Ökad administration för idrottsföreningar när Fritidskortet införs
Redan klockan 17 fylls Sköndalshallen av handbollssugna ungdomar, föräldrar och frivilliga ledare. Två lag delar på hallen och spelar på varsin planhalva för att alla ska få träningstid under kvällen. Det senaste året har GT Söder HK välkomnat 100 nya medlemmar och har nu över 500 aktiva. Den medlemsökningen gör att det extra administrativa arbete som regeringens nya Fritidskort innebär inte tas emot med öppna armar av föreningens kanslist Helena Olsson.
”Det är ju inte som att det här är det enda jag ska göra nu i oktober-november”, säger hon.
Många idrottsföreningar använder digitala system för att hantera medlemsavgifter och fakturering. Problemet är att det nya Fritidskortet, som lanserades i september, inte är integrerat med dessa system. Detta tvingar föreningarna till manuell hantering om vårdnadshavarna ska kunna använda det statliga stödet som tilldelats varje barn mellan 8 och 16 år – 2 000 kronor till barn i familjer som fått bostadsbidrag föregående år, och 500 kronor till övriga barn.
Plattformen svenskalag.se, som många föreningar använder, har varnat i ett utskick: ”Med tanke på att Fritidskortet innebär ökad administration och ökade kostnader för föreningen behöver ni troligtvis höja era medlems-/träningsavgifter för att inte gå back på Fritidskortet.”
Förra veckan meddelade Socialdepartementet att de ser ett ”behov av att stödja berörda leverantörer av föreningssystem ekonomiskt under 2026”. Socialminister Jakob Forssmed (KD), en av de drivande krafterna bakom reformen, förklarar att regeringen ger medel till systemleverantörerna för att påskynda utvecklingen av bättre lösningar.
”Men jag tänker väl mest att det här borde ha gjorts tidigare. Man kan inte komma nu i september och säga att vi håller på att jobba på det. För vår säsong har ju börjat”, säger Helena Olsson.
Erik Dahlbäck, ordförande för Sveriges föreningssystem, har i ett uttalande till DN konstaterat att ”lanseringen den 8 september kom för tidigt”. Han rekommenderar föreningar att noga överväga sin kapacitet innan de ansluter sig. Vissa föreningar kan hantera det extra administrativa arbetet redan nu, medan det för andra är bättre att vänta på automatiserade lösningar, som enligt Dahlbäcks bedömning kommer finnas tillgängliga ”tidigast senare i höst eller under vintern”.
Azadeh Rojhan, idrottspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, kritiserar implementeringen och menar att små föreningar, som kanske helt saknar kansli, drabbas hårdast. Hon hade hellre sett en satsning på att exempelvis lösa bristen på idrottsanläggningar.
”Syftet kan inte vara att försvaga idrottsrörelsen. Det måste ju vara att de ska ha möjlighet att lägga tid på det som faktiskt betyder någonting – att nå barn och unga. Inte ägna sig åt administrativa uppgifter”, säger Rojhan.
Jakob Forssmed erkänner att det blir mer manuell hantering för vissa föreningar under hösten. ”Där är jag väldigt tacksam att de möjliggör för fler att komma med och lägger den här extra tiden på det.”
Kristina Ljungros, generalsekreterare på Friluftsfrämjandet, pekar på andra behov i föreningslivet. Hon menar att det viktigaste för dem är att utbilda fler ledare, snarare än ett stöd som går direkt till vårdnadshavarna.
”Om det är så att vi redan har köer till verksamheten, då gör ju inte den pengen så stor skillnad”, säger hon.
Förra året fick Friluftsfrämjandet ett riktat statligt stöd som resulterade i 300 nyutbildade ledare och nya verksamheter i utsatta områden samt för personer med funktionsnedsättning.
”Det tycker jag visar på att om man sätter resurser där det behövs så kan det göra verklig skillnad”, framhåller Ljungros.
Forssmed förklarar att förra årets satsning på Friluftsfrämjandet faktiskt gjordes som en förberedelse inför Fritidskortet, och att regeringen nu ger pengar direkt till vårdnadshavare eftersom det finns barn som avstår från aktiviteter när det ”konkurrerar med elräkningen eller matkassen”.
”Jag vill att alla ska kunna vara med i det fantastiska svenska föreningslivet och det här är ett nytt verktyg för att fler ska kunna vara med”, säger socialministern.
GT Söder betonar att de i grunden är positiva till Fritidskortets syfte. Marcus Bergendahl, en av föreningens representanter, uttrycker att han är glad om kortet bidrar till deras målsättning – ”att så många som möjligt ska få spela handboll så länge som möjligt”.
”Men det ska fungera praktiskt också. Det är ju vi som ska ta hand om det här”, tillägger Helena Olsson.
Fritidskortet kan användas sedan 15 september i år och gäller för ledarledda, regelbundna aktiviteter inom exempelvis idrott, kultur eller friluftsliv. Pengarna måste användas senast 30 november och kan täcka allt från medlemsavgifter till utrustning eller instrumenthyra. För att föräldrar ska kunna utnyttja medlen måste dock föreningen vara ansluten till systemet.
8 kommentarer
Jag förstår att föreningarna känner sig överbelastade, men det är ändå viktigt att stödja barnens idrottande. Kan inte de manuella systemen fungera temporärt?
Temporärt känns bra, men det här bygger upp besvär som kommer att dra på i flera månader. Det är inte en hållbar lösning.
Det är en besvikelse att så mycket tid måste läggas på administration istället för på själva idrotten. Hoppas att detta åtminstone ger föreningarna någon extra ekonomisk kompensation.
Det är bättre att föreningarna självständigt får besluta om hur de vill lägga avgifterna.
Just nu verkar det historiskt även om det handlar om 2000 kronor per barn. Men det är viktigt att myndigheterna lyssnar på föreningarnas behov.
Det låter som att det nya fritidskortet skapar onödig byråkrati för vår lokal idrottsförening. Varför klarar inte myndigheterna att samarbeta med föreningarnas system?
Kanske borde regeringen förutsett dessa utmaningar innan de körde igång projektet.
Ja, det är verkligen problematiskt. Föreningar som redan strävar med begränsad personal kraft borde inte behöva hantera extra pappersarbete.