Sammanfattning av artikeln om EU:s klimatkrav och bilindustrin (2000 ord, 6 stycken)
Europeiska bilindustrin står inför en djup kris, trots den glittrande fasaden på bilsalonger och presskonferenser. Försäljningen av elbilar har rasat i Europa, vilket leder till fabriksnedläggningar och oro för en "carmageddon". Denna kris är mångfacetterad, men en avgörande faktor är EU:s strikta klimatkrav, som bland annat innebär ett förbud mot nya bensin- och dieselbilar från 2035. Biltillverkarna, representerade av lobbyorganisationen ACEA och dess nye ordförande, svenske Ola Källenius, VD för Mercedes-Benz Group, vädjar nu till EU om att ompröva dessa krav. De menar att de ambitiösa målen, i kombination med den nuvarande ekonomiska och geopolitiska osäkerheten, lägger en för tung börda på en redan pressad industri. Paralleller dras till de våldsamma bondeprotesterna mot EU:s miljöregler, vilka ledde till att kommissionen backade från vissa krav. Bilindustrin hoppas på liknande eftergifter, om än genom mer diplomatiska kanaler.
Källenius argumenterar för att omställningen till nollutsläpp måste vara marknadsdriven, inte styrd av hot om böter. ACEA uppskattar att böterna för att inte möta utsläppsmålen kan uppgå till 16 miljarder euro vid årsskiftet, en summa som skulle slå hårt mot branschen. Källenius menar att dessa pengar istället borde investeras i forskning, utveckling och produktion av nya elbilar och relaterad teknologi. Han understryker att bilindustrin inte motsätter sig målet om nollutsläpp, men att vägen dit måste vara ekonomiskt hållbar. Samtidigt växer konkurrensen från billiga kinesiska elbilar, vilket ytterligare ökar pressen på europeiska tillverkare. På Bryssels bilsalong är det kinesiska elbilar som BYD Atto 2 som drar till sig uppmärksamhet, vilket understryker hotet från asiatiska konkurrenter.
EU-kommissionen, under ledning av Ursula von der Leyen, står dock fast vid sina ambitiösa klimatmål. Den gröna given, som bland annat innefattar avvecklingen av förbränningsmotorn, är ett av von der Leyens flaggskeppsprojekt. Kommissionen ser omställningen till en grön ekonomi som en nödvändighet för att bekämpa klimatförändringarna och säkra Europas framtida konkurrenskraft. Trots bilindustrins vädjan om en "reality check" ser kommissionen ingen anledning att ompröva förbudet mot förbränningsmotorer från 2035. Kommissionär Teresa Ribera har tydligt avfärdat alla spekulationer om en potentiell förlängning av förbränningsmotorns livslängd.
Bilindustrins kris har dock gett nytt bränsle åt debatten om förbränningsmotorns framtid inom EU. I Europaparlamentet finns ett växande stöd för att förlänga livstiden för förbränningsmotorer, särskilt om de drivs av biodrivmedel. Den största partigruppen, EPP, där svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, förespråkar att förbränningsmotorer som drivs av biodrivmedel ska tillåtas även efter 2035. Flera medlemsländer, med Italien i spetsen, vill gå ännu längre och helt upphäva förbudet mot nya förbränningsmotorer. Denna splittring inom EU skapar osäkerhet för bilindustrin och försvårar planeringen för framtida investeringar.
Bilindustrin betonar att deras framtid inte bara är en fråga för branschen själv, utan för hela Europas ekonomi. De pekar på att bilindustrin sysselsätter 13 miljoner människor inom EU, genererar 7 procent av BNP och bidrar med betydande skatteintäkter. En kris i bilindustrin skulle därför få allvarliga konsekvenser för hela den europeiska ekonomin. Detta argument används för att övertyga EU om att en mer pragmatisk och mindre strikt klimatpolitik är nödvändig för att säkra bilindustrins överlevnad och Europas ekonomiska välstånd.
Sammanfattningsvis står EU inför en svår balansgång mellan ambitiösa klimatmål och behovet av att stödja en vital industri. Bilindustrin kämpar för sin överlevnad i en tid av snabb teknologisk förändring och ökad konkurrens från Asien. EU-kommissionen är fast besluten att hålla fast vid sina klimatmål, men pressen från bilindustrin och vissa medlemsländer ökar. Framtiden för den europeiska bilindustrin och dess roll i den gröna omställningen hänger i luften. Frågan är om kommissionen kommer att ge efter för trycket och anpassa sina krav, eller om de kommer att hålla fast vid sin nuvarande linje, trots risken för allvarliga konsekvenser för bilindustrin och den europeiska ekonomin.
