Frågan om könstestning väcker debatt inom idrottsvärlden. Även om individer med avvikande könsutveckling, så kallade DSD-tillstånd (Differences of Sexual Development), är överrepresenterade inom vissa idrottsgrenar, visar nya uppgifter att detta är ett ytterst ovanligt fenomen – särskilt inom vintersporter.
Angelica Lindén Hirschberg, professor i gynekologisk endokrinologi vid Karolinska Institutet och expert på området, förklarar att förekomsten av DSD-tillstånd varierar kraftigt mellan olika idrotter.
”Det förekommer i sporter som relativt sett är billigare. Vi ser det framför allt inom friidrott och särskilt i löpgrenar på medeldistans, där det kan ge betydande fördelar,” säger Lindén Hirschberg.
I vinteridrotterna är situationen annorlunda. Här är förekomsten av DSD-tillstånd så låg att många experter beskriver det som en närmast obefintlig fråga. Trots detta planerar flera internationella skidförbund att införa könstester, något som väckt förvåning bland forskare och medicinska experter.
Det internationella skidförbundet FIS diskuterar för närvarande hur reglerna ska utformas. Även om det ännu inte fattats något slutgiltigt beslut, verkar en testning av testosteronnivåer vara den troligaste metoden, liknande de system som redan finns inom friidrotten.
Frågan om testosteronets betydelse för idrottsprestationer är komplex. Forskning visar att individer med DSD-tillstånd kan ha högre testosteronnivåer, vilket potentiellt ger fysiska fördelar som ökad muskelmassa, bättre syreupptagningsförmåga och större andel röda blodkroppar.
”Det finns en tydlig koppling mellan testosteronnivåer och prestationsförmåga, särskilt i vissa grenar. Men förhållandet är långt ifrån enkelt och varierar mellan olika idrotter,” förklarar Lindén Hirschberg.
Kritiker menar att införandet av könstester inom vintersporter är oproportionerligt med tanke på den låga förekomsten av DSD-tillstånd. De ifrågasätter också den etiska aspekten av att utsätta idrottare för medicinska undersökningar när problemet knappt existerar.
”Det verkar som att man vill vara proaktiv och införa regler innan ett potentiellt problem uppstår. Men frågan är om det är rätt väg att gå,” säger en idrottsfysiolog som vill vara anonym.
Sociala och ekonomiska faktorer spelar också roll. Att DSD-tillstånd är vanligare i ”billigare” idrotter kan delvis förklaras av att dessa är mer tillgängliga i länder där DSD-tillstånd är något vanligare, eller där det saknas avancerad medicinsk diagnostik för att upptäcka tillståndet tidigt.
Vintersporter kräver ofta dyr utrustning, tillgång till specifika klimatförhållanden och specialiserade anläggningar, vilket gör dem mindre tillgängliga i många delar av världen. Denna begränsning kan indirekt påverka förekomsten av DSD-tillstånd inom dessa idrotter.
Svenska Skidförbundet följer utvecklingen noga. En talesperson för förbundet bekräftar att de avvaktar de internationella riktlinjerna innan de tar ställning i frågan.
”Vi vill naturligtvis ha rättvisa tävlingsförhållanden, men också värna om alla idrottares integritet och välbefinnande. Det är en känslig balansgång,” säger talespersonen.
Frågan om könstestning inom idrott har en lång och kontroversiell historia. De första testerna infördes på 1960-talet och bestod då av fysiska undersökningar. Över tid har metoderna förfinats, och idag handlar det främst om hormonanalyser.
Det internationella friidrottsförbundet World Athletics har redan infört regler som begränsar deltagande för kvinnor med höga testosteronnivåer i vissa grenar. Dessa regler har mött både stöd och kritik, och har lett till flera juridiska processer.
Experter understryker vikten av att eventuella regler utformas med hänsyn till både rättvisa och idrottarnas rättigheter. De betonar också att varje idrottsgren har sina unika förutsättningar, och att en universell lösning sannolikt inte är optimal.
Medan debatten fortsätter förbereder sig idrottare världen över inför kommande säsong, ovetande om vilka regler som kan komma att påverka deras karriärer i framtiden.
13 kommentarer
Det är intressant att könstester nästan inte varit en fråga inom vinteridrotten. Varför har det ändrats nu?
Möjligen för attandra idrotter har lyft frågan, men det verkar vara väldigt ovanligt i vintersporter.
Varför går de efter testosteronnivåer? Är det inte en överdriven och värdelös metod?
En långdebatterad fråga, men det verkar som att vinteridrotterna kan lägga fokus på andra områden.
Absolut. Det finns nog viktigare saker att prioritera.
Läser med intresse. Hoppas att experterna tar hänsyn till hur sällsynt detta är inom vinteridrotten.
Hoppas också. Förmånerna verkar obefintliga här.
Förstår inte varför de vill skriva in könstester nu när det knappast förekommer. Verkar onödigt.
Vissa skidförbund diskuterar nog ändå. Känns som onödig byråkrati.
Spännande att höra att detta fenomen är så ovanligt i vintersporter. Varför fokuserar globala förbund ändå på detta?
Kanske på grund av press från andra sporter, men det verkar inte vara relevant här.
En viktig fråga att diskutera, men tycker det känns lite överdrivet att införa tester när det knappt är ett problem.
Ja, verkar som onödig krångel. Andra sporter har viktigare saker att arbeta med.