Riksrevisionen kritiserar myndigheter för bristande kommunikation med personer med begränsade svenskkunskaper

Personer som inte behärskar svenska språket tillräckligt väl möter betydande svårigheter när de ska förstå beslut från svenska myndigheter. Detta kan leda till allvarliga konsekvenser för individer, enligt en ny granskningsrapport från Riksrevisionen som riktar skarp kritik mot Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten.

”Att förstå myndighetsbeslut om socialförsäkringslagen kan vara nog så krångligt för en person med svenska som modersmål. För personer som inte kan så bra svenska kan de svenska myndighetsbesluten bli nästintill obegripliga,” säger Hedvig Tängdén, revisionsdirektör på Riksrevisionen.

Kritiken fokuserar främst på att beslutsdokument sällan översätts, även i fall där handläggare är medvetna om att den berörda personen har begränsad förståelse för svenska. Dessutom används ofta flerspråkiga medarbetare som tolkar utan att det finns rutiner för att säkerställa kvaliteten på tolkningarna.

De potentiella konsekvenserna av dessa brister kan vara allvarliga för individen. ”I värsta fall kan det här leda till att individer inte förstår sina skyldigheter och rättigheter och att myndigheten fattar beslut på felaktiga grunder. Det är allvarligt för individen och kan få ekonomiska konsekvenser om man till exempel inte får ersättning som man har rätt till,” förklarar Tängdén.

Enligt Riksrevisionens bedömning är problematiken inte unik för just dessa tre myndigheter, utan utgör en generell utmaning för alla myndigheter med omfattande medborgarkontakt. En komplicerande faktor är att behovet av översättningar varierar kraftigt över tid, både i volym och gällande vilka språk som efterfrågas.

Rättsligt befinner sig myndigheterna i ett spänningsfält mellan olika lagstiftningar. Språklagen föreskriver att svenska myndigheter i regel ska använda det svenska språket i sin kommunikation. Samtidigt ställer förvaltningslagen krav på att myndigheter ska använda tolk och översätta dokument när det behövs för att den enskilde ska kunna tillvarata sina rättigheter.

”Det finns inga krav på att all myndighetskommunikation ska översättas till personer som inte behärskar svenska. Det är inte heller en realistisk ambition,” påpekar Tängdén. ”Myndigheterna måste göra bedömningen när det är nödvändigt att översätta. Men vår bedömning är att det bör göras i större utsträckning än i dag.”

Ett problem i sammanhanget är att myndigheterna inte registrerar ärenden där det finns behov av tolk eller översättning, vilket gör det svårt att bedöma problemets omfattning. Riksrevisionen konstaterar också att även om ökad användning av tolkar och översättare medför högre kostnader, så innebär kommunikationsbristerna i sig merkostnader genom att de berörda personerna ofta behöver göra upprepade kontaktförsök för att förstå sitt ärende.

Sonila Yliniemi, enhetschef på Pensionsmyndigheten, bekräftar problematiken och säger att myndigheten redan arbetar med dessa frågor internt. Hon poängterar dock att det finns praktiska utmaningar med att översätta komplexa beslut som baseras på juridiska texter.

”De flesta besluten vi skickar ut är ju på svenska och vi kommer göra vår hemläxa och se över hur vi kan jobba vidare med det här,” säger Yliniemi.

Hon tillägger att utökade översättningsinsatser inte bara skulle innebära kostnadsökningar utan även längre handläggningstider. ”Ofta finns det anhöriga som kan hjälpa pensionstagaren att förstå innehållet i beslutet. Medan om vi ska översätta fler beslut så kommer beslutet att nå individen betydligt senare, så det finns en avvägning som vi måste göra där,” förklarar hon.

Rapporten från Riksrevisionen belyser således en viktig avvägning mellan rättssäkerhet, resurseffektivitet och förvaltningsrättsliga principer som svenska myndigheter står inför i ett alltmer mångkulturellt samhälle. Den tydliggör behovet av att utveckla strategier för att säkerställa att alla medborgare, oavsett språkkunskaper, kan förstå och tillvarata sina rättigheter i kontakten med myndigheter.