Röster om arv: ”Man ska inte förlita sig på att man får någonting”

I centrala Stockholm möts olika generationers syn på arvsfrågor. För många svenskar är detta ett känsligt samtalsämne som sällan diskuteras öppet, men attityderna varierar kraftigt mellan åldersgrupper och personliga erfarenheter.

36-åriga Victoria Urde promenerar genom staden med sin dotter Esther i barnvagnen. När hon får frågan om arv diskuteras i hennes familj berättar hon att det varierar – vissa talar öppet om det medan andra undviker ämnet helt. Själv föredrar hon en ödmjuk inställning.

”Jag tycker att man ska vara ödmjuk och inte förlita sig på att man ska få någonting. Se till att jobba hårt och försök att komma dit du vill, trots att du kanske kan få ett arv som kan hjälpa till”, säger Victoria.

Hon framhåller också värdet av att fördela tillgångar medan man fortfarande lever. Detta kan enligt henne förebygga familjekonflikter som annars ofta uppstår vid arvsskiften.

”Jag har sett många familjer gå i kras, de bråkar över arvet. När personen som sitter på mycket pengar väl går bort så kommer de inte överens om hur de ska dela upp saker. Det är jättebra att göra det innan.”

Rose-Marie Eijdeholm, 77, har en annan erfarenhet. Hon fick inget arv själv, men har under sitt liv byggt upp tillgångar som hon planerar att lämna efter sig.

”Mina barn vet precis vad de får den dagen jag dör. Jag tycker att både barnen och barnbarnen ska få”, förklarar hon, men tillägger skämtsamt att hon inte tänker dela ut några pengar än på länge eftersom hon planerar att leva ett långt liv.

För yngre generationer känns arvsfrågor ofta avlägsna. 22-åriga Elsa Hofstetter säger att ämnet aldrig diskuterats i hennes familj, trots att hon antar att hon kommer att få ett arv i framtiden. Hon tror att frågan kommer att bli mer relevant när hon blir äldre eller om hälsoproblem skulle uppstå.

”Det är en obekväm konversation”, konstaterar hon.

Nathalie Nordstedt Hartmann, 36 år och bosatt på Gotland, representerar en annan verklighet. När hennes båda föräldrar gick bort lämnades hon utan arv och fick själv bekosta deras begravningar.

”Mitt mål är att förhoppningsvis ha något att ge till mina barn, men det är många år kvar. Jag fick betala för både mamma och pappas begravning och allting själv, det fanns ingenting att få. Så man har lärt sig att något bör man lägga undan till ungarna.”

För 58-åriga Tony Svedjefält från Stockholm blev arvet från hans far en ekonomisk trygghet. ”Jag och min farsa pratade och jag visste vad han ville, men vi hittade inte hans testamente i början. Syrran skulle ha bostad och jag skulle ha slantarna”, berättar han. Denna tydliga kommunikation före dödsfallet underlättade arvsskiftet.

Kulturella och ekonomiska skillnader påverkar också arvsfrågor. Aryani Atmosudirdjo, 35, kommer ursprungligen från Indonesien men bor i Sverige. Hon påpekar att ett arv i indonesiskt värde inte blir mycket i Sverige, vilket påverkar familjedynamiken när familjemedlemmar bor i olika delar av världen med skilda ekonomiska förutsättningar.

Carita Källman, 67 år, befinner sig mitt i ett arvskifte efter sin pappa. För henne är det naturligt att tala öppet om dessa frågor, både med sin egen generation och med sina barn.

”Det är min pappa som lämnar till mig och min syster och vi har naturligtvis pratat med barnen om hur det blir när vi går bort”, säger hon. Arvet ger henne möjlighet att förverkliga drömmar: ”Nu kan jag göra de här resorna jag tänkt göra, och min pappa skulle också bli väldigt glad om jag gjorde det för de här pengarna.”

Carita planerar också att ge en del av arvet till sina egna barn redan nu, vilket speglar en trend bland äldre generationer att vilja se sina barn få nytta av tillgångarna medan de själva lever.

Dessa olika perspektiv visar tydligt hur svenskarnas syn på arv präglas av både generationstillhörighet och personliga erfarenheter. Medan vissa ser det som en naturlig del av livscykeln att diskutera dessa frågor öppet, upplever andra det som ett känsligt ämne som helst undviks. Gemensamt för många är dock önskan att kunna lämna något efter sig till nästa generation och att undvika konflikter när tiden väl kommer.