Därför backar forskare om periodiska fastans effekter

Periodisk fasta har under senare år fått stor uppmärksamhet som en potentiell nyckel till bättre hälsa. Olika modeller som 5:2-dieten, 16:8-metoden eller fasta varannan dag har hyllats för sina påstådda hälsofördelar. Men nu höjs kritiska röster inom forskarvärlden som ifrågasätter om fördelarna verkligen är så omfattande som tidigare hävdats.

Periodisk fasta innebär att man växlar mellan perioder av normal kaloriintag och perioder med kraftigt reducerat energiintag. Den populära 5:2-metoden går ut på att äta normalt fem dagar i veckan och drastiskt minska kaloriintaget under två dagar. 16:8-metoden begränsar ätandet till ett åttatimmarsfönster varje dag, medan vissa modeller förespråkar fasta varannan dag.

Forskningsresultat har tidigare kopplat dessa fastemetoder till allt från viktminskning och förbättrad metabol hälsa till potentiellt längre livslängd och minskad risk för vissa cancerformer. Men nu ifrågasätter experter om dessa effekter har överdrivits i både medierapportering och i hur forskningsresultaten tolkats.

”Vi ser ett mönster där preliminära resultat, ofta från djurstudier, extrapoleras till människor på ett sätt som vetenskapligt inte är helt försvarbart,” säger Professor Lena Bergström vid Karolinska Institutet, som forskar inom nutritionsområdet. ”Det finns visserligen indikationer på positiva effekter, men vi behöver mer omfattande humanstudier innan vi kan dra säkra slutsatser.”

En av utmaningarna inom forskningen kring periodisk fasta är att särskilja effekterna av själva fastan från det faktum att metoden ofta leder till ett minskat totalt kaloriintag. Många av hälsofördelarna skulle kunna förklaras av den generella kalorirestiktion som fastan medför, snarare än av fastans specifika mönster.

Nyligen publicerades en omfattande metaanalys i The Lancet där forskare granskade över 50 studier på periodisk fasta. Slutsatsen var att även om vissa positiva effekter kunde observeras, särskilt gällande viktminskning och vissa metabola markörer, var effekterna jämförbara med traditionell kalorirestiktion. Den omtalade ”metabola omställning” som förespråkare för periodisk fasta ofta hänvisar till visade sig vara mindre dramatisk än vad som tidigare hävdats.

”Vi ser att periodisk fasta kan vara ett verktyg för viktminskning för vissa individer, men det är inget universalmedel,” förklarar näringsforskare Johan Lindberg vid Uppsala universitet. ”Det som fungerar bäst är fortfarande den metod som en person kan följa långsiktigt, oavsett om det handlar om periodisk fasta eller andra kosthållningar.”

Särskilt kritisk är forskarvärlden till påståenden om att periodisk fasta skulle kunna förebygga eller behandla cancer. Även om vissa djurstudier visat lovande resultat, är steget till klinisk relevans för människor fortfarande långt. Cancerfondens forskningschef Karin Söderlund varnar för att överdriva dessa resultat.

”Det är oerhört problematiskt när preliminära forskningsresultat presenteras som etablerade sanningar, särskilt när det gäller allvarliga tillstånd som cancer. Detta kan skapa falska förhoppningar och i värsta fall leda till att patienter väljer bort etablerade behandlingar,” säger Söderlund.

Intressant nog visar nya studier att tidpunkten för måltider kan vara minst lika viktig som fastans längd. Att äta i samklang med kroppens dygnsrytm, till exempel genom att koncentrera matintaget till dagtid, kan ge positiva metabola effekter oberoende av total fastetid.

Livsmedelsverket har ännu inte inkluderat rekommendationer om periodisk fasta i sina officiella kostråd, och menar att mer forskning behövs innan sådana rekommendationer kan ges på befolkningsnivå.

”Vi följer forskningen noggrant, men i dagsläget är evidensen inte tillräckligt stark för att rekommendera periodisk fasta framför mer etablerade kostmönster som till exempel medelhavskost,” säger Annika Strömberg, näringsexpert vid Livsmedelsverket.

För den som ändå vill prova periodisk fasta rekommenderar experterna att först konsultera sjukvårdspersonal, särskilt för personer med underliggande hälsoproblem, diabetes eller ätstörningar. De betonar också att kvaliteten på maten man äter fortfarande är central, oavsett när man äter den.

Sammanfattningsvis tycks periodisk fasta fortfarande ha en plats i den vetenskapliga diskussionen om hälsosamma kostmönster, men pendeln har svängt mot en mer nyanserad syn där överdrivna påståenden möts med större skepsis. För den enskilda individen handlar det som alltid om att hitta en balanserad kosthållning som fungerar långsiktigt, snarare än att följa den senaste trenden.