton av ädelmetallen.

Denna förändring speglas tydligt i centralbankers reservsammansättning. Från att guld utgjorde mindre än 10 procent av världens valutareserver för ett decennium sedan, representerar det nu över en femtedel. Trots den kraftiga prisuppgången på guld visar undersökningar från branschorganisationen World Gold Council att aptiten för ädelmetallen fortsätter vara stark.

I en enkät genomförd förra året indikerade 43 procent av tillfrågade centralbanker att de planerar att ytterligare öka sina guldinnehav under det kommande året. Ännu mer anmärkningsvärt var att 95 procent av respondenterna förväntade sig att de samlade centralbanksinnehaven skulle öka under samma period.

Den amerikanska dollarns minskade betydelse utgör en parallell trend som stärkt guldets position. Trots att dollarn fortfarande är världens dominerande reservvaluta, har dess andel av globala valutareserver minskat markant – från över 72 procent vid millennieskiftet till under 57 procent idag.

Intressant nog har denna minskning inte lett till att någon annan specifik valuta, som euron eller den kinesiska yuanen, tagit över. Istället har centralbanker diversifierat sina reserver över flera tillgångsslag, där guld utgör en allt viktigare komponent. Ett talande tecken på denna utveckling är att guld nu för första gången sedan mitten av 1990-talet utgör en större andel av centralbankers reserver än amerikanska statspapper.

Förtroendet för den amerikanska dollarn har påverkats negativt av flera faktorer, främst USA:s försvagade statsfinanser och indikationer från den sittande amerikanska administrationen som antyder en preferens för en svagare dollar.

Den geopolitiska utvecklingen har också spelat en avgörande roll i guldets ökade popularitet. Enligt en studie från Europeiska centralbanken har länder med starkare geopolitiska band till Kina och Ryssland varit särskilt aktiva guldköpare sedan slutet av 2021. Under samma period har det tidigare starka sambandet mellan guldpriset och räntorna på amerikanska statspapper brutits.

Normalt brukar guldpriset sjunka när räntorna stiger och vice versa – ett mönster som bland annat förklaras av att guld traditionellt ansetts som en bra investering vid stigande inflation, vilket i sin tur brukar leda till att centralbanker höjer räntor för att bekämpa prisökningar. Detta samband har dock försvagats sedan början av 2022, sammanfallande med Rysslands invasion av Ukraina.

Guldets traditionella funktion som skydd mot ekonomiska kriser, särskilt under perioder med hög inflation, fortsätter att vara den primära anledningen till centralbankers guldköp enligt World Gold Councils undersökningar. Men även i regioner där inflationsförväntningarna nu minskar, som i Europa, fortsätter intresset för guld att vara starkt.

Paradoxalt nog kan även sjunkande inflationsförväntningar gynna guldmarknaden. Under föregående år nådde kapitalinflödet till börshandlade fonder med guldinvesteringar rekordnivåer när privatinvesterare försökte dra nytta av prisuppgången. Analytiker bedömer att dessa inflöden kan fortsätta under innevarande år, eftersom lägre räntor minskar avkastningen på alternativa investeringar och därmed gör guld relativt mer attraktivt.

Denna utveckling representerar en dramatisk omsvängning på den globala guldmarknaden, där centralbankers förändrade inställning till ädelmetallen speglar en bredare förskjutning i det globala ekonomiska och geopolitiska landskapet.