Duvedmodellen: En dröm om hållbar landsbygdsutveckling som falnade
Duved, en liten by i Jämtlandsfjällen, skulle bli ett föredöme för modern landsbygdsutveckling. Visionen var storslagen: ett arkitektritat växthus av papp skulle garantera självförsörjning av grönsaker, och prisvärda trähus skulle skydda byn från den explosiva turismrelaterade prisökning som drabbat grannbyn Åre. Allt skulle kulminera i Duvedutställningen 2025, där den nya framtidsbyn skulle presenteras för världen. Men utställningen blev aldrig av, och projektets faktiska resultat är höljda i dunkel. Beroende på vem man frågar får man olika svar, och en känsla av besvikelse och överspelthet präglar många duvedbors syn på projektet. Istället för att älta det förflutna vill många nu blicka framåt och fokusera på byns utveckling utifrån invånarnas verkliga behov.
Projektets historia är komplex och involverade många aktörer. År 2017 utsåg Åre kommun Duved till utvecklingsområde. Helen Olausson, dåvarande vd för kommunala bostadsbolaget Årehus, initierade markköp i Duveds centrum för att underlätta utvecklingen. Jan Åman rekryterades som kreativ strateg, och målet var att undvika Åres misstag och skapa en modell för "folkhemmet 2.0". Statliga Vinnova beviljade tio miljoner kronor i bidrag, och projektet, nu omdöpt till Duvedmodellen 2.0, blev även ett forskningsprojekt med syfte att utveckla en nationell modell för hållbara samhällen. Grundtanken var att utgå från invånarnas önskemål och behov för att gynna de boende. Brainstormingmöten och workshops anordnades, skisser på flerfamiljshus i trä togs fram, och en japansk arkitekt fick uppdraget att rita ett växthus. Men när projektet skulle ta nästa steg uteblev en ny ansökan till Vinnova.
Oklarheten kring projektets öde är påtaglig bland Duveds invånare. Annika Weile, glasblåsare och ordförande i Duveds byförening, uttrycker frustration över den bristfälliga kommunikationen, som hon menar var avgörande för projektets misslyckande. Hon vill hellre fokusera på byns positiva utveckling, som den nya marknaden och den årliga festivalen. Även en utvärdering från Boverket konstaterade att inga konkreta resultat kunde kopplas till Duvedmodellen. Max Olofsson, som driver sportbutiken i byn, känner lättnad över att projektet är över. Han betonar behovet av praktiska lösningar som gångvägar istället för visionära drömmar om självförsörjning. Han menar att projektet missade att ta hänsyn till Duveds identitet som turistort och att resurserna hade kunnat användas mer effektivt för att förbättra byns infrastruktur.
Duved har vuxit stadigt de senaste åren och har idag cirka 2400 invånare. Max Olofsson, som förgäves försökte lyfta frågan om turismutveckling under projektets gång, hoppas nu att kommunen ska lära av misstagen och satsa på de verkliga behoven. Han beklagar att pengarna som spenderades på konsulter inte användes till att bygga gång- och cykelvägar, vilket skulle förbättra både säkerhet och tillgänglighet för byns invånare och besökare. Att barn tvingas gå längs bilvägen är ett tydligt exempel på missade prioriteringar, menar han.
Jan Åman, tidigare involverad i Duvedprojektet, hävdar att utvecklingen i Duved fortgår, trots att Vinnova-delen är avslutad. Han menar att projektet resulterade i konkreta förbättringar som en boulebana, en hälsocentral och kolonilotter. Han framhåller även en EU-finansierad handbok baserad på erfarenheterna från Duved, som nu används i andra länder, bland annat Wales och Finland. Angående den efterfrågade gång- och cykelvägen hänvisar han till Trafikverket, som äger vägen och enligt plan ska påbörja arbetet 2025, något senare än ursprungligen tänkt.
Efter projektets avslut krävde Vinnova att Jan Åman skulle återbetala 800 000 kronor för personalkostnader han inte haft, ett krav som även förvaltningsrätten fastslagit. Åman har överklagat domen och menar att projektets fokus på medborgarinflytande och hållbarhet krockade med systemets vilja att bevara status quo. Trots motgångarna uttrycker han stolthet över det arbete som utfördes i Duved. Projektet, som en gång lovade att förvandla Duved till en modellby för hållbar landsbygdsutveckling, lämnade istället efter sig en känsla av besvikelse och obesvarade frågor. Framtiden får utvisa om Duved kan förverkliga sina drömmar om en blomstrande framtid, men en sak är säker: vägen dit kräver en öppen dialog och ett genuint fokus på invånarnas behov.
