Jonas Fröberg: Volvos gröna löften gömmer regnskogens blod

Klimatomställningens mörka baksida blottläggs i Indonesiens nickelgruvor

I ett uppmärksammat reportage i Dagens Nyheter om nickelgruvan på den indonesiska ön Halmahera framträder klimatomställningens mörkaste sida. Rykande kolkraftverk driver förädlingen av nickel, medan regnskogen bit för bit försvinner. Mitt i denna utveckling står Papa Ngigoro från urfolket hongana manyawa, som tidigare levt i regnskogen utan kontakt med omvärlden, men som nu ser sitt hem förstöras av gruvdriften.

Samtidigt, på andra sidan jorden, står Volvos nya folkliga elbil EX30 redo att möta köpare i skinande bilhallar. Volvo Cars bekräftar att bilmodellens batterier innehåller nickel från Indonesien. Bakom de stora exploateringarna i landet står den kinesiska batterijätten CATL, vars batterier används i fyra av världens tio nya elbilar.

Trots att Volvo Cars har skrivit under FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och uttalat en vilja att gå i bräschen för transparens, ger företaget otydliga svar på frågor om batteriernas ursprung. När DN frågar om batterierna kommer från den gruva som tar regnskogen från Papa Ngigoro och hans folk, uteblir raka svar.

Samma mönster av otydlighet återfinns hos Swedbank, som investerat i ägarbolaget bakom den omstridda nickelgruvan på Halmahera, och Volvo CE, vars maskiner arbetar i gruvprojekten på ön. Granskningen visar ett stort avstånd mellan företagens högtidliga hållbarhetsutfästelser och den verklighet där gruvdriften orsakar omfattande miljöskador och mänskliga tragedier.

För konsumenterna blir frågan komplex: Är det bättre att köpa fossilbränsledrivna bilar istället? Svaret är nej, menar experter. Nya batteritekniker är under utveckling med målet att undvika kritiska metaller. Volvo Cars erbjuder redan så kallade LFP-batterier utan nickel och kobolt i sina EX30-bilar. Amerikanska Lyten, som nyligen förvärvat Northvolts konkursbo, arbetar med batterier som inte använder nickel, kobolt, mangan eller grafit, även om de ännu är långt från storskalig produktion.

Inom två år planerar EU att införa ett ”batteripass” som ska ge full insyn ända ner till gruvnivå. Att återgå till fossilberoende fordon vore ett steg i fel riktning, men samtidigt är det tydligt att de stora bolagen måste förbättra sin hantering av dessa frågor – och det snabbt.

Gruvproblematiken är inte begränsad till avlägsna länder. I Sverige skär frågan rakt in i konflikten mellan gruvnäring och urfolket samernas rätt att utöva sin kultur. I närheten av Tärnaby, Ingemar Stenmarks födelseort, finns Europas största nickelfyndighet. Ett gruvbolag planerar tre dagbrottsgruvor med en yta motsvarande Stockholms innerstad och Bromma tillsammans.

FN:s Rasdiskrimineringskommitté har uppmanat Sverige att dra tillbaka gruvtillståndet och garantera samernas kulturella rättigheter, i enlighet med fyra bindande FN-konventioner som Sverige undertecknat. Trots kritiken fortsätter gruvbolaget sina ansträngningar. I Kiruna finns dessutom en av Europas största fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller på mark som är viktig för en sameby.

Oavsett var gruvorna placeras är de kontroversiella. Den obekväma sanningen kan vara att vi behöver minska antalet bilar totalt sett för att rädda klimatet – en fråga som få politiker verkar villiga att ta i.

Medan debatten fortsätter om hur vi bäst balanserar klimatomställningens behov mot mänskliga rättigheter och miljöskydd, står verkligheten kvar: människor som Papa Ngigoro och hans folk ser sin livsmiljö försvinna, och gruvdriften fortsätter att expandera på känsliga platser runt om i världen.