Svenskarna vill ha lagom goda grannar

Efter den ljumma sommarkvällen släcker Ingrid Johansson lamporna i sitt radhus i Täby utanför Stockholm. Genom fönstret ser hon att Anderssons fortfarande har tänt i köket. Det är en vardaglig observation som hon knappt reflekterar över, men som ändå ger en viss trygghet – vetskapen att det finns någon där, bara några meter bort.

Den svenska grannrelationen är ett särskilt fenomen. Den präglas av en respektfull distans men samtidigt en outtalad beredskap att ställa upp när det verkligen gäller. Det handlar om subtila tecken på omsorg: att hämta posten när någon är bortrest, att nicka igenkännande på parkeringen eller att låna ut en äggkopp när gäster oväntat dyker upp.

”Grannar utgör ett slags social infrastruktur som vi sällan talar om, men som har stor betydelse för vår känsla av tillhörighet,” säger Maria Lundberg, sociolog vid Uppsala universitet som forskat om grannrelationer i svenska bostadsområden i över ett decennium.

Hennes studier visar att även om svenskar ofta beskriver sina grannrelationer som ytliga, finns det en underliggande trygghet i att känna igen ansikten och rutiner i sitt närområde. Denna trygghet blir särskilt påtaglig i tider av kris eller osäkerhet.

Under pandemin såg vi hur granngemenskapen plötsligt fick en ny dimension när många arbetade hemifrån och såg sina grannar på helt nya tider och i nya sammanhang. Spontana pratstunder över häcken eller i trappuppgången blev för många en viktig social kontakt när övriga samhället stängde ned.

”Vi märkte en markant ökning av både praktisk hjälp mellan grannar och ett ökat intresse för lokalsamhället under pandemin,” berättar Johan Svahn, ordförande i riksorganisationen Hela Sverige Ska Leva. ”Människor som tidigare knappt hälsat på varandra började handla mat åt äldre grannar och lämna paket åt varandra.”

Men den svenska grannrelationen är komplex. Den traditionella bilden av det reserverade folkhemssverige stämmer fortfarande till viss del. Många bostadsområden präglas av ”hälsa-men-inte-mer”-kulturen, där man respekterar varandras privatliv nästan till punkt av överdrift.

Statistik från SCB visar att endast 28 procent av svenskarna umgås med sina grannar på fritiden, en siffra som är betydligt lägre än i många andra europeiska länder. Samtidigt uppger hela 86 procent att de skulle kunna be en granne om hjälp i en nödsituation.

I miljonprogramsområden och på landsbygden tenderar grannrelationerna att vara tätare än i innerstadsområden. På mindre orter där serviceutbudet är begränsat blir grannar ofta en viktigare social resurs. Bostadsrättsföreningar med gemensamma ytor och ansvarsområden skapar också naturliga mötesplatser.

”Det finns en särskild sorts gemenskap i att dela ansvar för något, vare sig det är en gård, ett soprum eller ett tak som behöver lagas,” förklarar Lundberg. ”Praktiska frågor öppnar för personliga kontakter som annars kanske inte hade uppstått.”

I takt med att samhället blivit mer individualiserat och digitalt har också grannrelationerna förändrats. Lokala Facebook-grupper och digitala anslagstavlor har i vissa områden ersatt den fysiska kontakten, men även skapat nya former av gemenskap. Här utbyts allt från barnkläder och möbler till tips om hantverkare och varningar om suspekta personer i området.

Den svenska grannrelationen handlar ofta om balans – att finnas där utan att tränga sig på. Att kunna lita på varandra vid behov, men respektera gränser. Och kanske är det just denna lagomhet som gör den så typiskt svensk.

När världen känns osäker – vare sig det handlar om pandemi, ekonomisk oro eller globala konflikter – blir tryggheten i det närliggande desto viktigare. Den bekanta synen av grannens kökslampor som tänds på morgonen eller ljudet av barnens lek från gården mittemot blir ankare i en föränderlig tillvaro.

”Det handlar inte om djupa vänskapsband,” avslutar Lundberg. ”Men vetskapen om att någon skulle reagera om något var fel, att någon skulle märka om lamporna inte tändes på flera dagar – det är en grundtrygghet som vi ofta tar för given, men som är central för vårt välbefinnande.”